Stök och bök...
idag har jag verkligen ansträngt mig till max. Känns det som i kroppen iaf... Frukost i morse och sen satte jag igång att tvätta förnstren i vardagsrummet, fyy faaan va det behövdes,skitäckliga! Nu glänser dom,släpper in ljuset på ett helt underbart sätt (lr,okej inte just nu,nu är det mörkt ute jö) och man skulle kunna tro att vi helt saknar fönsterrutor. Jag e helt enkelt grym på att tvätta fönster:) Sen gav jag mig på vår diskhög,fixade med våra blommor,flyttade runt lite och grejjade. Så drog Johan till jobbet(jobbar eftermiddag/kväll denna veckan) och jag i min tur drog fram dammsugarn. Dammsög lägenheten samt skurade golven.
Sen dök svärisarna upp med spjälsängen samt kartongen med skötbordet. Så jag monterade spjälsäng och bäddade den,och nu LÄNGTAR JAG JU ÄNNU MER! har nyss monterat skötbordet åxå,med viss hjälp av Tuva,som kom hit efter sin pappahelg idag:) Men vi måste få bort den gamla fula tvättmaskinen från badrummet innan skötbordet kan stå där,så tills vidare får det stå i Tuvans rum.
Trots allt detta slit har jag inte fått minsta lilla känning,minsta lilla sammandragning...näe,bebisen bökar runt som vanligt och är heeelt obrydd av alla mina ansträngningar....
Men på nåt sätt gör det inte så mycket,just nu,just ikväll,är jag ändå rätt tillfreds med tillvaron. Jag njuter av mina fina tvättade fönster,av bebissängen som står där o väntar,av min glada stora lilla tjejj som jag just i skrivande stund hör sjunga och leka innifrån badrummet och badkaret,där jag lagt henne i blöt. Snart kommer Johan hem.... jag är skönt trött i hela kroppen och tänker gå och lägga mig tidigt ikväll. Att krypa ner under täcket och dunsa skallen i mjuka kuddarna har blivit dagens höjdpunkt.....;)
Sen dök svärisarna upp med spjälsängen samt kartongen med skötbordet. Så jag monterade spjälsäng och bäddade den,och nu LÄNGTAR JAG JU ÄNNU MER! har nyss monterat skötbordet åxå,med viss hjälp av Tuva,som kom hit efter sin pappahelg idag:) Men vi måste få bort den gamla fula tvättmaskinen från badrummet innan skötbordet kan stå där,så tills vidare får det stå i Tuvans rum.
Trots allt detta slit har jag inte fått minsta lilla känning,minsta lilla sammandragning...näe,bebisen bökar runt som vanligt och är heeelt obrydd av alla mina ansträngningar....
Men på nåt sätt gör det inte så mycket,just nu,just ikväll,är jag ändå rätt tillfreds med tillvaron. Jag njuter av mina fina tvättade fönster,av bebissängen som står där o väntar,av min glada stora lilla tjejj som jag just i skrivande stund hör sjunga och leka innifrån badrummet och badkaret,där jag lagt henne i blöt. Snart kommer Johan hem.... jag är skönt trött i hela kroppen och tänker gå och lägga mig tidigt ikväll. Att krypa ner under täcket och dunsa skallen i mjuka kuddarna har blivit dagens höjdpunkt.....;)
Finns kanske känslor i rymden?
Idag blev inte som jag hoppats på. Långt ifrån. Men det vart rätt okej ändå.
stack in till stan,hann precis in på Babyproffsen o köpte superbilligt täcke till spjälsängen samt en Pingu-snuttis som Tuva vill ge till bebisen när den väl behagar titta ut. drog en burgare på donken,vilket resulterade i att jag nästan höll på att skita på mig. McDonalds mat har alltid den effekten på mig,vilket såklart bara ytterligare bevisar att deras mat=gift.
Sen mötte jag upp Johan och vi gick och kälade pizza på resturang Lilla Capri nedanför min morsa på Ringvägen. Gott och jag blev såklart mätt efter typ en tredjedel.
Köpte färdig fruktsallad o donuts på hemköp och åkte hem,kollade på "I rymden finns inga känslor",som jag inte sett ännu. Tyckte skitmycke om den,man blev glad och hoppfull,en charmig,lite sorglig,mysig film med grymt bra skådespeleri av nya stjärnskottet Skarsgård.
Har funderat en massa idag på hur jag ska fixa i ordning Tuvas rum. Vi har ju bara ställt in grejer där när vi flyttade hit,och hennes rum känns rörigt,opraktiskt och inte särskilt mysigt. Hon har sin säng(svart dagbädd från Ikea) med rosa himmelsäng från indiska,havsblå-gröna gardiner som hon valt själv,en klädbyrå och ett skrivbord samt stol. och så en massa skit överallt,typ tvättsäckar jag o Johan slängt in i ett hörn. Hon har inga hyllor lr nåt sånt,så alla hennes böcker o filmer samt småsaker bara ligger och skräpar typ.
Hon har sedan säkert ett år tillbaks önskat sig ett "djungelrum",och jag har kännt att det är svårt att tillmötesgå henne i hennes önskan. Har tyckt att hon ska ha ett mer "vanligt" rum,ett rum för "stora tjejer". men sen kände jag att vafan,klart hon ska ha ett djungelrum,det är ju en jättehärlig och kreativ idé!!
Och nu har jag alltså bestämt att fixa detta,så fot jag kommit lite tillrätta efter att bebisen anlänt vill säga,om en månad lr så kanske. Mina föräldrar ska på min begäran hjälpa till,och vi ska fixa det nån helg när Tuva är hos sin pappa,så att det blir värsta överraskningen när hon kommer tillbaka!
Rummet har i nuläget vita väggar,dom tänkte jag måla i en avslappnad,rätt ljust grön nyans,de blågröna gardinerna får hon behålla såklart.Sen ska hon få en stor mysig mjuk matta,helst grön den åxå,kan jag hitta en med blommor på är det ett fett plus! Eventuellt en ny himmelsäng åxå,vi får se... Sen tänkte jag köpa nåt jättefint tyg med djungel-blom-växt-djurmönster och spänna upp på en stor skiva frigolit och sätta över hennes skrivbord,så funkar det både som anslagstavla och som mysfaktor i rummet. Vi ska sätta upp hyllor på väggen till alla böckerna,och så tänkte jag skaffa minst en,helst två,såna där stora palmväxter från typ Ikea att ställa på golvet. Och så sätta upp massa mysiga stämningsskapande ljusslingor lite överallt,kanske lanternor/kinesiska lyktor i nåt hörn....och så,sist men inte minst,så vill jag ha tag på en sacco-säck som hon kan sitta o läsa böcker i... Låter kanske mycke allt detta,men tror faktiskt inte det blir så svårt,att måla rummet två strykningar gör vi ju med lätthet på en dag,och sedan är det bara att fixa i ordning. Ska bli så kul att få ge henne ett mysigt rum!:)
Nu ska jag krypa i säng,har världens värk i bröstkorgen,det bara bränner...och bebben sparkar för fullt:)
stack in till stan,hann precis in på Babyproffsen o köpte superbilligt täcke till spjälsängen samt en Pingu-snuttis som Tuva vill ge till bebisen när den väl behagar titta ut. drog en burgare på donken,vilket resulterade i att jag nästan höll på att skita på mig. McDonalds mat har alltid den effekten på mig,vilket såklart bara ytterligare bevisar att deras mat=gift.
Sen mötte jag upp Johan och vi gick och kälade pizza på resturang Lilla Capri nedanför min morsa på Ringvägen. Gott och jag blev såklart mätt efter typ en tredjedel.
Köpte färdig fruktsallad o donuts på hemköp och åkte hem,kollade på "I rymden finns inga känslor",som jag inte sett ännu. Tyckte skitmycke om den,man blev glad och hoppfull,en charmig,lite sorglig,mysig film med grymt bra skådespeleri av nya stjärnskottet Skarsgård.
Har funderat en massa idag på hur jag ska fixa i ordning Tuvas rum. Vi har ju bara ställt in grejer där när vi flyttade hit,och hennes rum känns rörigt,opraktiskt och inte särskilt mysigt. Hon har sin säng(svart dagbädd från Ikea) med rosa himmelsäng från indiska,havsblå-gröna gardiner som hon valt själv,en klädbyrå och ett skrivbord samt stol. och så en massa skit överallt,typ tvättsäckar jag o Johan slängt in i ett hörn. Hon har inga hyllor lr nåt sånt,så alla hennes böcker o filmer samt småsaker bara ligger och skräpar typ.
Hon har sedan säkert ett år tillbaks önskat sig ett "djungelrum",och jag har kännt att det är svårt att tillmötesgå henne i hennes önskan. Har tyckt att hon ska ha ett mer "vanligt" rum,ett rum för "stora tjejer". men sen kände jag att vafan,klart hon ska ha ett djungelrum,det är ju en jättehärlig och kreativ idé!!
Och nu har jag alltså bestämt att fixa detta,så fot jag kommit lite tillrätta efter att bebisen anlänt vill säga,om en månad lr så kanske. Mina föräldrar ska på min begäran hjälpa till,och vi ska fixa det nån helg när Tuva är hos sin pappa,så att det blir värsta överraskningen när hon kommer tillbaka!
Rummet har i nuläget vita väggar,dom tänkte jag måla i en avslappnad,rätt ljust grön nyans,de blågröna gardinerna får hon behålla såklart.Sen ska hon få en stor mysig mjuk matta,helst grön den åxå,kan jag hitta en med blommor på är det ett fett plus! Eventuellt en ny himmelsäng åxå,vi får se... Sen tänkte jag köpa nåt jättefint tyg med djungel-blom-växt-djurmönster och spänna upp på en stor skiva frigolit och sätta över hennes skrivbord,så funkar det både som anslagstavla och som mysfaktor i rummet. Vi ska sätta upp hyllor på väggen till alla böckerna,och så tänkte jag skaffa minst en,helst två,såna där stora palmväxter från typ Ikea att ställa på golvet. Och så sätta upp massa mysiga stämningsskapande ljusslingor lite överallt,kanske lanternor/kinesiska lyktor i nåt hörn....och så,sist men inte minst,så vill jag ha tag på en sacco-säck som hon kan sitta o läsa böcker i... Låter kanske mycke allt detta,men tror faktiskt inte det blir så svårt,att måla rummet två strykningar gör vi ju med lätthet på en dag,och sedan är det bara att fixa i ordning. Ska bli så kul att få ge henne ett mysigt rum!:)
Nu ska jag krypa i säng,har världens värk i bröstkorgen,det bara bränner...och bebben sparkar för fullt:)
Jag är totalt respektlös,jag har åsikter och jag skiter fullständigt i vad andra anser!
Man ska inte sitta på nätforum. Speciellt inte Familjeliv. Där är folk idioter. Inte alla,långt ifrån alla,men MÅNGA.
Och av ngn anledning har folk problem när jag ventilerar mina åsikter. Det är som om jag med min blotta existens,även i cyberspace,provocerar. Jag lindar inte in mina ord i glansigt sockersött papper,jag hanterar inte andra människor med silkesvantarna på. Jag skiter fullkomligt i vad andra anser om MIN åsikter,om nån blir provocerad har jag ju i alla fall lyckats få någon att reagera.
Jag provocerar -alltså finns jag.
Nu senast var det bla en tråd om rökning. Och DET,mina vänner,är ett mycket känsligt ämne. En het potatis som man säger.
Jag är själv föredetta rökare. Vafan,STORRÖKARE till och med. Minst ett-ett o ett halvt paket cigg om dagen. Innan jag blev gravid med Tuva,då tvärslutade jag. Ingen abstinens ens en gång,jag vägrade helt enkelt låta nikotinmaran rida mig. Var PK moralkärring och alla rökares fiende nr 1 tills jag fem år senare separerade från Ruvas pappa,gick in i väggen,ner i träsket och sjönk till moralträskets unkna botten. Började röka igen. Slutade,började,slutade....och började snusa istället.
Blev gravid och slutade snusa. Ingen abstinens -herregud jag mådde ju illa så in i helvete! Ingen mara.
Och jag föraktar rökare. Samtidigt som mina närmaste vänner är just det,rökare. Förvirrat,jag vet.
Men jag anser faktiskt att man är dum i huvet om man röker. Så är det bara. Att medvetet skada sig själv är ju bara korkat,inget snack om saken. Vaddå,tror du att just DU är skonad? Att just DU kommer slippa konsekvenserna av din rökning? Knappast.
Men jag skiter ju i det. Jag skiter FULLKOMLIGT i om du röker ihjäl dig. Så länge det inte påverkar ngn annan. Men det är ju just det det gör. På olika sätt. Först och främst: jättemånga föräldrar röker. Det påverkar deras barn. Det spelar ingen jävla roll om man röker på balkongen för du andas ut gift i minst 10 minuter efteråt. Lukten(gift) sitter i ditt hår,dina kläder... Passiv rökning borde räknas som misshandel tycker jag.
en kan vi ju alltid ta upp det gamla kära argumentet PENGAR. För staten tjänar på ett ungefär drygt 10 miljarder svenska kronor per år på tobaksskatten. Men rökningen KOSTAR staten ca 26 miljarder per år. Rimligt? Inte mycket.
Och jag tycker att mammor som söker när de är gravida inte borde få skaffa barn. Det är min absoluta åsikt. Att skaffa barn handlar om att sätta en annan människas(barnets) behov och bästa främst,i alla lägen. Som rökande gravid gör du precis det motsatta. Du skadar ditt barn,riskerar ditt barn liv,pga dina egna primitivt idiotiska behov av drogen NIKOTIN.
Detta är min enkla åsikt. Och det har folk(läs:rökare) problem med. Jag fattar det,vem gillar att bli ifrågasatt lixom?
Min kära karl här hemma tycker jag är en militant moraltant. Han tycker att "folk får väl göra som dom vill". Och visst. Om dom gör det långt borta från mig och alla andra ickerökare i universum. Om dom blir sjuka och dör jävligt långt borta,alldeles på egen hand. Oj,fick du cancer i övre luftrören och nu närmar sig en ytterst smärtsam död? Lilla vännen,jag kunde inte bry mig mindre. Dumma våp,ge fan i att klaga och ta konsekvenserna av dina egna idiotiska handlingar istället!
Missförstå mig rätt nu,jag är en ytterst sympatisk människa. Jag har bara absolut NOLL hänsyn lr sympati över för idioter som faktiskt får skylla sig själva. Om någon medvetet kör in armen i en köttkvarn så inte fan att jag tycker synd om idioten sen för att hon/han får leva sitt liv utan arm?
Ja..har ingen aning om vart jag vill komma med det här inlägget egentligen,ville bara få skriva av mig lite;)
Och av ngn anledning har folk problem när jag ventilerar mina åsikter. Det är som om jag med min blotta existens,även i cyberspace,provocerar. Jag lindar inte in mina ord i glansigt sockersött papper,jag hanterar inte andra människor med silkesvantarna på. Jag skiter fullkomligt i vad andra anser om MIN åsikter,om nån blir provocerad har jag ju i alla fall lyckats få någon att reagera.
Jag provocerar -alltså finns jag.
Nu senast var det bla en tråd om rökning. Och DET,mina vänner,är ett mycket känsligt ämne. En het potatis som man säger.
