kristinmandarin

Nyår är märkligt, vemodigt och en lite smått desperat känsla sprider sig alltid i min kropp. Alla förväntningar. Förväntningar på året som komma skall, förväntningar och förhoppningar om NYÅRSFESTEN, den som MÅSTE bli så jävla lyckad. Nyårsafton är att suga musten ur året som varit, och att fira in det nya. Mäktigt, javisst, men även fullt av alla de grusade förhoppningarna under de gångna året, av alla de kaotiska nyårsaftnarna man upplvet tidigare. Allt som gått fel.

Alla kvällar som börjat med den där tjusiga klänningen man väntat så på att äntligen få använda, sminket man lagt ner massa tid på, champagne och pirrande förväntningar, och som sedan slutat med huvudet ner i en toalettstol, med håret nerspytt och en full kille som tafsar på en samtidigt som man spyr ur sig inälvorna. Ja, det har hänt mig -mer än en gång.

Bråk och snefyllor, revor i den nya klänningen och mascara som svärtar ner de tidigare så rosiga kinderna.

Ja, nyår är i sanning kravfyllt, ångstfyllt, fyllt av minnen -onda som goda.

Jag hade bra nyårsaftnar som liten, god mat och goda vänner. Inga fulla vuxna som bråkade, bara glädje. Som tonåring och även som vuxe n har det mestadels varit åt helvete.

I år firar vi ihop med våra grannar. Lättsamt,kravlöst. God mat och nära hem. Men ändå finns förväntningarna där, -tänk om det inte blir roligt?

För alla andra har ju sådär jättelyckade fester. Silverballonger, fördrinkar, paljetter och glittrande paraplydrinkar. Glammiga festblåsor och nyårssminkning från senaste numret av Cosmopolitan.

Jag vill helst av kvällen bara ska vara över, samtidigt som jag,trots allt, är fförrväntansfull. Och JA, jag ska ha en snygg klänning. Den ska inte gå sönder. Inte bli nerspydd. Jag ska fira lugnt nyår med mina barn,sådetså.

Jag bjuder er på en Nyårslåt, håll till godo.

Gott nytt år!

Jag färgar håret med henna, vilket känns skitbra, och eftersom jag har röda pigment naturligt passar jag väldigt bra i den röda tonen, MEN nu har jag varrit sugen på typ chokladbrunt hår en längre tid, och har till sist bestämt mig för att färga det brunt med hjälp av henna+katam, MEN det är slut på all katam hos HelenasHenna på nätet, och jag vet inte var någonstans jag kan hitta det förutom där, vilket har gjort att hela projektet legat på is en längre tid. Men nu är jag såååå sugn, och extra sugen blir jag för att det vankas nyårsfirande och glamour -då vore det så roligt med en ny hårfärg! Så, ska jag köra på kemisk hårfärg? Hur mycket sliter det egentligen på håret är ju frågan? Usch...ett dilemma av rang det här vill jag lova...

/Frustrerad och tveksam som FAN

Idag kommer min pappa och hans "tjej"(tant) hit, vi ska äta julmat och öppna julklappar. Så bara därför har jag MASSA ATT GÖRA! Jag måste (vill) göra en till janssons frestelse,,dammsuga, skura av golven lite samt badrummet. Samt köpa julklappar till dom! Det har jag nämligen integjort, och jag måste htta nåt snabbt idsag, uppe i vårt sketna köpcentrum....wihaa, önska mig lycka till!

I övrigt har julen varit fantastiskt magiskt bra, julafton bleb hur bra som helst, vi svullade julmat, öppnade paket, umgicks och barnen var nöjda och glada hela dagen+kvällen. Gry somnade gott vid tio och sov hela natten:-)

Nej, nu måste jag få ändan ur så jag hinner med alla dagens göromål!;-P

De senaste åren har mitt liv åkt berg och dalbana, och således även jularna.

