kristinmandarin

I eftermiddag bär det av till Ikea, och timmarna dit är bara en väääldigt seeeg väntan.
Jag kan inte ens fortsätta jobba på badrummet eftersom Gry tycks ha utvecklat nån slags verktygs-fobi och blir hysterisk så fort jag plockar fram skruvmejseln...
Istället kollar vi på Nicke Nyfiken och äter svartvinbärskaka. Snart är det dags för lunch...ibland har man helt enkelt inte många andra nöjen än att äta tycks det..;-)

Efter att sovit riktigt crap inatt blev det ganska naturligt en väldigt seg morgon, och jag känner inte att jag är fullt vaken ens nu. Gry har också sovit dåligt och jag börjar misstänka att hon är på väg att bli förkyld.

Min väldigt fina vän Helena kom hit på fika på förmiddagen, jag slängde ihop en sockerkaka i all hast. Hon bodde tidigare på andra sidan stan, vilket gjorde att vi sällan kunde träffas, men sedan i somras bor hon bara en kvart bort, i ett fint litet hus de köpte, och det är så himla värdefullt känner jag att kunna träffas på riktigt, sådär spontant!

I eftermiddag är det meningen att jag ska ta ungarna och åka in till min mamma i Hornstull för att bli bjuden på middag, men nu när Gry känns så hängig vet jag inte om jag kanske måste strunta i det..
Just nu ligger vi i soffan och kollar på Nicke Nyfiken (igen!!)...

Alltså, FATTAR ni hur trött jag är,heeela tiden?? Alltså jag blir snart tokig, orkar ingenting. Dödstrött från morgon till kväll, oavsett hur tidigt jag lagt mig och hur bra jag sovit.
Det är så jävla jobbigt rent ut sagt! Ska man vara såhär trött mot slutet på en graviditet? Inget jag minns från förra gången iaf...

Jag orkar knappt gå ut på gården med Gry, men det känns ju hemskt att bara vara inne hela dagarna.
Idag tvingade jag mig ut på en skogspromenad till ankdammen med J och Grytan. Det var kyligt och skönt ute, men kände mig ändå som en zombie...

Kaffedags. Sockersugen. Det är då man kommer ihåg den där sista bortglömda påsen med saffransbullar längst in i frysen.
Jag menar, det är väl lika bra att äta upp dom NU, innan det är dags att baka nya?;-)

Asså. Det här med att känna att msn aldrig, riktigt på riktigt, har pengar...fy fan vad det stör mig!
Jag brukar alltid tänka att sålänge vi kan betala alla räkningar, hyra, ha mat på bordet och kläder på kroppen så RÄCKER det. För det GÖR det ju.
Jag har varit mammaledig, småjobbat och snart ska jag vara mammaledig igen. Då är kassan knapp, det bara är så.

MEN ibland är det bara så sjukt frustrerande!! Det finns så mycket jag vill ha, så mycket jag vill unna ungarna, unna MIG själv!
Jag hatar att behöva prioritera bort saker pga ekonomin, och även om jag vet att det är nu det är såhär, att resten av livet inte kommer se precis likadant ut, så kan jag nästan bli tokig ibland.

Just nu skulle tex jag personligen "behöva" följande: ett frisörbesök, en höstkappa, ny väska. Av dessa saker har jag råd med EN denna månad(om inte väskan skulle vara skitbillig av förmodad skitkvalite). Och det suger, så är det bara.

Med min näsa!! Efter att den hållit mig vaken hela natten genom att inte alls uppfylla sin plikt som andningsorgan samt fortsätta jävlas och vara snorig och svullen, ful och pormaskig efter dagar och nätter av feber och näsdukssessioner orkar jag inte längre,jag gör slut!
Tack kära näsa för allt skoj vi haft ihop, men det är nog dags att vi går skilda vägar nu...

Jo, jag blidde ju sjuk, trots envisa försök att ignorera både halsont och tröttheten i kroppen... Sitter hemma med ajaj i halsen, snor som påminner om en maskros i färgen (bjuder på den) och massiv huvudvärk.
Johan vägrar (!) vabba för att ta hand om Grytan när jag inte orkar ( annars är han tvungen att jobba både lördag och söndag), så just nu handlar det bara om pure överlevnad här hemma tills han kommer hem
(runt halv två). Jag ligger mest på soffan med vissa avbrott för att göra mackor, byta blöjor etc.
Tror ev Gry börjar bli dålig hon med, hon är rätt gnölig...

Bjussar på en bild av mitt hår som fortfarande är lika intensivt i färgen trots alla försök att tvätta ur den,så blir nog ett besök till min frisör Lina inom en överskådlig framtid...;-)

Min födelsedagsfest i fredags var riktigt lyckad! Maten var jättegod, tårtan ännu godare och alla gäster verkade trivas:-)
Vi höll på fram till tio på kvällen, sen orkade jag inte mer, åkte bil hem och toksomnade med Grytan i famnen i stora sängen.

Jobbade hela helgen och igår hade jag bästa tjejerna Hedvig och Helena över på middag (lasagne och kladdkaka), fick världens finaste hemmastickade vantar:-)

Nu sitter jag i sambons kalsonger och äter frukost, medans kylig höstluft letar sig in genom balkongdörren.

Efter en lång dag. En vanlig dag men ändå inte vanlig,min 30-årsdag.
Så det är såhär det känns, att fylla gammalt... Jag har städat lite, bakat tårta och stickat raggsockor. Handlat bh att ha under klänningen imorrn, då FESTEN är.