Jag är själv föredetta rökare. Vafan,STORRÖKARE till och med. Minst ett-ett o ett halvt paket cigg om dagen. Innan jag blev gravid med Tuva,då tvärslutade jag. Ingen abstinens ens en gång,jag vägrade helt enkelt låta nikotinmaran rida mig. Var PK moralkärring och alla rökares fiende nr 1 tills jag fem år senare separerade från Ruvas pappa,gick in i väggen,ner i träsket och sjönk till moralträskets unkna botten. Började röka igen. Slutade,började,slutade....och började snusa istället.
Blev gravid och slutade snusa. Ingen abstinens -herregud jag mådde ju illa så in i helvete! Ingen mara.
Och jag föraktar rökare. Samtidigt som mina närmaste vänner är just det,rökare. Förvirrat,jag vet.
Men jag anser faktiskt att man är dum i huvet om man röker. Så är det bara. Att medvetet skada sig själv är ju bara korkat,inget snack om saken. Vaddå,tror du att just DU är skonad? Att just DU kommer slippa konsekvenserna av din rökning? Knappast.
Men jag skiter ju i det. Jag skiter FULLKOMLIGT i om du röker ihjäl dig. Så länge det inte påverkar ngn annan. Men det är ju just det det gör. På olika sätt. Först och främst: jättemånga föräldrar röker. Det påverkar deras barn. Det spelar ingen jävla roll om man röker på balkongen för du andas ut gift i minst 10 minuter efteråt. Lukten(gift) sitter i ditt hår,dina kläder... Passiv rökning borde räknas som misshandel tycker jag.
en kan vi ju alltid ta upp det gamla kära argumentet PENGAR. För staten tjänar på ett ungefär drygt 10 miljarder svenska kronor per år på tobaksskatten. Men rökningen KOSTAR staten ca 26 miljarder per år. Rimligt? Inte mycket.
Och jag tycker att mammor som söker när de är gravida inte borde få skaffa barn. Det är min absoluta åsikt. Att skaffa barn handlar om att sätta en annan människas(barnets) behov och bästa främst,i alla lägen. Som rökande gravid gör du precis det motsatta. Du skadar ditt barn,riskerar ditt barn liv,pga dina egna primitivt idiotiska behov av drogen NIKOTIN.
Detta är min enkla åsikt. Och det har folk(läs:rökare) problem med. Jag fattar det,vem gillar att bli ifrågasatt lixom?
Min kära karl här hemma tycker jag är en militant moraltant. Han tycker att "folk får väl göra som dom vill". Och visst. Om dom gör det långt borta från mig och alla andra ickerökare i universum. Om dom blir sjuka och dör jävligt långt borta,alldeles på egen hand. Oj,fick du cancer i övre luftrören och nu närmar sig en ytterst smärtsam död? Lilla vännen,jag kunde inte bry mig mindre. Dumma våp,ge fan i att klaga och ta konsekvenserna av dina egna idiotiska handlingar istället!
Missförstå mig rätt nu,jag är en ytterst sympatisk människa. Jag har bara absolut NOLL hänsyn lr sympati över för idioter som faktiskt får skylla sig själva. Om någon medvetet kör in armen i en köttkvarn så inte fan att jag tycker synd om idioten sen för att hon/han får leva sitt liv utan arm?
Ja..har ingen aning om vart jag vill komma med det här inlägget egentligen,ville bara få skriva av mig lite;)
inte mycket bättre..
näe,är så trött på det här nu...är MINIMALT bättre i förkylningen,det samma gäller Tuvan. Men fortfarande långt ifrån bra. Inleder varje morgon med att hosta/kräkas slem i typ en kvart. Imorse blodblandat. Halsen har alltså börjat ge upp...
Har sån sjuk jävla huvudvärk och är helt söndersnuten runt näsan,röd,sårig,fnasig....och jag orkar inte bry mig. Vill helst bara sova bort dagarna,men idag är jag så rastlös på nåt sätt,kan lixom inte slappna av,blir bara irriterad på allt,alla ljud runt omkring... Tuva tittar på TV nu och eftersom min o Johans säng är i vardagsrummet är det omöjligt att slappna av med fucking Nickelodeon i bakgrunden... Men lovade henne att få kolla en stund,hon är ju uttråkad hon med,har varit sjuk i snart en vecka ju...Dessutom är hon i övrigt bra på att sysselsätta sig,hon ritar,leker,målar,bygger rymdskepp osv...så en stund slappande framför TVn är hon värd.
Mår illa idag åxå,har just satt i mig en stor grapefrukt,det värker i heeeela kroppen och ja,det ÄR FAN SYND OM MIG!!!
Nu ska jag in i badrummet,ska avlägsna det svarta flagnande nagellacket från fingrarna,ta ett bad,kanske raka benen(om jag kommer åt och orkar),göra en hårinpackning och fila fötterna. Samt måla tånaglarna. I all denna misär behöver jag ta hand om mig lite extra,och när förlossningen väl drar igång(lär ju gå över tiden BIG TIME)kan det va skönt att känna sig så fräsch som möjligt tror jag. Har packat ner favoritschampot i BBväskan och hoppas att om förlossningen går bra och allt är som det ska så ska jag få känna mig piggare än jag gjorde då jag fött Tuvan. Och ett par rosa tånaglar piggar alltid upp!:)
I övrigt pallar jag inte blogga om nåt annat än mig själv och mina egna perverst ointressanta bekymmer. Världsliga problem ger jag blanka fan i,likaså politik,samhälle-och genusfrågor. Jag skiter fullständigt i vad som händer i Ryssland,lr om lindex har ett stört jävla klädsystem för barn. jag är inte förvånad. och jag bryr mig inte. Jag bryr mig BARA om mig själv. Jag tycker BARA synd om mig själv. Jag är det största jävla egot på denna planet för tillfället. Och jag SKÄMS INTE över det.
Sådetså.
Har sån sjuk jävla huvudvärk och är helt söndersnuten runt näsan,röd,sårig,fnasig....och jag orkar inte bry mig. Vill helst bara sova bort dagarna,men idag är jag så rastlös på nåt sätt,kan lixom inte slappna av,blir bara irriterad på allt,alla ljud runt omkring... Tuva tittar på TV nu och eftersom min o Johans säng är i vardagsrummet är det omöjligt att slappna av med fucking Nickelodeon i bakgrunden... Men lovade henne att få kolla en stund,hon är ju uttråkad hon med,har varit sjuk i snart en vecka ju...Dessutom är hon i övrigt bra på att sysselsätta sig,hon ritar,leker,målar,bygger rymdskepp osv...så en stund slappande framför TVn är hon värd.
Mår illa idag åxå,har just satt i mig en stor grapefrukt,det värker i heeeela kroppen och ja,det ÄR FAN SYND OM MIG!!!
Nu ska jag in i badrummet,ska avlägsna det svarta flagnande nagellacket från fingrarna,ta ett bad,kanske raka benen(om jag kommer åt och orkar),göra en hårinpackning och fila fötterna. Samt måla tånaglarna. I all denna misär behöver jag ta hand om mig lite extra,och när förlossningen väl drar igång(lär ju gå över tiden BIG TIME)kan det va skönt att känna sig så fräsch som möjligt tror jag. Har packat ner favoritschampot i BBväskan och hoppas att om förlossningen går bra och allt är som det ska så ska jag få känna mig piggare än jag gjorde då jag fött Tuvan. Och ett par rosa tånaglar piggar alltid upp!:)
I övrigt pallar jag inte blogga om nåt annat än mig själv och mina egna perverst ointressanta bekymmer. Världsliga problem ger jag blanka fan i,likaså politik,samhälle-och genusfrågor. Jag skiter fullständigt i vad som händer i Ryssland,lr om lindex har ett stört jävla klädsystem för barn. jag är inte förvånad. och jag bryr mig inte. Jag bryr mig BARA om mig själv. Jag tycker BARA synd om mig själv. Jag är det största jävla egot på denna planet för tillfället. Och jag SKÄMS INTE över det.
Sådetså.
Sjukt barn o Ikea
Tuva är sjuk nu hon med. Regält. Med nästan 40 graders feber imorse när jag kollade. Spydde gjorde hon åxå imorse. En gång. I sängen. Men det va bara slem,för att hon hostade så mycket...
Ändå ska vi till Ikea idag. Ja,jag vet,jag är en skiitdålig morsa som släpar med det stackars barnet dit nä hon är sjuk...Men med en alvedon i kroppen tror jag hon pallar,allmäntillståndet är det ingen vidare fara med,hon är hyffsat pigg och vid gott mod ändå. Och vi åker bil dit. Ska handla babybadbalja samt skötbord. Det e lixom sista chansen,för sen finns ingen tid lr möjlighet till bilskjuts dit.
Men jag har sovit rätt kasst inatt jag med,så jag är inte särskilt pepp jag heller... Blir inte mycket bloggande nu,är alldeles för slut i kroppen av graviditeten,sjukdom samt ta hand om alla sjuklingar här hemma...Tyvärr.
Ändå ska vi till Ikea idag. Ja,jag vet,jag är en skiitdålig morsa som släpar med det stackars barnet dit nä hon är sjuk...Men med en alvedon i kroppen tror jag hon pallar,allmäntillståndet är det ingen vidare fara med,hon är hyffsat pigg och vid gott mod ändå. Och vi åker bil dit. Ska handla babybadbalja samt skötbord. Det e lixom sista chansen,för sen finns ingen tid lr möjlighet till bilskjuts dit.
Men jag har sovit rätt kasst inatt jag med,så jag är inte särskilt pepp jag heller... Blir inte mycket bloggande nu,är alldeles för slut i kroppen av graviditeten,sjukdom samt ta hand om alla sjuklingar här hemma...Tyvärr.
Lördagsmys -not?
Sov inget inatt. Det va mit eget fel. Bland annat. Jag va arg igår. Och lessen. fast jag va trött gav jag mig ut på en sen kvällspromenad. Kom hem och ville ha en allvarlig pratstund med min andra hälft,som inte direkt samtyckte. Han hade fortfarande feber och va grinig och trött han med. Jag ville att han skulle sova på soffan,inte för att jag va arg utan för att jag behövde mer plats i sängen. Men att ligga på skilda håll och inte vara sams känns inte bra. Så jag kunde inte somna. Låg och snyftade för mig själv,hostade,snyftade lite till...tills stoltheten fick ge efter och jag med gnällig röst bad Johan krypa ner hos mig. Då somnade jag nästan direkt!
Upp tidigt i morse med Tuvafisen som skulle på kalas hos en kompis,svärmor kom och hämtade-lämnade och sedan har Tuva varit hemma hos dom under eftermiddagen. Och jag passade på att städa,diska,skura,rengöra avloppet i handfatet...allt sånt där jag inte pallar egentligen och inte borde göra när jag är sjuk. Men FAN va skönt att det blev gjort!!
Tråkigt är att även Tuvan drabbats av sjukdomen så hon är hes,hostig och har feber lillstackarn...
Hoppas på en bättre,-och piggare,dag imorgon. Nu ska jag bara slappa framför TVn och smörja in mina nyfilade fötter med hudkräm!:)
Upp tidigt i morse med Tuvafisen som skulle på kalas hos en kompis,svärmor kom och hämtade-lämnade och sedan har Tuva varit hemma hos dom under eftermiddagen. Och jag passade på att städa,diska,skura,rengöra avloppet i handfatet...allt sånt där jag inte pallar egentligen och inte borde göra när jag är sjuk. Men FAN va skönt att det blev gjort!!
Tråkigt är att även Tuvan drabbats av sjukdomen så hon är hes,hostig och har feber lillstackarn...
Hoppas på en bättre,-och piggare,dag imorgon. Nu ska jag bara slappa framför TVn och smörja in mina nyfilade fötter med hudkräm!:)
Anton LaVey och min mormor.
Sitter här med Tuvan o dricker té i väntan på svärisarna som ska hämta o lämna i plugget. Är asirriterad på allt,står knappt ut med att sitta brevid henne när hon sörplar på sitt té. Jag vet,jag är en hemsk människa. Men ibland är jag på kasst humör och vill bara va själv lixom. Gör mitt bästa för att inte låta det lysa igenom,låta det märkas. Min fina lilla älskling, mamma behöver en stund själv idag bara,det är allt. och bli frisk,glöm inte det,jag behöver BLI FRISK!
Har haft seriöst störda drömmar inatt. Om allt mellan himmel och jord och bortom det. Nu innan jag vaknade drömde jag att jag först va i nån tjaskig lägenhet hos nån ännu tjaskigare tant(som rökte inne tror jag dessutom). Hon hade tvätt hängande typ överallt,klädhögar på golvet osv och sån där hes rök-röst. Plötsligt ville hon massera mig. Jag kände mig ungefär lika bekväm som Fredde i Solsidan. Så fick jag lägga mig på hennes säng (?!) på nåt sätt,och fick en snabb,obehaglig och värdelös massage. När jag reste mig (jag va helt naken dessutom) upptäckte jag att jag lämnat fläckar(typ fartränder dårå) på hennes lakan. Då ville hon att jag skulle ta hem allt och tvätta.
Då gick jag hem till min mamma (som i drömmen bodde i sitt gamla radhus där jag växte upp) och började fixa med tvätten. Det va en obehaglig stämning i hela huset och jag kände mig jäktad,ville därifrån. Mosade in tvätten i maskin och skyndade ut i hallen. I köket satt Anton Lavey. Han hade inte märkt att jag va där som tur va...eller,hade han det? Jag smög ut och skulle precis dra därifrån när min mormor dök upp och ville in i huset o hämta nåt. Och jag typ "eh..,det går nog inte,vi går härifrån"...men hon va envis och gick in. Då fick Anton syn på henne och blev rasande! Började jaga oss...och jag oroade mig för tvätten,förbannade rökmassage-tanten som satt mig i den jävla situationen. Sen vaknade jag. Det va massa mer konstigt som hände men minns inte allt,det är så rörigt. Minns dock att jag ammade en vuxen karl,typ min lillebror lr nåt. Skitäckligt och obehagligt. Vaknade med Johan fastklistrad (bokstavligen alltså,han va grymt svettig) vi vid rygg med en hand som klämde om ena patten. Kan erkänna att det nästan va en befrielse när väckarklockan ringde.
Nu ska Tuva snart åka,då ska jag krypa ner i sängen igen och hoppas på fina bra drömmar. Om typ rosa luddiga sockervaddsfår lr nåt. Hoppas.
Kvällslugn.
Efter en hektisk eftermiddag som jag tillbringat med att hämta Tuvafisen på fritids,släpa mig och henne genom ett trångt svettigt centrum i jakt på närmsta apotek(amningsinlägg samt medel mot svamp i underlivet införskaffades -jojomen,jag har drabbats av ytterligare en känd graviditetsåkomma),ett snabbbesök i en ännu svettigare matvaruaffär och en total kollaps med sprutande tårar i soffan hemma när karl fräser ifrån (han är åxå sjuk och väldigt febrig samt väldigt lättirriterad),fixande av middag (fiskpanetter med hemmagjord filsås o potäter -gott!) och ett storkok aprikoskräm,badande och hårtvätt av dotter har lugnet äntligen lagt sig här hemma.