En jul var jag sjuk. Nästkommande jul blev det bråk med min dåvanade svärmor och hela julen car förstörd, jag tillbringade halva julaftonen gråtandes inne på toaletten. Julen därpå låg Tuvas pappa,min dåvarande man, på sös och fick skallen opererad i flera timmar. God jul lixom. Sedan dess har det bara varit kaos. Jag har varit ensam, ledsen, knaprat piller,haft ångest och ja, det har inte varit nåt vidare helt enkelt. Förra julen firade jag och Johan på olika håll.

Den här julen firar vi tillsammans. Här hemma, hela familjen. Och jag VILL att det ska bli bra, fint, för en gångs skull. Jag är klok nog att fatta att ingenting nånsin blir exakt som man tänkt sig, och har man FÖR höga förväntningar är det ju typ dömt att gå åt pipan, att man blir besviken. Men jag gör mitt bästa ändå för att det ska bli just sådär pirrigt i magen som jag vill att det ska vara. Jag städar, gör julgodis, kokar skinka och gör Jansson, har äkta gran som doftar, glitter och röda kuddar i soffan. Små bebisgranar lite varstans i lägenheten(tom inne på toaletten!) för att sprida julstämning och väldoft. Ungarna har fått nya kläder till julafton (Gry en krypvänlig heldress från Noa Noa och Tuva en klänning/tunika från Åhléns). Själv får jag antagligen vara naken, eftersom jag inte hittat nåt särskilt att ha på mig...:-P

Idag inleds ett spännande projekt, som förhoppningsvis leder till nåt riktigt kul, men mer om det senare. Det får bli en cliffhanger;-)

Nu ska jag samla ihop mig själv och mina morgontrötta ungar och se till att få nåt vettigt gjort, typ en promenad i vinterskrudad skog.

Igår va vi till Maxi o shoppade loss bland julmaten, skinka, lammfiol, rökt o gravad lax (ja, vi är köttätare) och annat obligatoriskt.

Eftersom vi firar jul hemma hos oss i år känner jag ett visst ansvar för att det ska bli så bra som det bara går (känn ingen press...).

Idag har jag således lagt in egen sill, gjort rostade mandlar och bakat vörtbröd. Jag har ju världens bäsa recept på vörtbröd, som är superenkelt att göra men blir fantastiskt gott och verkligen smakar hembakat:

Såhär ser mina bröd ut:

Vidare vill jag säga att Gry är inne i nån jätteknepig period. Hon har skitsvårt att somna, ligger bara och korvar runt, babblar, grejjar med nappen(min näsa/mina ögon/öron/nallen/sina strumpor etc etc. Somnar seeent på kvällarna och är jättetrött på dagarna,ändå vill hon inte sova middag, utan ska vara gnällig och allmänt missnöjd istället... Hoppas det går över snart! Just nu sover hon dock, efter ca 6 försök hela förmiddagen;-)

Dock har jag fortfarande snor istället för en hjärna i skallen, och sover sämre än sämst, mycket tack vare Grytan som är mer vaken än sovandes på natten...

Hursom, HÄR kommer bildbevis på sockorna jag stickade åt Johan:

Se så snyggt han posar....;-P

Nu ska vi käka oopsie-pannkaka med bär o sen blir det söndagsflm!

/Tjoho

Just nu vill jag bara att vi ska vara friska.

MEN, Johans present är klar! Raggsockor i svart med röd tå minsann:-P

Bildbevis kommer när jag är frisk nog att orka pula med kameran!

Dessutom har jag börjat få riktigt ömma fingrar efter allt stickande... Men det är SÅ roligt!!!:-)

Och jag lOVAR att posta bildbevis sen, prommis! Just nu är jag väldigt seg vid datorn, har knappt haft lust att sitta här alls de senaste dagarna.

Istället ägnar jag tiden åt att sticka och kolla film med Johan. Igår såg vi den senaste Nightmare on Elm Street, den UTAN Robert Englund i rollen som Freddy Krueger och visst, den hade sina ljuspunkter med ett par snygga scener och mycket blod, MEN i övrigt va den inte mycket att hänga i julgran (såhär i juletider). All den svarta humorn som är så typisk för filmerna va som bortblåst. Visst, en del REPLIKER fanns som va i rätt anda så att säga, men de levererades helt fel, utan glimt i ögat, utan den där typiska roade elakheten. Nya Freddy bara morrade fram allt han hade att säga. Ungefä lika inspirerande röst som en talsvarstjänst som Johan sa...:-P

Inatt blidde det inte mycket till sömn, så jag avslutar här, återgår till stickningen och hoppas på mer ork sen och kanske en tupplur...

