tillbaka igen.

Har äntligen fått igång datorn,men mistänker att det bara är tillfälligt. batteriet är typ dött och strömsladden är glapp=jävligt dåliga förutsättningar att få igång en urladdad dator. Idag började bra för att sedan blir en STOOOR besvikelse. känns som mitt liv varit fyllt av många såna besvikelser den senaste tiden,och det krossar mit hjärta.
   Samtidigt vill,KAN,jag inte sluta hoppas. Slutakämpa. Jag vill så ju så gärna få allt att funka,vara bra. vara kärlek. Jag tror på kärleken,ändå spottar den mig i ansiktet alldeles för ofta. Antar att jag är vad man brukar kalla för en romantiker. Eller idiot,det är valfritt.

Nu har lugnet iaf lagt sig,och såren inuti mig har krymt ihop,smärtar inte längre lika mycket. bara svider till då och då,som små,ofta återkommande sår ibland gör...

Jag lovar att inom en mycket snar framtid återkomma med en mycket mer normalt blogginlägg!:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0