kristinmandarin

ensam med Grynet. Johan hade sin första jobba-dag efter pappadagarna,så jag lämnade Tuvan i skolan själv(men med Grynet med mig i vagnen förstås). Det gick skitbra! Vi kom iväg i bra tid,Gry sov lugnt i vagnen hela tiden och vaknade först när vi kom hem igen. Då ammade jag henne och sen gick vi och la oss...Grynet sover helst inte på nätterna,utan är mest vaken och snuttar tutte (mina bröstvårtor ramlar snart av) ligger och tittar,sprattlar och vevar med sina små armar,bajsar lr smågnyr. Och jag ligger vaken,ser på henne med ögon som går helt i kors av trötthet och trots att jag mest av allt vill sooooova känner jag ändå sån enorm jävla lycka! Många saker i livet har jag fuckat upp,tro mig -många. Och fortfarande är saker inte i ordning,snarare är mitt liv som ett ofärdigt lapptäcke,vissa bitar är helt värdelösa och kommer antagligen aldrig kunna användas i täcket,vissa måste lappas och lagas -hur vet jag inte,vissa är snygga,hela men tråkiga och passar egentligen inte in i mitt täcke. Men vissa är helt underbara -däribland mina barn. Att vara mamma är inte lätt,inte alltid underbart,ibland suger det apröv. Ändå är det det bästa som finns,och det jag är bäst på. Jag älskar att vara mamma helt enkelt. Och nu med Gry hos mig har jag hittat tillbaka lite grann i livet. För jag har inte alltid prioriterat rätt. Efter min separation från Tuvas pappa (mitt beslut) tappade jag lixom bort mig själv lite,började festa massor,knullade runt(jodå) och mådde inte bra vare sig psykiskt lr fysiskt. Även om Tuva inte for illa av det,utan jag va lixom mamma när hon va hos mig och festade loss och levde allmänt jävligt destruktivt när hon va hos sin pappa,lr om jag kanske hade barnvakt,så kände jag att mitt fokus inte var där det borde vara.
Det är det nu. Och jag kämpar för att behålla mitt fokus. På det väsentliga i livet -mina båda barn. Mina flickor. Mina gudinnor.