/På återseende

Idag kommer mina svärföräldrar förbi o borrar upp en hatthylla (äntligen!) och jag ska bara oopsies till mellanmål....hoppas på en bra dag!:-)

/återkommer

Iofs har det varit en helt okej helg. Vi har inte gjort något särskilt utan bara varit hemma, tagit det lugnt, käkat god mat och kollat på film. Igår jobbade Johan och Tuvan av hemma hos Johans syrra och bakade pepparkakor. Själv va jag över med Grytan till min mormor för att låna strumpstickor. Jag har nömligen gett mig fan på att jag ska lära mig sticka!

Jag har aldrig knnat sticka, och senast någon försökte lära mig slutade det med att jag kastade allt vad garn och stickor heter åt fanders... MEN, jag tycker det e skittrist att inte kunna, vill ju kunna sticka sockor, vantar, mössor och kanske en och annan kofta åt mina ungar, så jag bestämde mig för att ta tag i saken -nu JÄVLAR lixom!

Så gick jag och köpte ett par stickor (alldeles för tjocka egentligen märkte jag sen) och garn, samt gick in på biblioteket och lånade hem Bonniers stora bok om stickning.

Och så satte jag igång. Först satt jag bara och glodde dumt på bilderna samt beskrivningarna i boken, fattade NOLL, och det tog ca en kvart innan jag ens kunde lägga upp första maskan på stickan. Men sen va jag igång. Jag fick titta på beskrivningarna så fort det va nåt nytt jag skulle göra, och jag kan väl säga att det gick sådär...

MEN, det blev resultat iaf! Först ut va en grön-och lilarandig halskrage i resårstickning åt Gry. Hon har världens bästa mössa, världens skönaste overall, vantar o sockor men det drar alltid in i nacken på henne när hon sitter i vagnen, och halsduk är rätt opraktiskt på en bebis tycker jag, så halskragen blev en skitbra grej! Och det blev faktiskt bra. Inte skitsnygg kanske, men helt okej, och den är varm o gosig samt fyller sin funktion perfekt!

Och nu är jag alltså på nästa projekt, och det är lite hemligt än så länge (man vet aldrig vem som läser bloggen)...

Men jag lovar att uppdatera, samt komma med bildbevis! ( har inte lyckats få Gry att sitta still så jag kan fota henne i halskragen än)

/händig och envis

Nåväl, idag fick jag ett ryck och gjorde det iaf, hurra för mig! (för nu får jag mumsa nybakta frallor imorrn bitti!)

/Hon som slipper diska en kastrull

Känns som jag tjatat om det en MILJON gånger, men sanningen att säga så spelar det inte någon större roll, eftersom det ändå inte är alla som förstår. Det handlar INTE bara om att tjejmodellerna (tex jeans och tröjor) är kortare/smalare/mindre än pojkmodellerna i samma centilong, utan även om färger, mönster, volanger och puffärmar samt material i kläderna.

Flickors kläder är gjorda för stillasittande lkar, lugna lekar. Lekar i dockvrån och lägga pärlplattor och trä pärlhalsband. Deras kläder är ofta i ömtåliga material, eller med ömtåliga detaljer. De är i ljusa färger där smuts och fläckar syns omedelbart. Byxorna är tajta och låga i midjan, vilket minskar fömågan att röra sig. Tröjorna är ofta ganska urringade i halsen, visar nästan magen ibland.

Pojkarnas kläder å andra sidan är i regälare material, de är lediga i modellerna, vilket ger en ökad rörelsefrihet.

Det uppmuntrar till rörliga och vilda lekar, springa, hoppas, klättra. Färgerna är ofta dova, tex mörkblått, grönt, brunt, grått etc. Färger där fläckar inte syns lika lätt.

