Regnet.
Konstigt hur snabbt allt kan vända... Igår morse blev jag långsamt väckt ur slummer av Johans pussar och smekningar innan han stack till jobbet (givetvis somnade jag om igen när han gått). Och imorse bara gick han. Inte ens ett hejdå. Jag vet varför. Vi halkade in på samtal om ekonomin igår när vi skulle sova...Jag ska ju vara mammaledig nu snart och eftersom vi ska försöka se till att bebisen blir så stor som möjligt innan det är dags för dagis(ju äldre desto bättre tycker jag) ska jag även ta ut så få dagar som möjligt i veckan. Alltså kommer jag dra in sjukt lite pengar till familjen. Johan däremot ska antagligen få löneförhöjning samt att dom lägger om hans schema så han kommer komma upp i,ja,ca 20 000 mer än mig i månaden. Jag anser att den som tjänar mest betalar mest,och att han faktiskt har en plikt att försörja resten av familjen,försörja mig. Se till att det finns mat på bordet,att jag faktiskt kan köpa nya skor om jag behöver. För det är ju under en begränsad tid,och jag skulle aldrig drömma om att sitta och "hålla på" pengarna om det va JAG som tjänade så mycket,och han ingenting. Dessutom så är tanken att han ska börja plugga sen i framtiden när jag börjar jobba igen,och då kommer det ju vara jag som drar in mest pengar,och alltså betalar mest hemma. Det är så jag är uppfostrad till att tänka,att kan man dela med sig,bjuda andra etc så gör man det. Johan är fostrad precis tvärtom. Han är uppväxt i ett strikt moderat hem där man får lära sig uttryck som "ingenting i livet är gratis" (eh,jo..tex kärlek,omtanke om sina medmänniskor. -Man måste inte få ngt tillbaka för att man väljer att ge! Att ge ska vara en fullkomligt osjälvisk handling) och att det man tjänar ihop minnsan är ens egna pengar,och så fan heller att man delar med sig om nån behöver. Även om en partner går i trasiga gympadojjor och håliga gamla urtvättade linnen så är det helt okej att bränna många tusenlappar på saker man SJÄLV vill ha. Inget ansvar gentemot sin medmänniska där inte...
Det här är ett väldigt stort problem,öht har vi otroligt olika värderingar. Mina socialistiska (min far var tom medlem i kommunistpartiet i unga år) och Johans eh,ja...väldigt moderata. Väldigt kapitalistiska. Så vi tjafsade. Sen somnade han. Jag kunde inte sova,tycker inte om att somna osams,och dessutom sparkade bebisen massvis på mitt revben...;)
Och så det här med vädret. Igår på eftermiddan var jag med Tuva till en sketastor pulkabacke,jag frös mina långkalsonger till trots och va helt genomfrusen nör vi kom hem,blev till att värma sig med ett hett bad. Och sen började det regna! När jag inte kunde sova låg jag och lyssnade till regnet som piskade fönsterrutorna och idag är det massa barmark som syns. Skönt iofs,men skumt... Sen vet man ju att kylan säkert kommer tillbaka,fryser all slask till ishalka som gamla tanter kan ramla och bryta lårbenshalsen på,och det kommer säkerligen mer snö. Men jag hoppas att det inte blir så. Jag hoppas att snön sakta men säkert ska ge upp,ge vika,smälta undan in lagom takt och lämna plats åt våren om ett par månader...Men sån tur har man ju aldrig.
Nu ska snart min morsa komma förbi här och hämta upp Tuvan,dom ska till Eriksdalsbadet idag:) Jag är skitsugen på att följa med,men har en hel del att fixa inför Tuvas födelsedag IMORGON!:) Ska fixa presenter och städa här hemma...och jag som bara vill soova egentligen.
Det här är ett väldigt stort problem,öht har vi otroligt olika värderingar. Mina socialistiska (min far var tom medlem i kommunistpartiet i unga år) och Johans eh,ja...väldigt moderata. Väldigt kapitalistiska. Så vi tjafsade. Sen somnade han. Jag kunde inte sova,tycker inte om att somna osams,och dessutom sparkade bebisen massvis på mitt revben...;)
Och så det här med vädret. Igår på eftermiddan var jag med Tuva till en sketastor pulkabacke,jag frös mina långkalsonger till trots och va helt genomfrusen nör vi kom hem,blev till att värma sig med ett hett bad. Och sen började det regna! När jag inte kunde sova låg jag och lyssnade till regnet som piskade fönsterrutorna och idag är det massa barmark som syns. Skönt iofs,men skumt... Sen vet man ju att kylan säkert kommer tillbaka,fryser all slask till ishalka som gamla tanter kan ramla och bryta lårbenshalsen på,och det kommer säkerligen mer snö. Men jag hoppas att det inte blir så. Jag hoppas att snön sakta men säkert ska ge upp,ge vika,smälta undan in lagom takt och lämna plats åt våren om ett par månader...Men sån tur har man ju aldrig.
Nu ska snart min morsa komma förbi här och hämta upp Tuvan,dom ska till Eriksdalsbadet idag:) Jag är skitsugen på att följa med,men har en hel del att fixa inför Tuvas födelsedag IMORGON!:) Ska fixa presenter och städa här hemma...och jag som bara vill soova egentligen.
Kommentarer
Trackback