Men idag är själva fölsisen, Johan kom hem med rosor till mig, nog bland de första jag fått av honom, och nu ikväll var lite familj över på tårta. Fick fler blommor.

Nu är jag dödstrött, ska försöka knipa några timmars sömn så jag orkar med imorrn...:-)

Idag går jag in i vecka 30. Tio veckor kvar tills bebben kommer!
Känns som en evighet men hoppas ändå på att tiden kommer gå fort, jag längtar ju såååå!!:-)

Och imorrn fyller jag 30 bast! Hajja, redan 30 liksom, jag som fortfarande tror jag är 25...;-) fast 30 år och trebarnsmor (nåja, om ett par månader då) är inte så illa pinkat!

Apropå att bli gammal, så har jag tagit upp stickningen igen! Började ju försöka lära mig sticka innan jul förra året, och åstadkom ett par halvdanna raggsockor samt tumvantar... Och nu bestämde jag mig för att sätta igång igen, och har hittills fått ihop ett par raggisar åt Gry:-)

...barn ...febriga mamma

..att vi faktiskt ska ha en bebis. Ett till barn. Att det där som buffas och knuffas inne i min mage är ett litet barn,vårt barn! Tror inte jag riktigt förstått det ännu,och jag kommer nog inte förstå det riktigt heller,innan bebben är ute. Först då blir det på riktigt. Det är väl egentligen lite trist att jag känner så, att jag har så svårt att PÅ RIKTIGT förstå, eftersom jag kanske skulle njuta mer av att vara gravid annars. Idag köpte vi en begagnad syskonvagn,en Brio. Stor som ett hus och lika smidig som en pansarvagn. Men den var billig, under tusenlappen. Och vi har ju redan två superfina vagnar, Kronans sulky och duo. Plus bärsjal och en Ergo bärsele. Så syskonpansarvagnen är mest ett komplement, för de tillfällen då man lr ensam förälder och vill ha bägge barnen i samma vagn (Gry kommer vara 20 månader när bebben kommer och alltså fortfarande väldigt liten). Hade jag varit rik som ett troll hade jag nog velat ha en Bugaboo Donkey, men det skulle kosta ca 16 tusen, och med tanke på hur kort tid vi förmodligen kommer använda en syskonvagn känns den summan fullkomligt absurd. Nu ska jag försöka sova,trots att det möbleras om hej vilt inne i min mage just nu!:-)

Ja. Att jag är smått besatt av att förändra mitt utseende med hårfärger,piercingar, nya frisyrer etc är väl knappast någon hemlighet. Och äpplet faller inte långt från trädet...Tuvan tonar luggen rosa. Kanske vill hon bjuda på en bild sen när det är färdigfärgat också;-)

Ja,alltså maj gaad va trött jag är!! Idag har jag och Tuva varit en vända in till stan. Jag skulle köpa hårtoning men självklart var just den nyansen jag skulle ha slut. Verkar tom vara slut hos leverantör...får hoppas jag lyckas få tag på den! Efter vi kommit hem igen var det i princip vända i farstun som gällde,sen ner till (de bortresta) svärföräldrarnas hus för lite soltimmar och grillning ihop med våra grannar och tillika vänner. Gry röjde,Tuva lekte,vi åt och drack alkoholfria jordgubbsdrinkar. Och nu är jag helt slut. Vansinnigt trött. Så nu blir det dålig hajskräckis/komedi samt chips och dip i soffan innan jag tänker däcka med huvudet på kudden!

Rast. Klappa bebisen och läsa skvallerblaskor.

Barnbidrag. Denna minimala summa som skänker så mycket glädje. Iaf i vår familj,som älskar att spendera. Idag äter vi thaimat till lunch i vårt lilla köpcentrum. Jag jobbar ikväll igen,så jag passar på att umgås lite med ungarna. Idag kom även paketen jag väntat på,ifrån Bubbleroom. Skorna var helt fel,passade ej och i fel färg ( hade beställt svarta fick rosa). Klänningarna var däremot jättefina,särskilt den ena,ljust gråvit,med svagt leopardmönster. Sofistikerad rock'n roll!;-)

Vi har en stor säng,bredare än normalt. Den knarrar och gnisslar när man vänder sig i sängen,och om man nån gång får till ett ligg väcker man hela grannskapet. Vår minsting har numera egen säng,i eget rum vägg i vägg med vårt. Oftast somnar hon där och sen vaknar hon på natten och får komma in till oss. Det är bra,mysigt. Och jag gillar att hon somnar i egen säng,för då kan jag sitta och läsa en stund,eller prata en stund med karln innan vi släcker lampan. Få en stund som par,partners,inte bara mamma och pappa. Men. Igår när vi lagt oss la jag märke till en sak. Där låg vi i stora sängen,på rygg,och mellan oss låg en elefant. En stor jävla elefant. Osynlig förstås,men den MÅSTE ha varit där,eftersom vi låg så långt ifrån varann,vi som alltid sovit näsa mot näsa,kropp mot kropp. Och det kändes så sorgligt. Och sen somnade vi,innan jag ens hann säga godnatt. Och jag vet vad den där elefanten heter,har läst om den,har hört andra berätta om den,men aldrig nånsin själv haft den på besök. Den heter Närhet. Kärlek och Sex med för den delen.Ömhet i andranamn. Jag hoppas den inte tänker stanna länge.