Vidare har kläder för pojkar ofta "tuffa" tryck, typ racerbilar, spiderman eller andra superhjältar. Det är tuffa döskallar och rocknroll för hela slanten.

Eller "lilla farbrorn-stilen", dvs prydlig skjorta, slipover(vafan heter det så??), tom slipsar. De ser ut som små miniatyrer av pappa på golfbanan/kontoret/whatever. Mini-me lixom. Urk.

Flickplaggen har också två olika riktningar; istället för de tuffa trycken man ser på pojkavdelningen är det volanger, rosetter, gulliga kaniner/random gulligt djur, prinsessor och ja, prinsessor. Och puffärmar. Nämnde jag att tom. bodys för småtjejer ofta är lite "insydda"/figursydda i midjan?

Och så finns det motsvarigheten till pojkarnas Mini-me; -Lilla slampan. Dvs kortkorta tajta kjolar i typ lack (bla Kappahl är experter på slamp-kläderna), fuskpälsdetaljer, bling och kedjor, minitoppar och barn-BH-ar.

Vuxenkläder(för vuxna med jävligt kass smak -sa någon husvagn?) i barntappning. Urk igen.

Och barnen bemöts efter vad de har på sig, både pojkar och flickor. Ofta bedöms pojkar som busiga och tuffa, i sina "pojkkläder/färger". Genom att välja bort de könsstereotypa kläderna från de stora kedjorna (bland andra) ger man barnet fler möjligheter, man binder inte barnet till att vara "sitt kön", att "göra kön", så som barn gör, eftersom barn betraktar andra barn och vill göra likadant, vill passa in.

När barnet vet att "jag är flicka", och ser hur de andra flickorna ser ut och beter sig vill hon göra likadant. Också ha långt hår i prinsesstofs. Också ha rosa volangklänning (även om den är ivägen som FAN i leken). Och vara FIN, alltid FIN.

Det där är vuxna bra på att uppmuntra; inte "hej, vad roligt att se dig idag, hur mår du?" utan "hej, Ååååh har du fått en ny tröja, vad FIIIN den är!". Eller, vad FIIIN du är i håret!" Och ungen åmar sig och putar med bröstet. Och så börjar strävan efter att vara just FIN, att få höra de där orden från de vuxna, från de andra barnen. Och om orden uteblir? Då måste ju nåt vara fel!Vaddå, är jag inte FIN längre, duger jag inte??

Vårt samhälle är ett monster som konsumerar människor, män som kvinnor, och allra godast är barnen. Lättast att manipulera, lättast att forma. Och vi vuxna hjälper till.

Och är man inte vacker kan man inte vara lycklig, kan man inte hitta en partner, får man inget jobb(i många fall).

Och nya lagar gäller för varje sekel. "Såhär ska du se ut för att duga".

Lång,kort eller lagom, Smal tjock, nej kurvig. Det är finast att vara blek, nej solbränd!

Och vi följer. Vi formar oss. Och konsumerar. Vi gapar och sväljer hela skönhetshetsen med allt vad den innebär med hull och hår, och sen spyr vi upp skiten för att mata våra ungar med den.

Att börja vara medveten är en början. Att lära sig se och genomskåda. Se konsekvenser och samband. Att DU är en bra förälder spelar inte sådär jävla stor roll, eftersom ditt barn växer upp i det samhälle vi alla lever i.

Jag vill befria mina döttrar från könsrollen. Vill att de ska få vara sina egna, inte stöpas i samma form som alla andra flickor i samhället, ett samhälle där mannen är norm. Där kvinnor gör si och kvinnor är så. Skvallerkärringar och hysteriska kvinnfolk.

"Låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor" heter det, men hur FAN ska man kunna ändra på dt faktum att en pojke ÄR en pojke?Operation? Jag förstår inte.

