Att vara tillgänglig.

Låg och tänkte på det här med att vara tillgänglig som tjej, när jag skulle sova igår. För det är ju knappast nån nyhet att vi brudar fått lära oss det,att vara tillgängliga,vackra,för männen. Samtidigt som vi ska vara madonnan,den oåtkomlige. Den oskuldsfulle.
Och GUD va jag ville vara just det när jag va yngre, vacker, åtråvärd. Men av någon anledning va det aldrig vackert ens när någon faktiskt såg åt mig. Det va smutsigt och fel. Jag vet inte hur många gånger i min väldigt unga tonår jag har låtit mig bli kysst,låtit mig bli tafsad på, för att vara till lags, för att jag inte vågade säga nej för JAG BORDE JU VARA GLAD ATT NÅGON VILLE HA MIG. och jag grät ibland,för att det kändes så fel. Och ändå, ÄNDÅ, ville jag fortsätta vara den där vackra som fok ville ha. Även om jag aldrig va det,för jag va en ful ankunge. Åtminstone kände jag mig så.
Och när jag hade min första riktiga pojkvän va jag flickvännen,slampan bara för honom. Jag visste precis hur jag skulle vara vacker,porrig,hur jag skulle röra mig,tala, suga kuk och röra mig på alla fyra. Till och med hur jag skulle gråta. För inte fan att det funkade att ens i sina allra lessnaste stunder storböla med snoret rinnande. Då skulle jag ju bli FUL!
Och jag har aldrig sen jag blev tonåring kunnat vara bara vän med en kille. Jag har TROTT ibland att vi varit vänner, och jag hade till och med en killkompis i flera år som jag älskade som en bror,och han kallade mig för sin syster. Tills han plötsligt en blöt kväll kysste mig,tafsade. Och jag lät honom. För att inte väcka förtret,för att vara omtyckt.
det har alltid varit så jävla viktigt att vara OMTYCKT. Det viktigaste av allt. Och jag har sett den smutsiga sidan av så många männsikor,framförallt då killar,att jag nästan gett upp hoppet om att världen kan vara ren och vacker.
Polare till min nuvarande kille som kommit fram på krogen och sagt att "fan,om inte han va min polare skulle jag knulla dig så jävla hårt". Jaha. Tack lixom.
Och nu när jag är vuxen,har min familj,så VILL jag ju kunna vara bara vän med en kille också, inte känna att jag måste vara vacker, och sådär tillgänglig-men-ändå-inte.
Och jag vill lära mina döttrar det viktigaste av allt: att man inte måste vara vacker. Inte måste vara tillgänglig. Inte måste vara madonnan heller. Att man ska följa sin egen vilja och sina egna lustar.
Men att lära någon allt det här är svårt,särskilt när jag själv fortfarande jobbar på den biten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0