Grått.

Grått. Allt ute är grått och tråkigt,och inte ens tända ljus inomhus kan få bort ruggkänslan som lixom vill krypa in genom springorna i fönstren(ja,det är dragigt här) och svepa som en mantel runt mig idag. Dock gör jag mitt yttersta för att inte bli påverkad.
   Jag ska försöka ägna dagen åt städning av hög klass,åtminstone så mycket jag pallar med just nu...bara att bädda sängar tar på krafterna i nuläget nämligen. Men städas måste det! Toa o handfat,disken ska diskas och så ska hela skiten dammsugas o skuras med våt trasa.
   Har sån vansinnig huvudvärk dag som inte vill ge med sig,och hela kroppen skriker efter ett stort glas Treo,men icke,inte bra för bebisen...
   Vid tvåtiden kommer min ömma moder hit för att baka lussebullar o lite smågodis med oss (läs:Tuva),och Johan drar o jobbar... Jag tänkte passa på att färga håret också,inför klipp-och-fixtiden på onsdag. Svart färg och blekning behövs införskaffas...sedan lite extremtoning inne i stan på måndag. Hoppas resultatet blir bra,ska bli sjukt skönt att få orning på det iaf! Och jag fullkomligt avskyr att vara korthårig,känner mig faktiskt extremt okvinnlig i kort hår...så det ska bli skönt med lite extra längd,även om jag kommer ha kvar det kort på sidorna...Haha,låter väldigt snurrigt nu,well,kanske lägger upp en bild sen,vi får se...;)
   Satt uppe o kollade Idol-final igår,och måste säga att rätt person vann. Av de två finalisterna iaf. För min favvo va ju faktiskt Linnéa... Men Jay har en grym pipa,och eftersom jag lider av (jo,faktiskt lider!) nästintill absolut gehör gick Minnah med sina snesteg då och då inte alls hem hos mig. Dessutom kändes hon konstlad och oäkta. Sådetså! Och nu har jag bloggat om Idol jag med...som sig bör antar jag:P

Satt och tänkte igår på hur mycket som hänt under året som gått...för ett år sedan var jag på en helt annan plats och lixom tid i livet. Jag mådde riktigt dåligt psykiskt,jag dövade ångesten med tabletter och alkohol,samtidigt som jag försökte vara en så bra mamma jag kunde för Tuva. När hon såg mig. När hon fanns i närheten.
   Jag fann en vän jag aldrig kommer glömma,vi har haft så himla många bra stunder! och som jag nu saknar.
Och nu,bor jag i Sthlm igen,med Johan,vi ska snart ha barn och livet ser verkligen helt annorlunda ut. Ändå är jag ju samma person,och ibland känns det som jag inte riktigt hinner med i alla förändringar. Jag älskar mitt liv nu,det gör jag,jag känner mig lycklig och ser så sjukt mycke fram emot att bli mamma igen! samtidigt kan jag ju sakna det som va,långa lata morgnar med smoothies och serier på TV,samtal och skratt...
   Jag brukar säga att var sak har sin tid,det är mina ledord i livet,och jag antar att det är så...men livet springer fort för såna som mig,såna som är så ombytliga,impulsiva och drastiska i allt som görs och sägs. Och ibland är det helt enkelt svårt att hänga med,både för mig själv och omgivningen i stort.
   Nu blev det en massa svammel här,känner att huvudvärken inte riktigt vill låta hjärnan fungera som den ska,så det kanske är lika bra jag avslutar nu och sätter igång med den hatade disken...:)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0