Det finns inga skillnader i män och kvinnors känsloliv eller beteende, det är en social process, en form de stöps i i samma stund man vet könet på ungen. Det sker undermedvetet, och det är det svåraste jävla skiten i världen att försöka värja sig. Det GÅR nästan inte, -vi är ju själva stöpta i samma form!

Pojkar och flickor fostras olika, de bemöts olika. Inte förrän vi är helt och fullt medvetna om det kan en förändring ske. Det kommer inte gå snabbt, KAN inte gå snabbt, men det MÅSTE ske.

Säga vad man vill om Michael, det har snackats mycket skit, om vinklingar osv, men jag GILLAR honom! Och den här dokumentären må ha några år på nacken (snart tolv år gubevars!) men den är ändå skrämmande aktuell.

Johan har inte sett den tidigare (hur i helvete han nu lyckats undgå det), så det är med glädje och viss iver att få se hans reaktion på den som jag nu slog på den.

Om någon undrar varför jag sitter o bloggar mitt i denna ack så braiga film beror detta på att Johan är inne o tvättar håret. Lite sådär hipp som happ lixom, mitt i filmen;-)

Antagligen kommer vi inte kolla klart heller, dels pga att han är på tok för trött (jag med egentligen), dels för att jag kl.23 ikväll ska kika på kvällsöppet Debatt i TV4, där Lady Dahmer ska vara med o snacka botox och skönhetshets -spännande!:-)

I övrigt är inte mycket förändrat, förutom att min feber gått ner lite. Jag har ont i halsen som FAN fortfarande, och inatt blev det ungefär lika med noll sömn.

Just nu längtar jag till helgen, så jag åtminstone slipper väckas av väckarklockan...

Dagen har ändå gått bra, men jag ser INTE fram emot morgondagen, eftersom jag känner mig ännu sämre nu och räknar med att ligga på dödsbädden lagom till imorrn bitti...eller, närå, men nästan.

Dessutom så hade vi tid för utvecklingssamtal i Tuvans skola idag, men eftersom jag mår så kasst, samt att hennes pappa tydligen också är sjuk, så fick vi ställa in. Hoppas vi kan få en ny tid snart bara, känns ju rätt viktigt trots allt!

Nu ska jag avsluta kvällen, gå och borsta tänderna och krypa till kojs (varför säger man så??). Jag utgår ifrån att det är en dag imorgon också...:-P

Jag gick in till henne och försökte få henne somna om, men icke! Hon va klarvaken. Då började jag gråta, storböla. Det gick dock över fort... Men FY FAN va dåligt jag mått hela dagen, grym huvudvärk,darrig och svag i kroppen, illamående och ont i hud och leder.

Kunde det här bero på bara sömnbrist?? Nej, självklart inte. Tog tempen nu ikväll, EFTER att ha tryckt i mig smärtstillande/febernedsättande och låg en bit över 38 grader...tjoho. Inte konstigt jag mår skit, utan febernedsättande ligger jag nog en bra bit högre än så... Och jag som fan ALDRIG har feber! Är relativt ofta sjuk tror jag, men har sällan feber då... suck.

En positiv grej idag är att JAG HAR FÅTT MIN MENSKOPP! Beställde en LadyCup i fredags och idag kom den alltså -snabb leverans må jag säga! Eftersom lingonveckan inte är helt över ännu fick jag ju ett utmärkt tillfälle att testa den.

Den va liiiite krånglig att få in, men tog pyttelite glidmedel(Klick som jag har hemma för håret!) och då gick det enklare. LadyCup är en ganska mjuk menskopp jämfört med vissa nadra märken, och jag tyckte det va lite svårt att få den veckla ut sig, fick böka och snurra och vicka på den lite innan det funkade, men nu sitter den rätt (tror jag iaf!).

Ska ta ut den o tömma/skölja ur innan läggdags, då dår jag se hur det funkat -spännande!

Hittills känns det dick väldigt bra! Jag kan inte använda tampong eftersom jag blöder så sjukt mycket, blöder igenom största storleken nästan direkt(de första mensdagarna iaf), och jag hatar att ha binda! Binda känns plastigt, kladdigt, fuktigt, kliar och så avskyr jag känslan när blodet "rinner ur en"!, som man tydligt känner med en binda.