Tuva sitter och ritar en stund innan läggdags och jag har äntligen packat BB-väskan. Lite bebiskläder,mjukisdress åt mig själv(den rosa såklart-vad annars?),en bunt amningsinlägg samt två pytteflaskor jag fyllt på med mitt schampoo o balsam (Tigi-dumb blonde,luktar ljuvligt),några hårsnoddar och viktiga papper man ska ha med till BB. Nu är väskan klar. Fattas bara tandborstar,kanske en mascara ifall man känner för att se något mindre ut som ett lik vid hemfärd,föga troligt dock, några kakor/mackor/valfri skit att tugga på samt kanske nån dryck. Allt detta får inhandlas senare,och om man inte hinner med det är det ingen katastrof.
Nu ska Tuva i säng och Johan ska va gayröv och kolla på handboll....fattar inte det där med sport -FYFAAAAN va tråkigt. Men om det gör honom glad så,visst. Själv tänker jag lägga mig en stund,har världens tryck mot revbenen och pallar fan inte sitta upp längre...
Imorrn bitti kommer Johans föräldrar och kör Tuva till skolan,fiiifaan asså va skönt att slippa ge sig iväg. Troligen ska dom hitta på nåt med henne på eftermiddan åxå,så jag kan få vila ut ordentligt. Misstänker att även Johan kommer stanna hemma imorrn och kurera sig,han e verkligen grymt förkyld,stackarn.
Tuva sitter och ritar en stund innan läggdags och jag har äntligen packat BB-väskan. Lite bebiskläder,mjukisdress åt mig själv(den rosa såklart-vad annars?),en bunt amningsinlägg samt två pytteflaskor jag fyllt på med mitt schampoo o balsam (Tigi-dumb blonde,luktar ljuvligt),några hårsnoddar och viktiga papper man ska ha med till BB. Nu är väskan klar. Fattas bara tandborstar,kanske en mascara ifall man känner för att se något mindre ut som ett lik vid hemfärd,föga troligt dock, några kakor/mackor/valfri skit att tugga på samt kanske nån dryck. Allt detta får inhandlas senare,och om man inte hinner med det är det ingen katastrof.
Nu ska Tuva i säng och Johan ska va gayröv och kolla på handboll....fattar inte det där med sport -FYFAAAAN va tråkigt. Men om det gör honom glad så,visst. Själv tänker jag lägga mig en stund,har världens tryck mot revbenen och pallar fan inte sitta upp längre...
Imorrn bitti kommer Johans föräldrar och kör Tuva till skolan,fiiifaan asså va skönt att slippa ge sig iväg. Troligen ska dom hitta på nåt med henne på eftermiddan åxå,så jag kan få vila ut ordentligt. Misstänker att även Johan kommer stanna hemma imorrn och kurera sig,han e verkligen grymt förkyld,stackarn.
Om att lova och svika.
Idag va det meningen att jag skulle varit med min lilla skrutt i skolan,se hur hon har det och sådär...ätit lunch med hennes klass. Hon såg fram emot det supermycke,och det känns viktigt att jag hinner göra det innan bebisen anländer. Och så är jag sååå sjuk! Hade hoppats må lite bättre idag,men efter en natt i princip utan sömn med hostattacker varannan minut och ett satans kill i halsen mellan attackerna va det bara att inse att nej,det går inte imorse... Och hon blev så besviken:( Jag känner mig som världens sämsta jävla morsa! Jag har en regel jag försöker följa,och de är att inte ge mitt(mina) barn löften jag inte håller. Jag brukar försöka tänka igenom noga innan jag lovar nåt,så jag lixom vet att det är möjligt att hålla löftet. Ibland blir det att dom bryts,och varje gång känner jag mig som en lika stor svikare.
För jag minns precis hur det där kändes,när jag själv va liten och hade blivit lovad något,typ ett biobesök på en söndag,och det blev inställt. Hur sårad och sviken jag faktiskt kände mig.
Mycket av min uppfostran av mitt(mina snart) barn går ut på att ge henne det jag själv inte altid fick,och att inte göra de misstag (medvetna lr omedvetna) mina föräldrar gjorde med mig.
Jag har haft en bra uppväxt,på det stora hela,det har jag. Växte upp med mamma och "låtsaspappa",en fri uppväxt med mycket lek och äventyr,sagoberättande och semestrar i Danmark. Vi var en teaterfamilj med annorlunda bekantskapskrets än mina klasspolare och politiskt röda och engagerade. Men hos min pappa var det annorlunda,och där va jag varannan helg fram tills jag va ca 16 år och bröt med min biologiske far,eftersom han inte kunde acceptera mig,inte kände mig.
Min pappa är en märklig person, å ena sidan ömsint och kärleksfull,å andra sidan dominant och iskall. Rå. När han var på dåligt humör va det bäst att hålla sig ur vägen. Det kunde räcka med att han var hungrig för att helvetet skulle bryta lös. Så minns jag det. Och vi VAR rädda,mina syskon på pappas sida,säkert hans fru(numera exfru) och jag.
När jag blev äldre upptäckte jag att den nära relation jag trott mig haft till min pappa var en lögn. Han kände mig inte. Ville inte lära känna mig. Ville inte ha far-och-dotter-snack i framsätet på bilen. Kanske skrämde jag honom,för att han visste så lite om mig, jag vet inte.
Men jag fick veta att jaginte hörde till hans familj,och senare även att han faktiskt skämdes för mig,för mitt svartfärgade hår,mina svartmålade ögon... Det gick så långt att han gjorde mig fysiskt illa. Det hade säkert hänt redan i tidigare år,hårda nävar om en smala arm och sådär,men den där gången,den där SISTA gången, var jag 16 år. Och jag blev enormt kränkt. Och så bröt jag med honom.
Och min mamma ställde aldrig riktigt upp för mig när de gällde min pappas alla valda misstag. Det viktigaste för henne,i all välmening,var att jag skulle få ha en relation med min pappa. Och då valde hon att se mellan fingrarna i mångt och mycket. I all välmening alltså.
Och sådär vill jag aldrig behandla mina barn. Dom ska känna sig värdefulla,älskade,vad som än händer i deras lr min värld. Dom ska veta sitt eget värde och dom ska tamejfan veta att JAG FINNS DÄR om dom behöver mig. Vad det än gäller. Jag vill inte svika dom. Jag vill finnas där. I alla lägen.
Det är mitt löfte till dig(er)älskade barn.
Jag har gjort många misstag,alltför många,som förälder. Och jag blir alltid lika orolig. Har jag förstört mitt barn nu? Kommer hon bli sjuk,må dåligt som vuxen? Har jag kränkt henne på något sätt nu, rubbat hennes självkänsla? och jag vet inte. Jag vet inte hur jag påverkat henne,allt jag vet är att jag varje minut,varje sekund,som hennes mamma formar henne till den hon hela tiden är och den hon kommer bli. Ansvaret är enormt.
Och allt jag kan göra är ju mitt bästa. och försöka att inte upprepa mina föräldrars misstag (viket jag redan gjort flertalet gånger)
Att inte lova och svika utan finnas där. Hålla mina löften. Och jag hoppas jag är frisk snart så jag kan följa med henne till plugget. En liten sak kanske,men stor för henne. Viktig för henne.
För jag minns precis hur det där kändes,när jag själv va liten och hade blivit lovad något,typ ett biobesök på en söndag,och det blev inställt. Hur sårad och sviken jag faktiskt kände mig.
Mycket av min uppfostran av mitt(mina snart) barn går ut på att ge henne det jag själv inte altid fick,och att inte göra de misstag (medvetna lr omedvetna) mina föräldrar gjorde med mig.
Jag har haft en bra uppväxt,på det stora hela,det har jag. Växte upp med mamma och "låtsaspappa",en fri uppväxt med mycket lek och äventyr,sagoberättande och semestrar i Danmark. Vi var en teaterfamilj med annorlunda bekantskapskrets än mina klasspolare och politiskt röda och engagerade. Men hos min pappa var det annorlunda,och där va jag varannan helg fram tills jag va ca 16 år och bröt med min biologiske far,eftersom han inte kunde acceptera mig,inte kände mig.
Min pappa är en märklig person, å ena sidan ömsint och kärleksfull,å andra sidan dominant och iskall. Rå. När han var på dåligt humör va det bäst att hålla sig ur vägen. Det kunde räcka med att han var hungrig för att helvetet skulle bryta lös. Så minns jag det. Och vi VAR rädda,mina syskon på pappas sida,säkert hans fru(numera exfru) och jag.
När jag blev äldre upptäckte jag att den nära relation jag trott mig haft till min pappa var en lögn. Han kände mig inte. Ville inte lära känna mig. Ville inte ha far-och-dotter-snack i framsätet på bilen. Kanske skrämde jag honom,för att han visste så lite om mig, jag vet inte.
Men jag fick veta att jaginte hörde till hans familj,och senare även att han faktiskt skämdes för mig,för mitt svartfärgade hår,mina svartmålade ögon... Det gick så långt att han gjorde mig fysiskt illa. Det hade säkert hänt redan i tidigare år,hårda nävar om en smala arm och sådär,men den där gången,den där SISTA gången, var jag 16 år. Och jag blev enormt kränkt. Och så bröt jag med honom.
Och min mamma ställde aldrig riktigt upp för mig när de gällde min pappas alla valda misstag. Det viktigaste för henne,i all välmening,var att jag skulle få ha en relation med min pappa. Och då valde hon att se mellan fingrarna i mångt och mycket. I all välmening alltså.
Och sådär vill jag aldrig behandla mina barn. Dom ska känna sig värdefulla,älskade,vad som än händer i deras lr min värld. Dom ska veta sitt eget värde och dom ska tamejfan veta att JAG FINNS DÄR om dom behöver mig. Vad det än gäller. Jag vill inte svika dom. Jag vill finnas där. I alla lägen.
Det är mitt löfte till dig(er)älskade barn.
Jag har gjort många misstag,alltför många,som förälder. Och jag blir alltid lika orolig. Har jag förstört mitt barn nu? Kommer hon bli sjuk,må dåligt som vuxen? Har jag kränkt henne på något sätt nu, rubbat hennes självkänsla? och jag vet inte. Jag vet inte hur jag påverkat henne,allt jag vet är att jag varje minut,varje sekund,som hennes mamma formar henne till den hon hela tiden är och den hon kommer bli. Ansvaret är enormt.
Och allt jag kan göra är ju mitt bästa. och försöka att inte upprepa mina föräldrars misstag (viket jag redan gjort flertalet gånger)
Att inte lova och svika utan finnas där. Hålla mina löften. Och jag hoppas jag är frisk snart så jag kan följa med henne till plugget. En liten sak kanske,men stor för henne. Viktig för henne.
Uppdatering...
okej,det va inge vidare besök på MVC... mitt HB-värde (blod/järnvärde typ dårå) va nere på 92 tror jag det va,och min barnmorska såg lite småorolig ut. Nu har jag köpt en ny sort järntabletter som ska innehålla mer järn än de tidigare. Dyra som fan va dom åxå...:(
Men bebben verkade iaf må bra,och ja,det är ju faktiskt huvudsaken. Men måste få upp blodvärdet,är inte så bra om det e så lågt vid förlossningen..och jag som vill kunna va rätt pigg efteråt. Med Tuva förlorade jag rätt mycket blod(ca en liter mer än normalt har jag för mig) och va jävligt slut efteråt..orkade inte stå knappt,svårt att ens ta mig på toa...
Tydligen ser jag rätt sliten ut åxå,lr blek iaf,vilket MB även anmärkte på. Så nu tycker jag lite extra synd om mig själv...
Eftersom Tuva va hemma och jag verkligen INTE pallade laga lunch efter MVC-besöket gick vi hem till min mormor(idag igen) och åt lunch samt fikade. Jag va så slut att jag mest låg på soffan....
Just nu håller jag på och tvätta kläder samt bebisens nya lakan,sen tänkte jag faktiskt börja packa den omtalade BB-väskan...är ju fortfarande en del saker jag måste införskaffa,typ inlägg i BH så inte hela tröjan blir indränkt i bröstmjölk...men det skulle kännas bra att iaf packat lite,bebiskläder o mina mjukisbyxor typ...:)
Men bebben verkade iaf må bra,och ja,det är ju faktiskt huvudsaken. Men måste få upp blodvärdet,är inte så bra om det e så lågt vid förlossningen..och jag som vill kunna va rätt pigg efteråt. Med Tuva förlorade jag rätt mycket blod(ca en liter mer än normalt har jag för mig) och va jävligt slut efteråt..orkade inte stå knappt,svårt att ens ta mig på toa...
Tydligen ser jag rätt sliten ut åxå,lr blek iaf,vilket MB även anmärkte på. Så nu tycker jag lite extra synd om mig själv...
Eftersom Tuva va hemma och jag verkligen INTE pallade laga lunch efter MVC-besöket gick vi hem till min mormor(idag igen) och åt lunch samt fikade. Jag va så slut att jag mest låg på soffan....
Just nu håller jag på och tvätta kläder samt bebisens nya lakan,sen tänkte jag faktiskt börja packa den omtalade BB-väskan...är ju fortfarande en del saker jag måste införskaffa,typ inlägg i BH så inte hela tröjan blir indränkt i bröstmjölk...men det skulle kännas bra att iaf packat lite,bebiskläder o mina mjukisbyxor typ...:)
Onsdagsmorgon...
och jag har hostat hela natten,usch. Tycker fan synd om mig själv nu...
Hade en riktig diskussion med Johan när vi lagt oss igår,lr rättare sagt så pratade jag,han fick lyssna. Jag känner mig nämligen så himla besviken på hans sätt att agera när jag mår dåligt,har ont,är ledsen... han resonerar som så, att "jag kan ju ändå inte göra nåt åt det". Men vafan lixom!!!?? Allt jag vill ha är ju lite medlidande,stöd...massage när ryggen värker lr fotlederna känns trötta och svullna,en kram när jag känner mig trött och lite nere... Inte nån som bara sitter tyst och stel och inte reagerar. Inte bryr sig.
Han säger att jag är ju ändå alltid sjuk... Och ja,jag har oturen att väldigt lätt bli sjuk,men det gör väl inte att det är mindre jobbigt för mig att vara sjuk,lr?? Snarare tvärtom,eftersom jag nästan aldrig hinner vara helt frisk och återhämta mig mellan gångerna...och som gravid HAR man lättare att bli sjuk,då imunförsvaret faktiskt funkar sämre.Inte så konstigt då helt enkelt. Så kom igen för helvete karljävel! Och om han är såhär nu....hur ska han kunna vara ett stöd på förlossningen? Nä,skärpning helt enkelt!
Hursomhelst blev jag ännu hostigare av att hålla en halvtimmes monolog i sänghalmen,och hostade så jag nästan spydde. Sov oroligt och fick gå upp o kissa några gånger inatt,men SOV ju åtminstone. Alltid nåt lixom.
Idag är Tuvan hemma från plugget,hon är åxå hostig och tror hon kände sig mest trött och lite hängig. ibland kan man helt enkelt behöva vila upp sig lite,och hon får gå till skolan imorrn. Förhoppningsvis blir inte hennes hosta värre... men hennes pappa ligger hemma i nästan 40 graders feber son helgen,så risken finns ju alltid att han smittat henne...hoppas inte:S
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen en stund till,försöka sova. Dagen är alldeles för ung för att vara vaken om man inte absolut måste! Vid halv tolv är det tid på MVC,får ta med Tuva dit så får hon vänta utanför,nu när vi ska prata igenom graviditet och förlossningen...
Sänder även lite extra kraft till min vän L som mer än någon behöver det idag!
