En vacker dag men...

jag orkar inte riktigt ta den till mig. har inte kunnat sova -inatt igen. legat vaken och stirrat i väggen bara, alternativt in i Johans sovande ryggtavla,tills jag inser att jag har ögonen vidöppna och att det troligen försvårar den önskade och högst efterlängtade insomningsprocessen. Så har jag slutit ögonen och försökt slappna av,bara för att inse att nähäpp,det går inte. Blivit tröttare,stressad över att klockan närsomhelst ska ringa. Undrat vad klockan är men inte velat kolla efter eftersom jag lixom inte vill upptäcka att väckarklockan kommer ringa om en timme,en halvtimme,en kvart... oroat mig för en satans faktura som dykt upp som den onda gubben i lådan...Och så har natten gått.
   Gick upp,rotade fram kläder till Tuva,serverade frukost åt lilla damen i fråga som hon sömnigt mumsade i sig,medan jag själv låg på soffan och önskade att jag sov. Åkte och lämnade i skolan och tog bussen hem igen,klev innanför tröskeln precis i tid för att se solen börja steka rummet. (Vi har inga persienner ännu,men det är på G!) Lyckades somna men fick knappt en timmes sömn innan Johan tyckte det va dags at kliva upp,och då va det kört. Jag vaknade och vaken lär jag förbli... Frågan är bara hur länge,ett dygn till kanske?

Idag har jag bokat tvättstugan och sen ska TVbänken dyka upp. Måste hämta Tuvan lite tidigare så vi är hemma till tre då tvättiden börjar...snark...... Är jättesugen på att testa ett nytt kakrecept jag formaterat inne i skallen,en slags vit-choklad-muffins,men ooorkar inte...

Känner mig så grå och tråkig,och magen känns konstig. Va kass i kistan hela dan igår (asså min röv hade inte pallat ETT ENDA jävla toabesök till igår,det lovar jag) och idag känns den skum. Bebben rör sig men sådär slött lixom,och jag börjar tycka magen ser MINDRE ut??? Antar att den kan göra det om bebisen fixerar sig och sjunker ner,men nu känns ju allt så konstigt. Minns att jag tyckte jag hade liten mage mot slutet med Tuvan åxå...Kanske så att man vänjer sig vid storleken,och eftersom det är så kort tid kvar (10 dar idag!!) så växer magen inte mer heller... Men det känns sjukt avlägset att förlossningen ska starta,att jag ska få en bebis. Det är bara jag och min konstiga,bökande,bajsnödiga mage...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0