Sen kan man ju lägga till fler positiva aspekter med menskopp, tex hur sjuuuukt mycket pengar jag sparar (ca 5000kr på fem år-minst) och så sparar jag ju miljö!:-)

Perfekt med ett mensskydd för 300 spänn, som är bekvämt (känns inte), rent, fräscht, som inte stör balansen i underlivet och som alltid finns till hands!

Ladycup finns i flera fina färger (färgat med naturliga färgmedel), men jag köpte i neutral(färglös) eftersom jag har lätt att tröttna på saker om de har en viss färg, periodare som jag är;-)

Fick med en fin liten påse att förvara menskoppen i också:)

Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ! Och jag tycker att det är så otroligt jävla viktitg att bry sig, att fortsätta vara människa. Värna om andra.

De hemlösa kanske inte upphör vara hemlösa, narkomanerna kanske inte upphör missbruka, MEN det är åtminstone någon som bryr sig!

När jag va tonåring hängde jag ofta i stan, åkte tunnelbana ofta etc. Ung punkare som jag var kände jag mig inte som att jag hörde till "massan", utan valde att stå utanför(med bekvämt avstånd till mammas tak över huvudet lixom). Jag träffade på många pundare, tiggare, uteliggare och brukade snacka med dom. Ibland i nån timme lr två, och fick en inblick i deras liv, deras livsöde. De flesta va trevliga, även om vissa var så pass trasiga i skallen efter åratal av missbruk att de inte riktigt visste var "gränsen gick".

Jag minns att omgivningen ofta brukade titta på oss med avsmak i blicken. De såg ner på mig och på människan jag var inbegripen i samtal med, det syntes.

När jag blev äldre och vuxen slutade jag prata med pundaren på tunnelbanan, reste mig och gick om någon kom fram och började snacka. Såg förbi uteliggaren på gatan -som om han(ibland en hon) inte fanns.

Varför? Jo, jag orkade inte. Kände mig hjälplös. Ville inte att dom skulle röra vid mig med sina "skitiga händer".

Och nu då? Nu har jag tagit ytterligare ett steg. Utvecklats. Jag är inte längre något barn som tycker det är lite "häftigt" att snacka med världens avfall. Som gärna provocerar omgivningen genom att sitta i samtal med främmande pundare på tunnelbanan och fötterna på sätet. Som delar med sig av sexpacket folköl till alkisen på parkbänken.

Jag är heller inte längre den avskärmade personen som vägrar möta blickar, som vänder bort ansiktet och visar med en tydlig min av avsmak att jag inte nedlåter mig att så mycket som låtsas om att det är en människa som står där i skitiga kläder och sorgkantade naglar.

Jag SER nu. Jag är trevlig, jag kan svara. Jag kan säga att jag inte har några pengar på mig (vilket alltid är sant!) istället för att se bort, inte låtsas om.

Tänk att vara en person som ingen ser, som ingen pratar med! Som att leva i en annan dimension.

Att vara osynlig, ovärdig,oönskad...

Det är vår förmåga att värna om varandra som gjort att vårt släkte överlevt. Vår förmåga till empati och medkänsla som skiljer oss från (andra) djur.

Så vad blir vi om vi förlorar, gör oss av med, den förmågan? Slutar bry oss om andra än oss själva eller våra egna intressen? Slutar känna empati. Upphör vi då vara riktigt mänskliga? Ja, jag tror det.

Det är inte survival of the fittest som fört oss dit vi är idag, det är vår mänskliga förmåga att ta hand om varandra, hjälpa de svaga. Och utan den förmågan är vi INGENTING.

Är vi så bekväma, så säkra i tron om att ingenting någonsin kommer drabba oss? Att personen vi ser där på gatan i själva verket inte är en riktig människa, utan någon reducerat till något mindre viktigt, mindre värdefullt?

Jag uppmanar alla att tänka om, tänka till lite extra, och jag uppmanar er att bidra till Apans projekt, alt dra igång ett eget. Inte för att sova gott om natten, eller för att kunna svulla julbord med gott samvete, utan för att det helt enkelt är vår plikt som människa att värna om varandra.