Hade en riktig diskussion med Johan när vi lagt oss igår,lr rättare sagt så pratade jag,han fick lyssna. Jag känner mig nämligen så himla besviken på hans sätt att agera när jag mår dåligt,har ont,är ledsen... han resonerar som så, att "jag kan ju ändå inte göra nåt åt det". Men vafan lixom!!!?? Allt jag vill ha är ju lite medlidande,stöd...massage när ryggen värker lr fotlederna känns trötta och svullna,en kram när jag känner mig trött och lite nere... Inte nån som bara sitter tyst och stel och inte reagerar. Inte bryr sig.
Han säger att jag är ju ändå alltid sjuk... Och ja,jag har oturen att väldigt lätt bli sjuk,men det gör väl inte att det är mindre jobbigt för mig att vara sjuk,lr?? Snarare tvärtom,eftersom jag nästan aldrig hinner vara helt frisk och återhämta mig mellan gångerna...och som gravid HAR man lättare att bli sjuk,då imunförsvaret faktiskt funkar sämre.Inte så konstigt då helt enkelt. Så kom igen för helvete karljävel! Och om han är såhär nu....hur ska han kunna vara ett stöd på förlossningen? Nä,skärpning helt enkelt!
Hursomhelst blev jag ännu hostigare av att hålla en halvtimmes monolog i sänghalmen,och hostade så jag nästan spydde. Sov oroligt och fick gå upp o kissa några gånger inatt,men SOV ju åtminstone. Alltid nåt lixom.
Idag är Tuvan hemma från plugget,hon är åxå hostig och tror hon kände sig mest trött och lite hängig. ibland kan man helt enkelt behöva vila upp sig lite,och hon får gå till skolan imorrn. Förhoppningsvis blir inte hennes hosta värre... men hennes pappa ligger hemma i nästan 40 graders feber son helgen,så risken finns ju alltid att han smittat henne...hoppas inte:S
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen en stund till,försöka sova. Dagen är alldeles för ung för att vara vaken om man inte absolut måste! Vid halv tolv är det tid på MVC,får ta med Tuva dit så får hon vänta utanför,nu när vi ska prata igenom graviditet och förlossningen...
Sänder även lite extra kraft till min vän L som mer än någon behöver det idag!
En heldag.
Taskig sömn inatt igen,och så upp tidigt som fan. Alla tre samtidigt,Johan in i duschen,upp med Tuvafisen,fixa frukost,in i duschen,klä på sig,sminka sig lite trängandes med Johan som försökte raka sig. Akut försök att skira men utan resultat. Snabbt iväg till bussen,lämna Tuvan i plugget och så ner till MVC för föräldragrupp.
Känns bra men lite onödigt eftersom jag kan/minns så mycket från när Tuva föddes. Men bra för Johan tror jag. Och så fick vi kolla på en förlossningsvideo,väldigt rörande,man blev lite tårögd när bebisarna till slut kom ut. Och nu längtar jag ju ännu mer förstås...:P
När vi va klara på MVC drog Johan till jobbet och jag tog en buss hem till min lilla mormor för en fika. Blir inte så ofta jag träffar henne och jag vill försöka få så mycket tid som möjligt med henne. Hon är både rolig,klok och lite fräck i käften när hon är på de humöret,och hon har mycket att ge mig. Även om hon hatar mina tatueringar(är ju bara horor och kåkfarare som har sånt) och piercings (hon tror alltid att min ring i snoken är en NY piercing,och tittar alltid väldigt skeptiskt på mig när jag säger att den har jag ju haft skiiitlänge) så är vi rätt lika,har samma humor(nåja,i vissa fall iaf) och kan verkligen diskutera saker. Hon brinner för politik(inbiten sosse) och vi kan prata sånt i timtal,liksom religion,samhälle,konst,musik,litteratur och ockulta ämnen.
Hon bjöd mig på te och mackor samt engelska shortbreads med apelsinsmak(skitgoda).
När jag gick klämde hon ner en hundring i min näve,-det gör hon nästan alltid. Känns lite hemskt men va faktiskt rätt välkommet.
Efter mormorbesöket promenerade jag till centrum,och slank in på Hemtex där jag fyndade ett jättefint påslakanset med ugglor (jag är besatt av ugglor) till spjälsängen. Väldigt retroinspirerat och väääldigt billigt,-nedsatt till halva reapriset så jag pröjsade 60 spänn istället för 250! Det va sista paketet också och jag hade sneglat på det redan för ett par månader sedan men då tyckt det va lite för dyrt och att det kunde vänta,så jag hade verkligen tur!:D
Hämtade Tuva på fritids,handlade lite,blev antastad av en jävla-helvetes-äckel-skithög till pundare vid busshållplatsen (hade jag inte varit gravid hade han fan fått stryk,jag skämtar inte) och åkte hem. Bokade tvätttid tills imorrn(hoppas vi orkar,det behövs verkligen tvättas) och däckade sedan framför en film med Tuva("Det regnar köttbullar" -man blir INTE hungrig av att se den!). Nu ska jag snart försöka sno ihop lite middag o sen kommer Johan hem.
Och förresten,du bebisen...? Du KAAAN väl snälla ta och komma ut typ...nu?
Känns bra men lite onödigt eftersom jag kan/minns så mycket från när Tuva föddes. Men bra för Johan tror jag. Och så fick vi kolla på en förlossningsvideo,väldigt rörande,man blev lite tårögd när bebisarna till slut kom ut. Och nu längtar jag ju ännu mer förstås...:P
När vi va klara på MVC drog Johan till jobbet och jag tog en buss hem till min lilla mormor för en fika. Blir inte så ofta jag träffar henne och jag vill försöka få så mycket tid som möjligt med henne. Hon är både rolig,klok och lite fräck i käften när hon är på de humöret,och hon har mycket att ge mig. Även om hon hatar mina tatueringar(är ju bara horor och kåkfarare som har sånt) och piercings (hon tror alltid att min ring i snoken är en NY piercing,och tittar alltid väldigt skeptiskt på mig när jag säger att den har jag ju haft skiiitlänge) så är vi rätt lika,har samma humor(nåja,i vissa fall iaf) och kan verkligen diskutera saker. Hon brinner för politik(inbiten sosse) och vi kan prata sånt i timtal,liksom religion,samhälle,konst,musik,litteratur och ockulta ämnen.
Hon bjöd mig på te och mackor samt engelska shortbreads med apelsinsmak(skitgoda).
När jag gick klämde hon ner en hundring i min näve,-det gör hon nästan alltid. Känns lite hemskt men va faktiskt rätt välkommet.
Efter mormorbesöket promenerade jag till centrum,och slank in på Hemtex där jag fyndade ett jättefint påslakanset med ugglor (jag är besatt av ugglor) till spjälsängen. Väldigt retroinspirerat och väääldigt billigt,-nedsatt till halva reapriset så jag pröjsade 60 spänn istället för 250! Det va sista paketet också och jag hade sneglat på det redan för ett par månader sedan men då tyckt det va lite för dyrt och att det kunde vänta,så jag hade verkligen tur!:D
Hämtade Tuva på fritids,handlade lite,blev antastad av en jävla-helvetes-äckel-skithög till pundare vid busshållplatsen (hade jag inte varit gravid hade han fan fått stryk,jag skämtar inte) och åkte hem. Bokade tvätttid tills imorrn(hoppas vi orkar,det behövs verkligen tvättas) och däckade sedan framför en film med Tuva("Det regnar köttbullar" -man blir INTE hungrig av att se den!). Nu ska jag snart försöka sno ihop lite middag o sen kommer Johan hem.
Och förresten,du bebisen...? Du KAAAN väl snälla ta och komma ut typ...nu?
Närmar mig mål....
...på flera olika sätt just nu. Medan andra mål är miljoner rymdmil bort. Dom försöker jag ignorera,fokuserar på det som är nära,som är genomförbart.
Inatt har jag åtminstone sovit,det krävde en del ansträngning och jag har inte sovit så bra,vaknat massa,drömt sjuka drömmar som vanligt numera och låg vaken rätt länge imorse när Johan poppade upp och började greja med datorn,gjorde mackor,kaffe lr vafan han nu höll på med. Men sen somnade jag om!Skönt! Vaknade nu runt nio och beslöt gå upp. Eller,okej,det va mer ett måste än ett regelrätt beslut från min sida,jag va tvungen att gå upp och skita,that´s the truth.
Halsontet hänger kvar och gör livet allmänt jobbigt,men har nu även hittat en kompis -hostan. Hostan är en precis lika ovälkommen gäst i min kropp som Halsontet,så jag försöker just nu envist mota bort honom med en fet kopp té.
Igår testade jag (trots att jag lovat mig sälv att vänta) att färga håret med en ny blond färg från Jane Hellen,den skulle ta bort gula toner...Och jävlar i min lilla låda om det inte funkade! är pyyyyttelite gula toner kvar på vissa ställen,men det är inget man tänker på,och om några veckor när jag kan färga igen kommer dom för evigt försvinna:) Däremot va det skitläskigt att färga,färgen blev alldeles mörkt grå-lila i håret och jag trodde jag skulle förlora mitt blonda rufs...Hade dessutom bara i färgen 20 min(det stod 20-30min på paketet). Hade jag haft i den en halvtimme kanske effekten blivit ännu bättre.
Ska in till stan en sväng idag,ett tillgodokvitto på carlings ska ge mig en ny svart skinnjacka,den e på rea,halva priset. Jackan är tunn så det blir en grym jacka nu till våren,funkar ju tidigare åxå med en stickad tröja under,skinnjackor is the shit! Sen att jag har för vana att,åtminstone i denna slaskiga årstid,kombinera min med skitfula gummistövlar kan man väl förlåta...:P
Hade en konstig värk i magen igår nästan hela dagen,och ivrig som jag är på att förlossningen ska dra igång hoppades jag såklart på att värken skulle betyga NÅGOT. Men idag känns allt som vanligt...men skitsamma,dagarna går,blir till veckor och sen är det dags. Börjar bli nervös nu på riktigt. Vet ju att kroppen klarat det förut,att jag till och med GILLADE att föda barn,men ändå...finns ju lixom inga garantier för någonting,hoppas bara allt går bra. Och att bebben är frisk.
Inatt har jag åtminstone sovit,det krävde en del ansträngning och jag har inte sovit så bra,vaknat massa,drömt sjuka drömmar som vanligt numera och låg vaken rätt länge imorse när Johan poppade upp och började greja med datorn,gjorde mackor,kaffe lr vafan han nu höll på med. Men sen somnade jag om!Skönt! Vaknade nu runt nio och beslöt gå upp. Eller,okej,det va mer ett måste än ett regelrätt beslut från min sida,jag va tvungen att gå upp och skita,that´s the truth.
Halsontet hänger kvar och gör livet allmänt jobbigt,men har nu även hittat en kompis -hostan. Hostan är en precis lika ovälkommen gäst i min kropp som Halsontet,så jag försöker just nu envist mota bort honom med en fet kopp té.
Igår testade jag (trots att jag lovat mig sälv att vänta) att färga håret med en ny blond färg från Jane Hellen,den skulle ta bort gula toner...Och jävlar i min lilla låda om det inte funkade! är pyyyyttelite gula toner kvar på vissa ställen,men det är inget man tänker på,och om några veckor när jag kan färga igen kommer dom för evigt försvinna:) Däremot va det skitläskigt att färga,färgen blev alldeles mörkt grå-lila i håret och jag trodde jag skulle förlora mitt blonda rufs...Hade dessutom bara i färgen 20 min(det stod 20-30min på paketet). Hade jag haft i den en halvtimme kanske effekten blivit ännu bättre.
Ska in till stan en sväng idag,ett tillgodokvitto på carlings ska ge mig en ny svart skinnjacka,den e på rea,halva priset. Jackan är tunn så det blir en grym jacka nu till våren,funkar ju tidigare åxå med en stickad tröja under,skinnjackor is the shit! Sen att jag har för vana att,åtminstone i denna slaskiga årstid,kombinera min med skitfula gummistövlar kan man väl förlåta...:P
Hade en konstig värk i magen igår nästan hela dagen,och ivrig som jag är på att förlossningen ska dra igång hoppades jag såklart på att värken skulle betyga NÅGOT. Men idag känns allt som vanligt...men skitsamma,dagarna går,blir till veckor och sen är det dags. Börjar bli nervös nu på riktigt. Vet ju att kroppen klarat det förut,att jag till och med GILLADE att föda barn,men ändå...finns ju lixom inga garantier för någonting,hoppas bara allt går bra. Och att bebben är frisk.
Dödstrött -snälla någon set me free!
Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud jag vill bara få föda bebis nu,är det verkligen så mycket begärt??? V 37 idag och om jag ska behöva gå över tiden kommer jag flippa helt! Inatt har jag inte sovit ett-jävla-skit. Kunde inte somna,det va sjukt trångt i sängen och jag va så varm, Tyckte Johan trängdes,fick hans rumpa i magen lr ryggen konstant. Sen började han snarka och ptja,då gav jag upp. Gick in och la mig i Tuvas säng och tänkte att skönt,nu kan jag äntligen sova. Men icke! Jag låg och vände mig från sida till sida,höfterna och bäckenet värkte,ryggen värkte,tyckte det kändes konstigt i magen och kunde inte alls slappna av. Ute blåste det som sjutton och till och med vinden störde mig. Timmarna gick,och vid sju på morgonen gick jag tillbaka till Johan,snyftade lite om hur synd det va om mig,hur trött jag va..han kramade mig och pussade min nacke. Sen somnade han. Men inte jag,nejdå jag låg vaken....men till sista somnade jag ändå,och det resulterade i kanske 1,5-2 timmars sömn.
Och nu värker heeeela kroppen,så som den tenderar göra när man inte fått sova ordentligt. Är stel och jag har dessutom så sjukt jävla ont i halsen...
Kanske sov jag extra oroligt pga att jag gjorde ett STORT misstag igår. Läste att färsk ananas kan få igång en förlossning (givetvis fattar jag att det är bullshit men despera som jag är var jag ändå villig att prova -ananas e ju gott lixom). Så jag åt en hel jävla ananas. De sista bitarna fick jag tvinga i mig och den sista blev aldrig uppäten. Hela munnen värkte och brände som om jag sköljt den med saltsyra. Sen började jag må illa,låg på sänge och kved,hade ont i magen och trodde jag skulle spy upp skiten vilken sekund som helst.
Aldrig igen säger jag bara! Och kom det ut nån bebis av det?nooope. Jag får nog vänta ett par veckor till...
Sjuk -igen:(
Nä...nu ÄR det synd om mig, på allvar! Vaknade med ont i halsen igår,men det brukar jag göra så tänkte inte nämnvärt på det,sen under eftermiddan/kvällen blev det värre och lagom till sovdags gjorde det riktigt ont. Kunde inte somna och inom loppet av en timme hade mina halsmandlar fördubblats i storlek. Kan inte svälja,och fan va ont det gör! Känner mig dessutom alldeles matt och febrig. Fan! Hoppas på att få vara frisk under förlossningen ju,föda barn med halvont och feber känns inge vidare faktiskt...
Så har jag försökt ta det lugnt idag,men det gick inge vidare,det har fitta illa i vår kyl ett tag nu utan att jag kunnat lista ut varför,så idag rensade jag ut hela skiten,tod ut alla hyllor och lådor och diskade dom,skurade ur kylen och maten som skulle tillbaka in sen fick gå igenom en mycket nogrann kontroll. Så nu hoppas jag fan att det inte ska lukta mer. Sen småstädade jag lite åxå,samt diskade en regäl hög med disk som blivit stående sedan igår,och sen tog energin fullständigt slut.
