Kärlek

Första inlägget i bloggutmaningen.
Kärlek alltså. Där finns det ju såååå mycket att skriva,för kärleken är oändlig,outgrundlig. Den finns i många former och skepnader. Kärleken till en plats, till musik, mat och minnen. Kärleken till ett husdjur eller till en klänning. Kärleken till sina barn(som är den största som finns). Och så till en(eller flera) partner.
Jag tänker skriva om min kärlek till min sambo.
Den är en gammal, skamfilad sak,och vi har båda två försökt göra oss av med den vid ett flertal tillfällen. Ibland nästan lyckats.
Vi träffades och började umgås i en rasande fart,dag och natt. Många slitningar uppstod, vilket jag skrivit om tidigare här i bloggen. Vi älskade och hatade varandra på samma gång. Kunde inte hålla oss ifrån varann. Efter fyra år blev det på riktigt.
Vi har alltid älskat varann, och bandet mellan oss har alltid varit, och är, så starkt. Obrytbart. Ingen annan kan förstå, och vi har blivit ifrågasatta mååååååånga gånger, alltför många. Och hur skulle någon kunna förstå?
bara vi vet ju hur hårt knutna vi är till varandra, trots att vi med näppar och klor ibland kämpat emot.
Och nu, fem år senare drygt, sitter vi här. Tillsammans. Ett barn tillsammans. En fin lägenhet,VÅR första, tillsammans. En framtid,förhoppningsvis, tillsammans.
Vi är så olika som två människor kan vara, men ändå funkar vi så jävla bra ihop. För att vi förstår varandra, och förstår att vi är olika.
Det är kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0