Annars är jag rätt övertygad om att vårt samhälle i sin oavbrutna utveckling mot att bli mer och mer egoistiskt till sist kommer gå under. Till slut.

Det blev en snabbdusch och akut påklädning av hela familjen, inklusive kvarglömda vantar.

Till slut va vi iaf på väg, och tåget va inte sååå sent som det först verkade. Vi tog oss till Gamla Stan, och mamma gick med Tuva för att gå "spökvandring för barn", medan jag,Johan och Gry trängde/knuffade oss fram genom den massiva massan turister mot gamla stans julmarknad. Väl framme kände vi att vi inte orkade vara där, -det va helt enkelt för mycket folk!

Istället tog vi oss till Sergel och Hurry Curry (där vi käkade lite), kikade runt inne på Indiska och sedan fastnade inne på Åhléns city.

Julstressen var total, och så fort vi kunde mötte vi upp Tuvan igen och tog oss hemåt. Jag blev dessutom utskälld av en jävla idiot gubbe för att jag "körde på hans fötter" med vagnen. I själva verket tvärstannade han precis framför vagnen då vi försökte komma på tåget.

Vid det laget var jag så slut av all trängsel och stress att jag va nära att klappa till honom, men satte mig istället lugnt med ungarna och läste en Metro. Andra kinden till va det ja...

Ikväll har vi bara tagit det lugnt, lagat kyckling, druckit lite glögg och glott på julkalendern. Gry sover redan (och förhoppningsvis resten av natten) och Tuva ska snart i säng. Då blire vuxenfilm för hela slanten (neeeej, ingen sån vuxenfilm;P)!

Trevlig helg på er!:)

Jag kände att jag ville få skriva lite om mina tankar kring det.

För det första; jag är väldigt mycket EMOT alla former av tobak, snus, piptobak,cigaretter. Mestadels röktobaken eftersom det är den som även jag,mina barn och andra i min omgivning tvingas andas in till och från(såvida vi inte vill gömma oss i skogen).

Dock är alla fomer av tobak skadligt, framförallt är det nervgiftet nikotin som är den stora boven, som orsakar otaliga hjärt-kärlsjukdomar,som skapar ett begär och beroende i samma nivå som amfetamin.

Och så för det andra då; jag är emot droger i de allra flesta former, eftersom jag på nära håll sett vad olika droger kan göra med människor. Jag har blivit misshandlad och våldtagen av berusade män, två av mina nära vänner sedan ung tonår är numera djupt nere i drogträsket, min tidigare svärfar är gammal missbrukare samt alkholist.

MEN jag har även själv brukat både tobak (snus och cigg), alkohol (gör fortfarande ibland) och cannabis.

Och det är där som min kluvenhet kommer in. Jag anser cannabis vara mindre farlogt än både tobak och alkohol.

Hur många misshandlar efter att ha rökt på? Våldtar? (iofs har cannabis använts som afrodisiaka till kor, men det hör inte till saken) Visserligen klarar man inte av att köra bil i ett cannabisrus,och man kan förlora uppfattningen om både tid och rum.

Det har framkommit av många olika typer av forskning världen över att cannabis dessutom är en utmärkt medicin, den dämpar ångest och smärta, mjukar upp och slappnar av stela och smärtande muskler och leder,och har dessutom visat sig ha en hömmande effekt på cancertumörers tillväxt, bland annat hjärncancer.

Så VARFÖR är det inte lagligt i Sverige, och vad tror jag skulle hända om det blev lagligt?

Jo, Sverige är ett missbrukarland. Svenskar som på det stora hela är lågmälda, hämmade och "lagom" har, när det kommer till drogen alkohol, visat sig vara fullkomligt okontrollerade. Knappt i något annat land dricks det så hejdlöst som här. Att dricka med måtta är något svensken i stort inte klarar av.