Som alltid när jag är sjuk(särskilt när jag har ont i halsen) mår jag illa och känner mig spyfärdig,så bara ligga och vila är rätt ansträngande.
Men en bra sak:jag lyckades sälja mina timberland-kängor idag! har knappt använt dom så det kändes så dumt att bara ha dom stående. Fick dom sålda för 1000 spänn,inte mycket med tanke på att nypriset ligger på 1700 spänn,men ville va säker på att få dom sålda också... Använder ju nästan bara mina leopardmönstrade Uggs-kopior samt bla mina martens så förlusten känns inte nämnvärt hård. och jag behöver pengarna! Nu efter jul och nyår samt Tuvas födelsedag ligger kontot nere på noll och jag har fått vända på varenda krona de två senaste veckorna. Nu har vi så vi klarar oss bra fram till barnbidraget,och sedan fram till löning. Jag hatar att inte kunna ha all mat man vill hemma,är väldigt noga med att det alltid ska finnas tex frukt,juice,yogurt osv hemma som Tuva kan ta av (och jag själv såklart). Tycker det ska vara en självklarhet lixom.
Imorrn är Johan ledig,då ska vi om jag orkar,(just nu känns det väldigt tveksamt) dra till närmsta H&M och se om han kan hitta lite schyssta kläder för presentkortet han fick i julklapp. Vette fan hur det ligger till med sortimentet nu efter jul och rean,men man kan ju alltid kolla. Själv tänkte jag köpa ett nagellack och kanske en kartong blekmedel,som kan stå i badrummet och vänta på när jag vägar utmana barret igen.;)
Så har jag försökt ta det lugnt idag,men det gick inge vidare,det har fitta illa i vår kyl ett tag nu utan att jag kunnat lista ut varför,så idag rensade jag ut hela skiten,tod ut alla hyllor och lådor och diskade dom,skurade ur kylen och maten som skulle tillbaka in sen fick gå igenom en mycket nogrann kontroll. Så nu hoppas jag fan att det inte ska lukta mer. Sen småstädade jag lite åxå,samt diskade en regäl hög med disk som blivit stående sedan igår,och sen tog energin fullständigt slut.
Som alltid när jag är sjuk(särskilt när jag har ont i halsen) mår jag illa och känner mig spyfärdig,så bara ligga och vila är rätt ansträngande.
Men en bra sak:jag lyckades sälja mina timberland-kängor idag! har knappt använt dom så det kändes så dumt att bara ha dom stående. Fick dom sålda för 1000 spänn,inte mycket med tanke på att nypriset ligger på 1700 spänn,men ville va säker på att få dom sålda också... Använder ju nästan bara mina leopardmönstrade Uggs-kopior samt bla mina martens så förlusten känns inte nämnvärt hård. och jag behöver pengarna! Nu efter jul och nyår samt Tuvas födelsedag ligger kontot nere på noll och jag har fått vända på varenda krona de två senaste veckorna. Nu har vi så vi klarar oss bra fram till barnbidraget,och sedan fram till löning. Jag hatar att inte kunna ha all mat man vill hemma,är väldigt noga med att det alltid ska finnas tex frukt,juice,yogurt osv hemma som Tuva kan ta av (och jag själv såklart). Tycker det ska vara en självklarhet lixom.
Imorrn är Johan ledig,då ska vi om jag orkar,(just nu känns det väldigt tveksamt) dra till närmsta H&M och se om han kan hitta lite schyssta kläder för presentkortet han fick i julklapp. Vette fan hur det ligger till med sortimentet nu efter jul och rean,men man kan ju alltid kolla. Själv tänkte jag köpa ett nagellack och kanske en kartong blekmedel,som kan stå i badrummet och vänta på när jag vägar utmana barret igen.;)
Snart helg!
Guuuud va jag längtar efter något, efter fikahäng med polare,lr picnic i en sommarvarm park med Tuva (och bebis numera förstås,när hon behagar komma ut). Det här med att bara sitta hemma är ingen höjdare,det har jag ju redan konstaterat,men nu börjar det veeeeeeeeerkligen bli tröttsamt. Man blir så lat lixom,fast man inte gör ngt alls. Ju mindre man gör desto mindre orkar man göra. Och det värsta av allt: jag planerar dagarna efter ett ingenting-schema. Typ såhär:
*lägga mig och sova en stund(gärna 2-3 timmar)efter jag lämnat av Tuvafisen i skolan
*vakna -så långsamt som möjligt
*titta på TV alt. dega med datorn tills jag blir hungrig
*värma upp mat(jag är oftast både lat och praktisk nämligen så jag gör matlådor av gårdagens middagar)
*äta
*mer TV. Alt. dator. Alt. läsa
*åka och hämta Tuva i skolan
...och vid det här laget brukar dagen ha blivit sen eftermiddag. Då kan jag börja planera inför kvällen,enl. förljande schema:
*planera middag,dvs rota igenom kyl,frys och skåp efter kombinerbara matvaror,ev ta fram och lägga på tining
*hitta på nåt med Tuva,pyssla,läsa läxor,spela Harry Potter lr liknande.
*kanske dammsuga,diska lr annat som behövs göras
*ta ett lååååångt bad,-ju mer tid som förflyter desto bättre
*kolla mer TV,dator lr läsa
*börja med middagen
och sedan brukar Johan komma hem,och då flyter kvällen på fram till läggdags.
Asså,inser ni hur sorgligt detta är? Men det är så mitt liv ser ut nu,när jag bara väntar på att bebisen ska vilja komma ut. Självklart finns det avbrott i slentrianen,jag GÖR faktiiskt saker också. Jag tar mig in till stan,kanske shoppar,fikar,äter lunch lr middag ihop med sällskap,åker till simhallen med Tuva,drar till pulkabacken...
Men för det mesta är jag mest hemma. Har sån foglossning,pallar inte vara ute och gå längre sträcker,blir andfådd och flåsar som en övergödd gris...
Och visst,nedräkningen har börjat,inte många veckor kvar nu,men tiden går ju så långsamt,och jag kan knappt bärja mig tills mitt liv,återigen,förändras för alltid!
Igår målade Tuva sin drej-skapelse,och nu står den och torkar. I helgen är hon hos sin pappa,men när hon kommer till mig på måndag igen ska vi lacka den,och sen är den färdig:) och DÅ kommer en bild;)
*lägga mig och sova en stund(gärna 2-3 timmar)efter jag lämnat av Tuvafisen i skolan
*vakna -så långsamt som möjligt
*titta på TV alt. dega med datorn tills jag blir hungrig
*värma upp mat(jag är oftast både lat och praktisk nämligen så jag gör matlådor av gårdagens middagar)
*äta
*mer TV. Alt. dator. Alt. läsa
*åka och hämta Tuva i skolan
...och vid det här laget brukar dagen ha blivit sen eftermiddag. Då kan jag börja planera inför kvällen,enl. förljande schema:
*planera middag,dvs rota igenom kyl,frys och skåp efter kombinerbara matvaror,ev ta fram och lägga på tining
*hitta på nåt med Tuva,pyssla,läsa läxor,spela Harry Potter lr liknande.
*kanske dammsuga,diska lr annat som behövs göras
*ta ett lååååångt bad,-ju mer tid som förflyter desto bättre
*kolla mer TV,dator lr läsa
*börja med middagen
och sedan brukar Johan komma hem,och då flyter kvällen på fram till läggdags.
Asså,inser ni hur sorgligt detta är? Men det är så mitt liv ser ut nu,när jag bara väntar på att bebisen ska vilja komma ut. Självklart finns det avbrott i slentrianen,jag GÖR faktiiskt saker också. Jag tar mig in till stan,kanske shoppar,fikar,äter lunch lr middag ihop med sällskap,åker till simhallen med Tuva,drar till pulkabacken...
Men för det mesta är jag mest hemma. Har sån foglossning,pallar inte vara ute och gå längre sträcker,blir andfådd och flåsar som en övergödd gris...
Och visst,nedräkningen har börjat,inte många veckor kvar nu,men tiden går ju så långsamt,och jag kan knappt bärja mig tills mitt liv,återigen,förändras för alltid!
Igår målade Tuva sin drej-skapelse,och nu står den och torkar. I helgen är hon hos sin pappa,men när hon kommer till mig på måndag igen ska vi lacka den,och sen är den färdig:) och DÅ kommer en bild;)
En sådär dag.
Idag vart det inge vidare,iaf inte morgonen...vaknade som vanligt (efter en natts pissjävlaskitsömn),Tuva klädde på sig de kläder jag lagt fram kvällen innan (och som hon godkänt),ett par jeans i haremmodell och vanlig långärmad tröja. Vi åt frukost,drog på oss ytterkläder och gick till bussen. I god tid -skönt! Väl framme vid busshållplatsen kom Tuva på att vi glömt gympapåsen. Fan! Hon ville att vi skulle gå hem och hämta den och ta en senare buss. Det hade vi kunnat göra,borde gjort kanske. Men jag var bekväm. Vår buss skulle ju komma närsomhelst och jag har ont i bäckenet,orkade inte gå mer fram och tillbaka. Jag förklarade att "det är ingen katastrof,ingen fara om du glömmer den EN gång,du brukar ju alltid ha med den annars". Men då ville hon inte till skolan als. Ville vara ledig,vara hemma. Hon surade och jag fick verkligen anstränga mig för att få henne på humör igen på bussen.
Väl framme vid skolan kom nästa problem -hon ville inte gå in. Jag märkte att nåt va fel,frågade vad det va,men hon ville inte svara. Jag lovade att hämta på fritids direkt efter mellis. Pussade henne och tog sen bussen hem igen.
Kom hem och kröp ner i sängen igen. Äntligen min tur att få sova ett par timmar! Då ringer mobilen ,Tuvas nummer! Det är Tuvas lärare som ringer,säger att vi har problem,Tuva kom inte in till samlingen som de andra barnen,hon hade gömt sig! Hon är på dåligt humör,ledsen och vill hem. Hon är ledsen över gympapåsen och tycker dessutom att hon har fula byxor på sig. Jag bad att få prata med Tuva,och hon lät verkligen liten och ynklig,ensam och ledsen.. Vi pratade en stund,tills det kändes lite bättre,och jag sa att jag skulle komma direkt när hon slutade idag,så skiter vi i fritids(som hon annars älskar). Vidare lovade jag att jag ska vara med en dag i hennes skola nästa vecka. Då blev hon glad. Undra bara hur jag ska palla med det....:S Kanske får bli en halvdag,fram till lunch lr så.Eller iofs....har ju hört att dom har skitbra mat i hennes skola,så kanske går därifrån efter lunch istället:P
Igår kväll testade Tuva sin nya drejplatta hon fick av sin farmor när hon fyllde år. Jag (som är gammal keramiker..typ) tyckte det va svårt at få leran att fastna på plattan,som var av blank plast,men med lite vilja gick det. Och Tuva tyckte det va skitkul! Jag blev glad av att se henne sitta där och fixa,tycker om att stimulera henne,få henne att vara kreativ utöver de vanliga teckningarna och färgpennorna...
Nu står den färdiga vasen/skålen och torkar på köksbänken,när den är genomtorr ska den målas,och sen kommer en bild på underverket:)
Nu ska jag slänga i mig lite lunch och sen ta bussen och hämta min lillfis:)
Väl framme vid skolan kom nästa problem -hon ville inte gå in. Jag märkte att nåt va fel,frågade vad det va,men hon ville inte svara. Jag lovade att hämta på fritids direkt efter mellis. Pussade henne och tog sen bussen hem igen.
Kom hem och kröp ner i sängen igen. Äntligen min tur att få sova ett par timmar! Då ringer mobilen ,Tuvas nummer! Det är Tuvas lärare som ringer,säger att vi har problem,Tuva kom inte in till samlingen som de andra barnen,hon hade gömt sig! Hon är på dåligt humör,ledsen och vill hem. Hon är ledsen över gympapåsen och tycker dessutom att hon har fula byxor på sig. Jag bad att få prata med Tuva,och hon lät verkligen liten och ynklig,ensam och ledsen.. Vi pratade en stund,tills det kändes lite bättre,och jag sa att jag skulle komma direkt när hon slutade idag,så skiter vi i fritids(som hon annars älskar). Vidare lovade jag att jag ska vara med en dag i hennes skola nästa vecka. Då blev hon glad. Undra bara hur jag ska palla med det....:S Kanske får bli en halvdag,fram till lunch lr så.Eller iofs....har ju hört att dom har skitbra mat i hennes skola,så kanske går därifrån efter lunch istället:P
Igår kväll testade Tuva sin nya drejplatta hon fick av sin farmor när hon fyllde år. Jag (som är gammal keramiker..typ) tyckte det va svårt at få leran att fastna på plattan,som var av blank plast,men med lite vilja gick det. Och Tuva tyckte det va skitkul! Jag blev glad av att se henne sitta där och fixa,tycker om att stimulera henne,få henne att vara kreativ utöver de vanliga teckningarna och färgpennorna...
Nu står den färdiga vasen/skålen och torkar på köksbänken,när den är genomtorr ska den målas,och sen kommer en bild på underverket:)
Nu ska jag slänga i mig lite lunch och sen ta bussen och hämta min lillfis:)
Asså....det här med bebisar...
...och graviditet. Är det ett så jäkla besvärligt ämne egentligen? Eller nä,nu blev det lite fel....men jag känner att det är ett känsligt ämne. Tex så är min bebis typ det enda jag tänker på numera. Av olika anledningar,först och främst för att det är så påtagligt,hon ligger ju i magen på mig,sparkar,flyttar rumpan hit och dit,mosar mina revben,får mig att få upp halva middan om jag råkar rapa. Men också för att jag längtar...och väntar. Vill att förlossningen ska dra igång snart,vill träffa mitt barn,se henne,hålla henne,lukta på henne,smeka henne och amma henne. Lära känna henne. Hon är ruskigt anonym just nu.
Men samtidigt blir jag extremt obekväm om andra pratar bebis med mig,och jag vet inte varför. Det är lite som med min mage,jag vill inte att nån ska kommentera,kasta menande spjuver-blickar lr,-gud förbjude,röra. Och jag vill ha bebisen i magen för mig själv,vill inte prata massa,orkar inte höra andras åsikter,det rör mig lixom inte ryggen ändå. Känns för nära,för personligt,för ömtåligt.
Kan erkänna att jag hatar när mina svärföräldrar kommenterar magen lr ska prata bebis. Extra tröttsamt är det att dom varje gång vi ses har en standardkommentar,nämligen "näääämen, *korkat överraskat tonfall* vad har duuu gjort? Nu börjar du bli riktigt rund". No shit?? Och vafan ska man svara? "Jo asså jag har typ knullat skiten ur er son,vi knullade typ hundra gånger om dagen och sen blev jag gravid".Eller?
Sen har jag stunder då jag känner att det är JAG som bara pratar bebis (fast mestadels gravidkrämpor). Om jag pratar med kompisar,så kan jag känna att jag bara babblar om mig själv. Pratar mage,bebis,kläder,vagn,foglossning och gudvetvad. Och egentligen är det kanske inte så konstigt,är ju dessutom sjukskriven så det enda jag typ gör är ju att gå hemma och vara gravid. Typ.