Så vad tror jag skulle hända om vi legaliserade marijuana? Jo, jag tror att det skulle bli samma sak där. Det skulle inte rökas med måtta, vid enstaka tillfällen, såsom sig bör, utan jag gissar på en överkonsumtion, med effekten att svenskarna som brukar blir avtrubbade. Slöa. Handlingsförlamade och okapabla till initiativ.

För DET är effekten av långvarigt bruk av marijuana.

Jag kan tycka att man kunde legalisera endast för medicinskt bruk, och då självklart som receptbelagd medicin, MEN det skulle ju givetvis inte stanna där, utan det skulle missbrukas och bli tillgängligt för grupper där ett regelbundet brukande av cannabis skulle kunna få ödesdigra konsekvenser, tex hos unga. Hos tonåringar, vars kropp och hjärna inte ännu är fullt utvecklade, och där ett regelbundet (miss)bruk av cannabis kan hämma utvecklingen, både fysiskt och psykiskt.

Jag är med andra ord väldigt kluven.

Min vän Helena blev nyfiken när vi va på krogen för ett tag sen och jag berättade om mina "vanor". Precis som jag inte delar med mig av matvanor, toalettvanor etc har jag inte heller pratat om mina hygienvanor, men nu kom vi in på ämnet och OJ va förvånad hon blev! Hur menar du nu?undrade hon. Hur blir du ren då? Och jag berättade, förklarade, mailade länkar dagen efter..och sen va hon igång, med ögonblickligt positivt resultat. Sedan blev även hennes (och min åxå!!)vän Hedvig nyfiken, och nu är hon åxå igång.

Sånt gör mig SÅ GLAAAD! Mer no poo-are är bättre för hälsa och miljö, och kommer göra utbudet av BRA produkter mer tillgängligt-toppenbra!:-)

NU får jag hålla till godo med en gammal samsung, och det kryper redan i skinnet på mig!

Till råga på allt går klockan fel på samsungen, vilket jag märkte i morse när jag vaknade-en timme senare än jag borde... Tuva var brutalt sen till skolan med andra ord. Trött o hängig som hon var blev det till att vara hemma o vila upp sig istället. Nu har jag nyss tvättat håret på henne,med BM åff kårs!

Gry ligger och sover och jag känner mig totalt sänkt! SÅÅÅÅ jävlarns ont i halsen!:( Har försökt med honungsvatten, men min hals bara skratade rått, ett sånt där ondskefullt "MUHAHAHAHAHA" och fortsatte göra ont. Kan knappt svälja....

Känner att jag verkligen är nere i en svacka nu, då jag knappt har enerrgi till någonting, och jag sover sjukt dåligt på nätterna!(vilket syns på mitt hår och hy)

Nej, nu ska jag koka mig en kopp kaffe och svära lite, så får vi se om jag känner mig lite bättre sen(I guess not)...

Om Gry har samma som mig är det riktigt synd om henne, och hon kan ju inte tala om hur hon mår heller...:/

Idag har jag kört en SMT, med min fantastiska Jessicurl-inpackning istället för balsam, och igårkväll toppade jag lite av håret. Det känns ju som det aldrig växer ut, och jag längtar ihjäl mig efter ett långt hår igen, känner inte alls igen mig själv såhär....MEN den här gången ska jag ha ett friskt,fint hår, så jag tänker vara noga med att toppa det då och då,samt göra rediga inpackningar! Förr eller senare MÅSTE det ju bli långt, eller??*orolig as hell*

Jag blir på tok för lik min morsa i nuvarande frisyr=NOT good!

I eftermiddag kommer min fantastiska teaterstuderande lillasyster Tove hit, och jag ska försöka att inte smitta henne med mitt halsäckel... Idag kommer även min lillskrutta Tuva hem igen, och jag längtar efter henne.....!:)

Jag känner mig vansinnigt oinspirerad att skriva nåt, jag har full fokus på min lessna mens-mage och min ännu lessnare hals.

Fast, jag tänkte, att OM det skulle vara något NI undrar över, så är det fritt fram att fråga! Vore skoj med en frågestund, och jag lovar att svara så sanningsenligt jag bara kan!;)