Men jag kan lixom känna ointresset genom telefonluren. För dom har ju inte barn själva,har inte varit gravida heller. Dom går på spelningar och dricker öl. Går ut och shoppar och har jobb lr plugg som tar deras tid.
Och jag förstår dom. Jag skulle inte heller orka lyssna på mig. Det är ju bara det att jag inte har så mycket annat att säga. Och den där skillnaden mellan oss,den blir så markant. Bebisen i min mage blir som en skyhög mur mellan mig och mina vänner. Fast vi låtsas att den inte finns där kan vi känna den. För jag är för upptagen med mig själv,med att vara gravid,med att vara mamma och blivande tvåbarnsmamma,med att tänka på förlossning och bebisen för att orka riktigt sätta mig in i deras liv. i deras vardag. jag bryr mig,sjölvklart,massor. Men jag orkar lixom inte riktigt. Inte just nu. Inte när det är en bebis som nästan sparkar av mig revbenen,lr jag måste försöka bajsa för hundraförtielfte gången den dagen... och dom förstår ju inte. Kan inte förstå och orkar kanske inte riktigt heller. För dom har nog med sitt. Med sina liv,jobb,plugg och vardag. Vi är i ofas.
Jag är säker på att vi kommer hamna i fas med varandra igen,och just nu är det kanske bara att acceptera att våra liv lixom går paralella vägar,inte tillsammans utan lite sådär vid sidan om varann...
Men samtidigt blir jag extremt obekväm om andra pratar bebis med mig,och jag vet inte varför. Det är lite som med min mage,jag vill inte att nån ska kommentera,kasta menande spjuver-blickar lr,-gud förbjude,röra. Och jag vill ha bebisen i magen för mig själv,vill inte prata massa,orkar inte höra andras åsikter,det rör mig lixom inte ryggen ändå. Känns för nära,för personligt,för ömtåligt.
Kan erkänna att jag hatar när mina svärföräldrar kommenterar magen lr ska prata bebis. Extra tröttsamt är det att dom varje gång vi ses har en standardkommentar,nämligen "näääämen, *korkat överraskat tonfall* vad har duuu gjort? Nu börjar du bli riktigt rund". No shit?? Och vafan ska man svara? "Jo asså jag har typ knullat skiten ur er son,vi knullade typ hundra gånger om dagen och sen blev jag gravid".Eller?
Sen har jag stunder då jag känner att det är JAG som bara pratar bebis (fast mestadels gravidkrämpor). Om jag pratar med kompisar,så kan jag känna att jag bara babblar om mig själv. Pratar mage,bebis,kläder,vagn,foglossning och gudvetvad. Och egentligen är det kanske inte så konstigt,är ju dessutom sjukskriven så det enda jag typ gör är ju att gå hemma och vara gravid. Typ.
Men jag kan lixom känna ointresset genom telefonluren. För dom har ju inte barn själva,har inte varit gravida heller. Dom går på spelningar och dricker öl. Går ut och shoppar och har jobb lr plugg som tar deras tid.
Och jag förstår dom. Jag skulle inte heller orka lyssna på mig. Det är ju bara det att jag inte har så mycket annat att säga. Och den där skillnaden mellan oss,den blir så markant. Bebisen i min mage blir som en skyhög mur mellan mig och mina vänner. Fast vi låtsas att den inte finns där kan vi känna den. För jag är för upptagen med mig själv,med att vara gravid,med att vara mamma och blivande tvåbarnsmamma,med att tänka på förlossning och bebisen för att orka riktigt sätta mig in i deras liv. i deras vardag. jag bryr mig,sjölvklart,massor. Men jag orkar lixom inte riktigt. Inte just nu. Inte när det är en bebis som nästan sparkar av mig revbenen,lr jag måste försöka bajsa för hundraförtielfte gången den dagen... och dom förstår ju inte. Kan inte förstå och orkar kanske inte riktigt heller. För dom har nog med sitt. Med sina liv,jobb,plugg och vardag. Vi är i ofas.
Jag är säker på att vi kommer hamna i fas med varandra igen,och just nu är det kanske bara att acceptera att våra liv lixom går paralella vägar,inte tillsammans utan lite sådär vid sidan om varann...
Lugnet efter stormen.
Sådär. Nu va födelsedagen avklarad. Kan ju erkänna att jag helt ärligt trodde jag skulle dö,men klarade mig på ngt sätt igenom dagen med alla dess måsten: packa ihop fuskgranen i kratongen(som först skulle hämtas upp ur källaren),ihop med allt julpynt,städa toa,diska,bädda,dammsuga,skura golven,baka muffins,handla...med en värk i ryggen som inte va att leka med. Skulle nästan trott att det va bebis på G,men värken (som va som mensvärk) satt(och sitter fortfarande kvar lite) bara på vänster sida i mage och rygg. Ont som fan gjorde det iaf,och jag fick lägga mig ner och vila flera gånger... Sen att man numera har komdis som en övergödd sjöko gör ju inte det hela lättare...
Tuva har iaf varit supernöjd hela dagen,hon har badat skumbad,tvättat håret(medans jag slet med disken *martyr*),ätit taccos och fått massor med fina presenter. Mina päron,min mormor,Johans föräldrar samt syster kom hit,tidigare på eftermiddan va Tuvas pappa förbi åxå. Fullt hus med andra ord. Vi åt tårta och chokladmuffins,vi sjöng och hurrade. Det va med andra ord en mycket nöjd och glas liten åttaåring som jag stoppade i säng:)
Imorgon är det dags för skolstart igen,tjugo i sju ska vi upp,äta frukost och halka iväg till bussen. Jag har blivit skitnojjig för att gå ut nu,är så rädd för att halka. Är ju så lätt att man ramlar illa. Ja,jag vet att jag låter som en riktig kärring,men balansen e ju inte heller direkt på topp...
Nu ska jag iaf krypa i säng,hoppas kunna sova hyffsat inatt så jag inte är en sån där zombie-morsa imorrn som typ brer O´boypulver på mackan och häller mjölk i smöret....;)
Nattinatti:)
Tuva har iaf varit supernöjd hela dagen,hon har badat skumbad,tvättat håret(medans jag slet med disken *martyr*),ätit taccos och fått massor med fina presenter. Mina päron,min mormor,Johans föräldrar samt syster kom hit,tidigare på eftermiddan va Tuvas pappa förbi åxå. Fullt hus med andra ord. Vi åt tårta och chokladmuffins,vi sjöng och hurrade. Det va med andra ord en mycket nöjd och glas liten åttaåring som jag stoppade i säng:)
Imorgon är det dags för skolstart igen,tjugo i sju ska vi upp,äta frukost och halka iväg till bussen. Jag har blivit skitnojjig för att gå ut nu,är så rädd för att halka. Är ju så lätt att man ramlar illa. Ja,jag vet att jag låter som en riktig kärring,men balansen e ju inte heller direkt på topp...
Nu ska jag iaf krypa i säng,hoppas kunna sova hyffsat inatt så jag inte är en sån där zombie-morsa imorrn som typ brer O´boypulver på mackan och häller mjölk i smöret....;)
Nattinatti:)
För åtta år sedan...
kom min lilla flicka till världen utanför min mage. Hon var beräknad till den andra januari 2003,men valde att ligga över en vecka. På BF+7,vid tio på kvällen,satte värkarna igång. Såhär skrev jag i min dagbok "magboken" när hon var född:
Ons. 15/1 -03
Nu är Hon här,våran efterlängtade bebis,vårt barn -Tuva.Hon föddes den 10/1 kl.15.30.
Jag fick värkar vid tiotiden på kvällen den 9/1,och på morgonen vid sextiden åkte vi in till Huddinge förlossning med taxi. Värkarna var ganska regelbundna,ca 5min mellanrum,och vi fick komma in i ett undersökningsrum. Efter ett tag blev jag undersökt och var då öppen 4cm.Fick även göra CTG och det blev konstaterat att det var bebis på gång. Jag fick duscha och vi blev visade till ett förlossningsrum.
Värkarna blev allt mer intensiva och jag bad att få prova TENS mot smärtan. Till en början hjälpte det ganska bra,jag fick åtminstone något annat att tänka på.
Efter fem timmar blev jag undersökt igen och hade då bara öppnat mig 1cm till. Då försökte barnmorskorna fästa en elektrod på bebisens huvud men det misslyckades. Dom funderade på att ta hål på fosterhinnorna eftersom vattnet ännu inte gått,men det hade blivit ett litet hål när dom försökt fästa elektroden,så när värkarna fortsatte började det sippra ut vatten.
Jag fick lustgas,som jag sög i mig ordentligt av,men tyckte inte att det hjälpte.Jag hade ordentligt ont,och det kändes som jag inte skulle stå ut en sekund till,och dessutom var jag helt borta pga lustgasen. Jag sluddrade fram att jag ville ha epiduralbedövning,och en BM gick iväg för att förbereda. Samtidigt som dom satte värkstimulerande dropp kände jag att jag måste krysta,och sluddrade fram något om det med.
Jag blev då undersökt och genom töcknet av lustgasen hörde jag BM säga "Kristin,du ska ha barn".
Barnets huvud var framme vid bäckenbotten,och vid nästa värk skulle jag krysta. Jag gjorde så,och Tuvas pappa fick hålla lustgasmasken mot mitt ansikte för jag klarade inte hålla den själv.Sen gick tiden,och nån epidural hann jag ju aldrig få,men det gick bra ändå,och lilla Tuva kom ut och lades upp på min mage.
Hon var varm och hal,och jag var världens lyckligaste! Hon vägde 4030gram och var 53cm lång<3
Och nu åtta år senare sitter hon här med mig,ritar sjöjungfrur och planerar sitt kalas! Jag kan inte fatta att dom här åren gått så fort,och vad mycket som hänt,både i mitt och i hennes liv. Hon är ju fortfarande min "bebis",samtidigt som hon blivit en så stor tjej. Underbart och konstigt. Men ändå helt naturligt såklart. Och snart blir hon storasyster!En ny fas,både i mitt och hennes liv...
Grattis min älskade unge!Min prinsessa,min gudinna,min lilla skitunge<3
Ons. 15/1 -03
Nu är Hon här,våran efterlängtade bebis,vårt barn -Tuva.Hon föddes den 10/1 kl.15.30.
Jag fick värkar vid tiotiden på kvällen den 9/1,och på morgonen vid sextiden åkte vi in till Huddinge förlossning med taxi. Värkarna var ganska regelbundna,ca 5min mellanrum,och vi fick komma in i ett undersökningsrum. Efter ett tag blev jag undersökt och var då öppen 4cm.Fick även göra CTG och det blev konstaterat att det var bebis på gång. Jag fick duscha och vi blev visade till ett förlossningsrum.
Värkarna blev allt mer intensiva och jag bad att få prova TENS mot smärtan. Till en början hjälpte det ganska bra,jag fick åtminstone något annat att tänka på.
Efter fem timmar blev jag undersökt igen och hade då bara öppnat mig 1cm till. Då försökte barnmorskorna fästa en elektrod på bebisens huvud men det misslyckades. Dom funderade på att ta hål på fosterhinnorna eftersom vattnet ännu inte gått,men det hade blivit ett litet hål när dom försökt fästa elektroden,så när värkarna fortsatte började det sippra ut vatten.
Jag fick lustgas,som jag sög i mig ordentligt av,men tyckte inte att det hjälpte.Jag hade ordentligt ont,och det kändes som jag inte skulle stå ut en sekund till,och dessutom var jag helt borta pga lustgasen. Jag sluddrade fram att jag ville ha epiduralbedövning,och en BM gick iväg för att förbereda. Samtidigt som dom satte värkstimulerande dropp kände jag att jag måste krysta,och sluddrade fram något om det med.
Jag blev då undersökt och genom töcknet av lustgasen hörde jag BM säga "Kristin,du ska ha barn".
Barnets huvud var framme vid bäckenbotten,och vid nästa värk skulle jag krysta. Jag gjorde så,och Tuvas pappa fick hålla lustgasmasken mot mitt ansikte för jag klarade inte hålla den själv.Sen gick tiden,och nån epidural hann jag ju aldrig få,men det gick bra ändå,och lilla Tuva kom ut och lades upp på min mage.
Hon var varm och hal,och jag var världens lyckligaste! Hon vägde 4030gram och var 53cm lång<3
Och nu åtta år senare sitter hon här med mig,ritar sjöjungfrur och planerar sitt kalas! Jag kan inte fatta att dom här åren gått så fort,och vad mycket som hänt,både i mitt och i hennes liv. Hon är ju fortfarande min "bebis",samtidigt som hon blivit en så stor tjej. Underbart och konstigt. Men ändå helt naturligt såklart. Och snart blir hon storasyster!En ny fas,både i mitt och hennes liv...
Grattis min älskade unge!Min prinsessa,min gudinna,min lilla skitunge<3
Fixat lite.
Sådär! Nu har jag varit en vända till Ica maxi,det va ett bra val av mig,istället för att styra kosan mot centrum med all stress,press och dyra priser... På Maxi fick jag tag i typ allt jag ville ha,tre fina födelsedagspresenter till Tuva som blir åtta imorrn(!), en varukorg med leksaksmat(hon leker Ica inne på sitt rum hela tiden nu och har önskat sig just leksaksmat),lite leksakspengar o leksakskreditkort(det ska börjas tidigt!:P) och ett paket mini-My little ponysar. På kvällen får hon ett stort slott åt hästarna,en gemensam present från oss och mina föräldrar. tror hon kommer bli jätteglad:) och när hon är glad är jag glad:) Kan inte fatta att det är åtta år sedan jag fick värkar och hon skulle födas fram till världen!Galet...
Nu ska jag äta lite tomatsoppa!:)
Nu ska jag äta lite tomatsoppa!:)
Regnet.
Konstigt hur snabbt allt kan vända... Igår morse blev jag långsamt väckt ur slummer av Johans pussar och smekningar innan han stack till jobbet (givetvis somnade jag om igen när han gått). Och imorse bara gick han. Inte ens ett hejdå. Jag vet varför. Vi halkade in på samtal om ekonomin igår när vi skulle sova...Jag ska ju vara mammaledig nu snart och eftersom vi ska försöka se till att bebisen blir så stor som möjligt innan det är dags för dagis(ju äldre desto bättre tycker jag) ska jag även ta ut så få dagar som möjligt i veckan. Alltså kommer jag dra in sjukt lite pengar till familjen. Johan däremot ska antagligen få löneförhöjning samt att dom lägger om hans schema så han kommer komma upp i,ja,ca 20 000 mer än mig i månaden. Jag anser att den som tjänar mest betalar mest,och att han faktiskt har en plikt att försörja resten av familjen,försörja mig. Se till att det finns mat på bordet,att jag faktiskt kan köpa nya skor om jag behöver. För det är ju under en begränsad tid,och jag skulle aldrig drömma om att sitta och "hålla på" pengarna om det va JAG som tjänade så mycket,och han ingenting. Dessutom så är tanken att han ska börja plugga sen i framtiden när jag börjar jobba igen,och då kommer det ju vara jag som drar in mest pengar,och alltså betalar mest hemma. Det är så jag är uppfostrad till att tänka,att kan man dela med sig,bjuda andra etc så gör man det. Johan är fostrad precis tvärtom. Han är uppväxt i ett strikt moderat hem där man får lära sig uttryck som "ingenting i livet är gratis" (eh,jo..tex kärlek,omtanke om sina medmänniskor. -Man måste inte få ngt tillbaka för att man väljer att ge! Att ge ska vara en fullkomligt osjälvisk handling) och att det man tjänar ihop minnsan är ens egna pengar,och så fan heller att man delar med sig om nån behöver. Även om en partner går i trasiga gympadojjor och håliga gamla urtvättade linnen så är det helt okej att bränna många tusenlappar på saker man SJÄLV vill ha. Inget ansvar gentemot sin medmänniska där inte...
Det här är ett väldigt stort problem,öht har vi otroligt olika värderingar. Mina socialistiska (min far var tom medlem i kommunistpartiet i unga år) och Johans eh,ja...väldigt moderata. Väldigt kapitalistiska. Så vi tjafsade. Sen somnade han. Jag kunde inte sova,tycker inte om att somna osams,och dessutom sparkade bebisen massvis på mitt revben...;)
Och så det här med vädret. Igår på eftermiddan var jag med Tuva till en sketastor pulkabacke,jag frös mina långkalsonger till trots och va helt genomfrusen nör vi kom hem,blev till att värma sig med ett hett bad. Och sen började det regna! När jag inte kunde sova låg jag och lyssnade till regnet som piskade fönsterrutorna och idag är det massa barmark som syns. Skönt iofs,men skumt... Sen vet man ju att kylan säkert kommer tillbaka,fryser all slask till ishalka som gamla tanter kan ramla och bryta lårbenshalsen på,och det kommer säkerligen mer snö. Men jag hoppas att det inte blir så. Jag hoppas att snön sakta men säkert ska ge upp,ge vika,smälta undan in lagom takt och lämna plats åt våren om ett par månader...Men sån tur har man ju aldrig.
Nu ska snart min morsa komma förbi här och hämta upp Tuvan,dom ska till Eriksdalsbadet idag:) Jag är skitsugen på att följa med,men har en hel del att fixa inför Tuvas födelsedag IMORGON!:) Ska fixa presenter och städa här hemma...och jag som bara vill soova egentligen.
Det här är ett väldigt stort problem,öht har vi otroligt olika värderingar. Mina socialistiska (min far var tom medlem i kommunistpartiet i unga år) och Johans eh,ja...väldigt moderata. Väldigt kapitalistiska. Så vi tjafsade. Sen somnade han. Jag kunde inte sova,tycker inte om att somna osams,och dessutom sparkade bebisen massvis på mitt revben...;)
Och så det här med vädret. Igår på eftermiddan var jag med Tuva till en sketastor pulkabacke,jag frös mina långkalsonger till trots och va helt genomfrusen nör vi kom hem,blev till att värma sig med ett hett bad. Och sen började det regna! När jag inte kunde sova låg jag och lyssnade till regnet som piskade fönsterrutorna och idag är det massa barmark som syns. Skönt iofs,men skumt... Sen vet man ju att kylan säkert kommer tillbaka,fryser all slask till ishalka som gamla tanter kan ramla och bryta lårbenshalsen på,och det kommer säkerligen mer snö. Men jag hoppas att det inte blir så. Jag hoppas att snön sakta men säkert ska ge upp,ge vika,smälta undan in lagom takt och lämna plats åt våren om ett par månader...Men sån tur har man ju aldrig.
Nu ska snart min morsa komma förbi här och hämta upp Tuvan,dom ska till Eriksdalsbadet idag:) Jag är skitsugen på att följa med,men har en hel del att fixa inför Tuvas födelsedag IMORGON!:) Ska fixa presenter och städa här hemma...och jag som bara vill soova egentligen.
I denna ljuva vintertid....not.
Okej,jag har hajjat grejjen nu,med snön alltså...nu kan det bli vår,okej?? Fan palla gå i dunjacka o världens tyngsta vinterdojjor....nä,jeans och converse tack;)
Idag har jag huvudvärk....har iofs ständigt huvudvärk numera,och jag läääängtar efter en Treo,men icke! Blir tröttare för var dag som går,fattar inte hur jag ska orka föda sen,när jag är såhär slut i kroppen redan:S Nu är iaf alla bebisen kläder i ordning,och jag antar att vi ska fixa med hennes spjälsäng inom de närmsta veckorna...men känns så avlägset. Samma sak med BB-väskan. När Tuvan föddes hade jag inte ens nån BB-väska,tror inte jag lixom fattade att det va dags,på riktigt. Så jag åkte in utan ombyte,utan eget schampoo(som många mammor tydligen tycker man ska ha med sig),utan tandborste,deo och kläder till bebisen. DEt gick bra ändå. Det gick lixom att föda barn utan kexchoklad,medhavda smörgåsar,i-pod lr egenmixat bland-cd. Det gick att bo ett par dar på BB utan eget schampoo (fast håret blir rätt trassligt av sjukhusets),utan nagelfil,utan böcker (man har ju en bebis att ägna sig åt!) utan 20 ombyten åt mig själv... Jag är i ärlighetens namn chockad över vad vissa anser vara nödvändigt att ta med sig.
Men ändå tänkte jag packa en egen väska denna gång. Antar att jag lixom måste vänja mig vid tanken på att det faktiskt ska komma e bebis om några veckor. Egna mjukisbyxor och strumpor,trosor (sjukhusets i typ,eh,nät är ingen höjdare) och kanske tom en mascara...en deo och så kläder till bebisen. Babyskydd till bilen får Johan åka hem och hämta kanske...lr om vi tar med det. Jag vet inte...
Just nu är jag rätt frustrerad på mina svärisar...dom är hur snälla och hjälpsamma som helst,ställer upp och fixar saker. La ut massa pengar på barnvagnen och åkte till Ikea och köpte madrass till spjälsängen. MEN,och detta är ett stort Men, dom gör det utan att man bett om det. Jag och Johan hade tänkt åka till Ikea och välja madrass. Välja påslakan...skötbord och lite småsaker vi behöver. Men sen ringer hans mamma när DOM redan är framme vid ikea och säger att nu ska vi köpa madrass osv. Eh,tack...? Eller inte. Och nu ringde hon igen,och sa att hon håller minnsan på och syr påslakan,lakan etc av ett tyg hon hittat på rea. Jaha? Men VI ville ju köpa påslakan! Det e ju för i helvete VÅRT barn som ska sova där,inte deras,och vi vill själva få välja hur bebisen ska sova. Sen blev hon stött för att jag inte vill använda samma gamla täcke som Johan och hans syrra hade i sin säng när dom var små,utan vill ha ett nytt. För fan,det är väl upp till oss att bestämma!!? Och jag blir förbannad, samtidigt som jag känner mig grinig och otacksam. Men jag har aldrig uppskattat att folk lägger sig i.
Och så en grej till,när jag ändå är igång: hans mamma tyckte Tuva skulle få en ny cykel också. Och visst,det är ju en jättesnäll och generös tanke. Men JAG köpte den cykeln hon har så sent som i våras,visserligen begagnad men ändå fin och fullt fungerande. Svärmor tyckte att den nog blivit för liten för Tuva. Men både sadeln och styret är på nästan lägsta,och alltså kan man höja dom. Då gör det inget om ramen är liten,den duger en sommar till. Vilket jag också sa till henne, att vi behöver ingen ny cykel,den hon har funkar i sommar igen. Och svaret jag fick? "Vi får se". Vaddå vi får se?Nej det får vi inte,för jag BESTÄMMER att mitt barn ska ha den cykeln jag vill att hon ska ha. Punkt på det.*frustrerad*
Nej..nu måste jag nog lägga mig med fötterna högt och vila en stund,kanske tröstäta lite smulpaj,innan detta fullständigt tar kål på mig.....
Idag har jag huvudvärk....har iofs ständigt huvudvärk numera,och jag läääängtar efter en Treo,men icke! Blir tröttare för var dag som går,fattar inte hur jag ska orka föda sen,när jag är såhär slut i kroppen redan:S Nu är iaf alla bebisen kläder i ordning,och jag antar att vi ska fixa med hennes spjälsäng inom de närmsta veckorna...men känns så avlägset. Samma sak med BB-väskan. När Tuvan föddes hade jag inte ens nån BB-väska,tror inte jag lixom fattade att det va dags,på riktigt. Så jag åkte in utan ombyte,utan eget schampoo(som många mammor tydligen tycker man ska ha med sig),utan tandborste,deo och kläder till bebisen. DEt gick bra ändå. Det gick lixom att föda barn utan kexchoklad,medhavda smörgåsar,i-pod lr egenmixat bland-cd. Det gick att bo ett par dar på BB utan eget schampoo (fast håret blir rätt trassligt av sjukhusets),utan nagelfil,utan böcker (man har ju en bebis att ägna sig åt!) utan 20 ombyten åt mig själv... Jag är i ärlighetens namn chockad över vad vissa anser vara nödvändigt att ta med sig.
Men ändå tänkte jag packa en egen väska denna gång. Antar att jag lixom måste vänja mig vid tanken på att det faktiskt ska komma e bebis om några veckor. Egna mjukisbyxor och strumpor,trosor (sjukhusets i typ,eh,nät är ingen höjdare) och kanske tom en mascara...en deo och så kläder till bebisen. Babyskydd till bilen får Johan åka hem och hämta kanske...lr om vi tar med det. Jag vet inte...
Just nu är jag rätt frustrerad på mina svärisar...dom är hur snälla och hjälpsamma som helst,ställer upp och fixar saker. La ut massa pengar på barnvagnen och åkte till Ikea och köpte madrass till spjälsängen. MEN,och detta är ett stort Men, dom gör det utan att man bett om det. Jag och Johan hade tänkt åka till Ikea och välja madrass. Välja påslakan...skötbord och lite småsaker vi behöver. Men sen ringer hans mamma när DOM redan är framme vid ikea och säger att nu ska vi köpa madrass osv. Eh,tack...? Eller inte. Och nu ringde hon igen,och sa att hon håller minnsan på och syr påslakan,lakan etc av ett tyg hon hittat på rea. Jaha? Men VI ville ju köpa påslakan! Det e ju för i helvete VÅRT barn som ska sova där,inte deras,och vi vill själva få välja hur bebisen ska sova. Sen blev hon stött för att jag inte vill använda samma gamla täcke som Johan och hans syrra hade i sin säng när dom var små,utan vill ha ett nytt. För fan,det är väl upp till oss att bestämma!!? Och jag blir förbannad, samtidigt som jag känner mig grinig och otacksam. Men jag har aldrig uppskattat att folk lägger sig i.
Och så en grej till,när jag ändå är igång: hans mamma tyckte Tuva skulle få en ny cykel också. Och visst,det är ju en jättesnäll och generös tanke. Men JAG köpte den cykeln hon har så sent som i våras,visserligen begagnad men ändå fin och fullt fungerande. Svärmor tyckte att den nog blivit för liten för Tuva. Men både sadeln och styret är på nästan lägsta,och alltså kan man höja dom. Då gör det inget om ramen är liten,den duger en sommar till. Vilket jag också sa till henne, att vi behöver ingen ny cykel,den hon har funkar i sommar igen. Och svaret jag fick? "Vi får se". Vaddå vi får se?Nej det får vi inte,för jag BESTÄMMER att mitt barn ska ha den cykeln jag vill att hon ska ha. Punkt på det.*frustrerad*
Nej..nu måste jag nog lägga mig med fötterna högt och vila en stund,kanske tröstäta lite smulpaj,innan detta fullständigt tar kål på mig.....
Ensam hemma...
Tuva är hemma hos sin bästis och leker. Skönt,för hon va nog rätt uttråkad här hemma stackarn och jag är definitivt ingen rolig mamma just nu,bara trött och orkar ingenting. Nu när hon är där vet jag ju att hon blir stimulerad på bästa möjliga sätt,dvs genom lek,och jag får tid att göra tråkiga saker,som att surfa och tvätta. Inte för attt det e så trist att surfa runt,har beställt lite hårdvårdsprodukter åxå,två stora flaskor shampoo+balsam från TIGI,dumb blond, samt ett silvershampoo,som jag hoppas ska hjälpa mig på min väg mot platinablondin;) Slutsumman för hela kalaset hamnade inkl. frakt på 666 kr!haha,borde jag ana oråd...?:P
Om en kvart är det dags att smyga ner i tvättstugan,håller på att tvätta alla bebiskläder,både dom nya(bort med äckliga kemikalier) och Tuvas gamla. Det var garanterat den färggladaste tvätthög jag nånsin tvättat! Underbart....lila,blått,grönt,vitt,rosa,brunt,gult,orange,rött....all världens färger. Man blir glad bara av att titta på dom. Stor skillnad mot mina och Johans kläder,som trots(iaf från min sida) vissa försök till variation trots allt är mestadels svarta. Iofs har jag en del vitt,rött och rosa men ja..det mesta är svart. lr blått kanske,som jeansen typ...
Tuvas kläder är mer färgglada,men inte som bebisens. Hon har ju vissa favvofärger,bla lila och svart (hon tycker det ser "rockigt"ut).
När alla bebbens kläder är torra ska dom sorteras in i en byrålåda,och sen är det bara att vääääänta tills hon kommer ut och får prova dom:)
Är det konstigt att gå omkring och önska att man fick föda för tidigt?Ja,antagligen......men jag vill inte föda mycket för tidigt,bara typ två veckor. För jag orkar inte vänta längre...visserligen har tiden gått sakta hela tiden tycker jag,men nu mot slutet känns det oändligt. Som att varje dag är en vecka.
Sen är jag på rätt dåligt humör också,misstänker at det beror på en blandning av tröttet,graviditetshormoner,ont i kroppen och tristess. För det är sjukt tråkigt att bara gå hemma,och när man väl försöker ta sig för nånting,som en futtigt litet cafébesök typ,kommer jag knappt iväg och sen sitter jag med svimningskänslor och lock för öronen och vill bara hem och lägga mig o vila...
Nä, är verkligen trött på allt just nu,vill ju bara att bebisen ska komma. och inte ett skit kan man göra åt det heller,annat än vääääääääääänta....
*trött och less sjöko*
Om en kvart är det dags att smyga ner i tvättstugan,håller på att tvätta alla bebiskläder,både dom nya(bort med äckliga kemikalier) och Tuvas gamla. Det var garanterat den färggladaste tvätthög jag nånsin tvättat! Underbart....lila,blått,grönt,vitt,rosa,brunt,gult,orange,rött....all världens färger. Man blir glad bara av att titta på dom. Stor skillnad mot mina och Johans kläder,som trots(iaf från min sida) vissa försök till variation trots allt är mestadels svarta. Iofs har jag en del vitt,rött och rosa men ja..det mesta är svart. lr blått kanske,som jeansen typ...
Tuvas kläder är mer färgglada,men inte som bebisens. Hon har ju vissa favvofärger,bla lila och svart (hon tycker det ser "rockigt"ut).
När alla bebbens kläder är torra ska dom sorteras in i en byrålåda,och sen är det bara att vääääänta tills hon kommer ut och får prova dom:)
Är det konstigt att gå omkring och önska att man fick föda för tidigt?Ja,antagligen......men jag vill inte föda mycket för tidigt,bara typ två veckor. För jag orkar inte vänta längre...visserligen har tiden gått sakta hela tiden tycker jag,men nu mot slutet känns det oändligt. Som att varje dag är en vecka.
Sen är jag på rätt dåligt humör också,misstänker at det beror på en blandning av tröttet,graviditetshormoner,ont i kroppen och tristess. För det är sjukt tråkigt att bara gå hemma,och när man väl försöker ta sig för nånting,som en futtigt litet cafébesök typ,kommer jag knappt iväg och sen sitter jag med svimningskänslor och lock för öronen och vill bara hem och lägga mig o vila...
Nä, är verkligen trött på allt just nu,vill ju bara att bebisen ska komma. och inte ett skit kan man göra åt det heller,annat än vääääääääääänta....
*trött och less sjöko*
MVC,donuts och rövsalva.
Ååååh den här dagen...! Världens segaste dag typ. Vaknade av att Johan ringde och undrade nåt,minns inte ens vad han ville längre... Släpade mig upp och fixade frukost till mig och älskade Tuvafisen.
Sen åkte vi till MVC. Johan hade tagit ledigt ett par timmar mitt på dan för att kunna följa med -han är en bra blivande pappa,som följt med på varenda möte på mvc:)
Hursomhelst fick jag en smärre chock när barnmorskan tog blodprov på mig, mitt järnvärde hade sjunkit ytterligare och ligger nu på 102!! Fast jag ätit mina järntabletter varje dag,jätteduktig har jag minsann varit!hrmpf.... I övrigt verkade allt bra,och hon kände på magen,för att känna efter hur bebisen ligger. Fan va ont det gjorde! klämde och tröck på mage och ner i mitt bäcken...huga. Och tydligen så ligger bebisen väldigt långt ner nu,inte helt fixerad i bäckenet men nästan....spännande:)
Nästa besök vi ska dit om ca två veckor ska vi sammanfatta min graviditet och prata om förlossningen,vad jag har för önskemål etc... Vet ju redan hur jag vill ha det,så det blir skönt att få det klart. Och ÅÅÅH vad jag längtar nu!:)
Efter besöket på MVC gick vi till centrum och lämnade igen Tuvas snowracer som hon fick i julklapp men som va muppig,åt mat på café och handlade lite jox på Kicks för mitt presentkort jag fick i julklapp. Blev min favvo-bodybutter och blekmedel. Just det,nu ska här blekas hår.... Kommer iofs inte få det att bli annat än rosa-ljustorange,men i framtiden blir det blont,och då ska jag ha massor av blonda förlängningar och fejkdreads i håret!:P
F.ö. har jag drabbats av alla gravidas mardröm,nämligen hemorojder. Eller,kanske inte riktigt så illa ännu,men en väldigt lessen bakdel har jag iaf,så nu har jag vart och köpt rövsalva på apoteket. Räddas det som räddas kan! Tyckte det räckte med åderbrock i underlivet samt celluliter deluxe,men är man gravid så ska man tydligen lida av all världens krämpor,ju skämmigare desto bättre tydligen. Som tur är förväntas allt återgå till det normala efter bebben e född,så det är bara att bita ihop,smörja arslet och vara glad.
Har dessutom drabbats av en ny(nygammal iofs) craving,nämligen donuts med glasyr. Favoriten är de med rosa glasyr,men de säljs inte på ica och jag orkar inte åka land och rike kring för att hitta så jag får nöja mig med övriga sorter... Särskilt sent på kvällen/natten,framför Dexter och precis innan läggdags sätter suget in,och jag måååste sluka minst två-tre stycken. Gud vare mig nådig.
Sen åkte vi till MVC. Johan hade tagit ledigt ett par timmar mitt på dan för att kunna följa med -han är en bra blivande pappa,som följt med på varenda möte på mvc:)
Hursomhelst fick jag en smärre chock när barnmorskan tog blodprov på mig, mitt järnvärde hade sjunkit ytterligare och ligger nu på 102!! Fast jag ätit mina järntabletter varje dag,jätteduktig har jag minsann varit!hrmpf.... I övrigt verkade allt bra,och hon kände på magen,för att känna efter hur bebisen ligger. Fan va ont det gjorde! klämde och tröck på mage och ner i mitt bäcken...huga. Och tydligen så ligger bebisen väldigt långt ner nu,inte helt fixerad i bäckenet men nästan....spännande:)
Nästa besök vi ska dit om ca två veckor ska vi sammanfatta min graviditet och prata om förlossningen,vad jag har för önskemål etc... Vet ju redan hur jag vill ha det,så det blir skönt att få det klart. Och ÅÅÅH vad jag längtar nu!:)
Efter besöket på MVC gick vi till centrum och lämnade igen Tuvas snowracer som hon fick i julklapp men som va muppig,åt mat på café och handlade lite jox på Kicks för mitt presentkort jag fick i julklapp. Blev min favvo-bodybutter och blekmedel. Just det,nu ska här blekas hår.... Kommer iofs inte få det att bli annat än rosa-ljustorange,men i framtiden blir det blont,och då ska jag ha massor av blonda förlängningar och fejkdreads i håret!:P
F.ö. har jag drabbats av alla gravidas mardröm,nämligen hemorojder. Eller,kanske inte riktigt så illa ännu,men en väldigt lessen bakdel har jag iaf,så nu har jag vart och köpt rövsalva på apoteket. Räddas det som räddas kan! Tyckte det räckte med åderbrock i underlivet samt celluliter deluxe,men är man gravid så ska man tydligen lida av all världens krämpor,ju skämmigare desto bättre tydligen. Som tur är förväntas allt återgå till det normala efter bebben e född,så det är bara att bita ihop,smörja arslet och vara glad.
Har dessutom drabbats av en ny(nygammal iofs) craving,nämligen donuts med glasyr. Favoriten är de med rosa glasyr,men de säljs inte på ica och jag orkar inte åka land och rike kring för att hitta så jag får nöja mig med övriga sorter... Särskilt sent på kvällen/natten,framför Dexter och precis innan läggdags sätter suget in,och jag måååste sluka minst två-tre stycken. Gud vare mig nådig.
Vad är det som händer och fötter?
Jag är tråkig,jag vet. Bajstråkig. Skriver jag inlägg här i bloggen så är det precis såna där tråkiga,vardagliga "vad jag gjorde idag,vad jag åt,vad jag hade på mig"-uppdateringar som man absolut inte vill läsa i en blogg. Men jag har inte energi just nu att vara smart,genomtänkt,att debattera lr filosofera. Jag är trött,förkyld,min tandvärk strular fortfarande trots pågående penicillinkur och jag känner mig allmänt hängig.
Jag till och med skiter medvetet i att vattna de två fula krukväxterna i vardagsrummet. Det är nästan så att det fyller mig med nån slags tillfredställelse att se dom dö. Den ena är en julstjärna som jag fick av svärmor. Och jag hatar julstjärnor,har nog alltid gjort. Det är en av dom fulaste och tråkigaste blommor jag vet. Jag vill ha pelargoner och orkidéer,annars får det va.
De tre senaste dagarna har jag mått väldigt konstigt,i förrgår hade jag problem med magen,och(inte för att nån är intresserad men ändå)jag fick springa på toa fyrtioelva gånger under dagen,vilket inte hade en särkskilt rolig effekt på min bakdel... Igår mådde jag allmänt skumt,hade sådär halvont i magen hela tiden och det gick lixom inte att avgöra om det var i bebismagen lr i bajsmagen. Kändes som jag skulle bajsa på mig vilken sekund som helst dessutom,hela dagen. Lyckligtvis inträffade detta aldrig.
Och så idag...vaknade,låg i sängen och kände att nåt lixom var fel, ont i magen fortfarande,och jag har rätt mycket sammandragingar,men inte mer än normalt. Kanske 2-3 per timme lr nåt sånt. Så var det för övrigt både igår och i förrgår. Men dom gör inte direkt ont,vissa känns mer än andra,vissa är tom rätt jobbiga och känns i ryggen,men ingen är som värkar. Och jag VET ju hur värkar känns. Har man väl värkar så har man,inget snack om den saken lixom. Men ändå...mår inte så bra. Vill inte göra nåt annat än ligga i sängen hela dagen,men jag måste faktiskt städa lite,min lillskrutta kommer äntligen hem efter pappa-vistelsen idag!!Åh va jag längtar! Finns en viss risk att jag kommer krama och pussa sönder henne känner jag,längtar så efter hennes mjuka lockar,hennes lena kinder,hennes glitterögon:)
Johan jobbar idag,trots att han egentligen skulle varit ledig. Den andra assistenten har (äntligen,ni skulle bara veta hur fan han har betett sig!!) fått sparken,och Johan är schysst och rycker in och jobbar tills den nya assistenten lärt sig sina uppgifter. Och imorgon ska vi till MVC. Hoppas allt ser bar ut då!! Är i v.35 nu,dvs imorgon 34+3. Har varit duktig som bara den och ätit järntabletterna som jag ska så hoppas FAN att mina värden ser bättre ut. Och att bebisen mår bra. Brukar normalt sett inte oroa mig,men nu när jag kännt mig så konstig i kroppen och magen blir man lite smånojjig ändå...
Igår kom vår nya bärsjal från MAM eco! Jag hade sjukt roligt när vi skulle testa den på Johan (ingen vidare idé på mig med mage istället för midja). Vi knöt den,men den hamnade alldeles för högt upp,den skulle vi rätta till den men det ville sig inte riktigt, för att sedan stoppa i en nalle i den,så han skulle få se hur den funkar.:P
Vi måste öva en del,så man kan det ordentligt den på BB...:) Jag har kvar min bärsjal jag hade Tuva i,det är en Bära Barn-sjal,jättefin,men inte så praktiskt till småbebisar utan mer från ett halvår och uppåt. Hursom kommer vi nog ha god användning av bägge sjalarna,hoppas jag.
Får se om jag och Tuva orkar börja plocka ner julpyntet när hon kommer i kväll,jag är innerligt trött på granen,även om den inte kan barra....
Jag till och med skiter medvetet i att vattna de två fula krukväxterna i vardagsrummet. Det är nästan så att det fyller mig med nån slags tillfredställelse att se dom dö. Den ena är en julstjärna som jag fick av svärmor. Och jag hatar julstjärnor,har nog alltid gjort. Det är en av dom fulaste och tråkigaste blommor jag vet. Jag vill ha pelargoner och orkidéer,annars får det va.
De tre senaste dagarna har jag mått väldigt konstigt,i förrgår hade jag problem med magen,och(inte för att nån är intresserad men ändå)jag fick springa på toa fyrtioelva gånger under dagen,vilket inte hade en särkskilt rolig effekt på min bakdel... Igår mådde jag allmänt skumt,hade sådär halvont i magen hela tiden och det gick lixom inte att avgöra om det var i bebismagen lr i bajsmagen. Kändes som jag skulle bajsa på mig vilken sekund som helst dessutom,hela dagen. Lyckligtvis inträffade detta aldrig.
Och så idag...vaknade,låg i sängen och kände att nåt lixom var fel, ont i magen fortfarande,och jag har rätt mycket sammandragingar,men inte mer än normalt. Kanske 2-3 per timme lr nåt sånt. Så var det för övrigt både igår och i förrgår. Men dom gör inte direkt ont,vissa känns mer än andra,vissa är tom rätt jobbiga och känns i ryggen,men ingen är som värkar. Och jag VET ju hur värkar känns. Har man väl värkar så har man,inget snack om den saken lixom. Men ändå...mår inte så bra. Vill inte göra nåt annat än ligga i sängen hela dagen,men jag måste faktiskt städa lite,min lillskrutta kommer äntligen hem efter pappa-vistelsen idag!!Åh va jag längtar! Finns en viss risk att jag kommer krama och pussa sönder henne känner jag,längtar så efter hennes mjuka lockar,hennes lena kinder,hennes glitterögon:)
Johan jobbar idag,trots att han egentligen skulle varit ledig. Den andra assistenten har (äntligen,ni skulle bara veta hur fan han har betett sig!!) fått sparken,och Johan är schysst och rycker in och jobbar tills den nya assistenten lärt sig sina uppgifter. Och imorgon ska vi till MVC. Hoppas allt ser bar ut då!! Är i v.35 nu,dvs imorgon 34+3. Har varit duktig som bara den och ätit järntabletterna som jag ska så hoppas FAN att mina värden ser bättre ut. Och att bebisen mår bra. Brukar normalt sett inte oroa mig,men nu när jag kännt mig så konstig i kroppen och magen blir man lite smånojjig ändå...
Igår kom vår nya bärsjal från MAM eco! Jag hade sjukt roligt när vi skulle testa den på Johan (ingen vidare idé på mig med mage istället för midja). Vi knöt den,men den hamnade alldeles för högt upp,den skulle vi rätta till den men det ville sig inte riktigt, för att sedan stoppa i en nalle i den,så han skulle få se hur den funkar.:P
Vi måste öva en del,så man kan det ordentligt den på BB...:) Jag har kvar min bärsjal jag hade Tuva i,det är en Bära Barn-sjal,jättefin,men inte så praktiskt till småbebisar utan mer från ett halvår och uppåt. Hursom kommer vi nog ha god användning av bägge sjalarna,hoppas jag.
Får se om jag och Tuva orkar börja plocka ner julpyntet när hon kommer i kväll,jag är innerligt trött på granen,även om den inte kan barra....
Och så den första...
Den första dagen på det alldeles nya året. Jag sov dåligt,vaknade ännu sämre och blev skitnödig så det va bara att kravla ur sängen och in på badrummet. Toabesök,noppade ögonbrynen och tog sen tid för en regäl ansiktsskrubb och tvätt (OCM). Och på det ett varmt skumbad.
Johan fick ligga och sova,jag klädde mig,satte på tevatten och värmde bake-offbröd i ugnen, väckte Johan och sen åt vi frukost framför ännu ett avsnitt av Dexter.
Igår va en fin kväll. En bra kväll,en bra nyårsafton. Jag gjorde räk-och-pepparotstoast med sallad till förrätt,sen blev det hummer med creme fraiche-lime-grunk till,sedan bakad potatis med röd stenbitsrom och rödlök och ugnsgratinerad frukt till efterrätt..mmmm. Jag trodde jag skulle dö,hade världens matkoma efteråt. Vid tolvslaget skålade vi i vår Champis och vid halv tre på natten va det Gonatt. Idag är jag trött men samtidigt glad och nöjd,känns fantastiskt att inte vara bakis,att inte slösat pengar på fylla lr dyr taxi... Hade velat fira ihop med Tuvan åxå,men det får bli nästa nyår istället, med BÅDA mina barn:)
Johan fick ligga och sova,jag klädde mig,satte på tevatten och värmde bake-offbröd i ugnen, väckte Johan och sen åt vi frukost framför ännu ett avsnitt av Dexter.
Igår va en fin kväll. En bra kväll,en bra nyårsafton. Jag gjorde räk-och-pepparotstoast med sallad till förrätt,sen blev det hummer med creme fraiche-lime-grunk till,sedan bakad potatis med röd stenbitsrom och rödlök och ugnsgratinerad frukt till efterrätt..mmmm. Jag trodde jag skulle dö,hade världens matkoma efteråt. Vid tolvslaget skålade vi i vår Champis och vid halv tre på natten va det Gonatt. Idag är jag trött men samtidigt glad och nöjd,känns fantastiskt att inte vara bakis,att inte slösat pengar på fylla lr dyr taxi... Hade velat fira ihop med Tuvan åxå,men det får bli nästa nyår istället, med BÅDA mina barn:)
