Det blidde visst inget...

..av med att jobba. Tre timmar innan jag skulle börja fick jag skitont i magen, och till sist va det bara ringa och sjukanmäla sig som gällde...:-( så jävla surt!!
Hade verkligen velat kunna jobba min sista dag. Självklart gick det magonda över sen åxå, men då var det ju redan försent.

Dock känner jag att jag inte är frisk, den här förkylningen, om det ens ÄR det, hänger envist kvar med trötthet och halsont. Börjar kännas riktigt konstigt i halsen och går det inte över inom några dar har jag nog inget annat val än att uppsöka läkare igen. Kuk.

Ikväll tog jag mig ändå orken att hjälpa Tuvan städa sitt rum (annars blir det aldrig bra städat, måste tjata och motivera henne), så nu är det så fint där, och hon är såklart supernöjd, "vad STORT mitt rum blev!" :-)

Imorrn eftermiddag kommer två av mina syskon hit på taccos och fredagsmys (hejhej svennebanan), och jag får äntligen fira min lillasyster!


Sista jobbdagen!

I eftermiddag går jag till jobbet för sista gången på länge! Det känns sorgligt och konstigt men samtidigt väldigt skönt, det börjar bli så otroligt tungt nu, och alla rörelser, lyft, böjningar är ansträngande.
Nu är det sju-åtta veckor kvar till bebben är beräknad ploppa ut, och även om det just nu känns som en evighet så vet jag att tiden brukar gå ganska snabbt.
Nu längtar jag efter att få börja sortera bland bebiskläderna, tvätta upp och förbereda. Igår kom en filt jag beställt åt bebben, världens mjukaste och gosigaste filt ifrån Elodie Details,där våra åkpåsar även kommer ifrån.
Även om bebben kommer ärva allt från Gry ville jag ändå att hen skulle få något alldeles eget:-)

Även den här dagen började med ett litet projekt, nämligen tillverkning av två stycken ost&skinkpajer som jag tänkte frysa in. Jag lagar alltid all mat själv (blä för mamma scans), men det är långt ifrån alla dagar jag har den minsta lilla lust att stå vid spisen,och då är det så jävla bra att bara kunna plocka fram ur frysen. Storkok is the shit!:-)


Outsägligt trött

Jag är så fruktansvärt trött idag!! Allt jag vill är att krypa ner i sängen alt i soffan under en filt och soooova. Kroppen känns tung och varje rörelse är en ansträngning.
Inatt sov jag så dåligt, har sprungit på toa säkert hundrafemtielva gånger.

Det har dock inte hindrat mig från att börja dagen på ett av de allra bästa sätten, nämligen med att baka kanelbullar!
Jag tycker om att baka så det alltid finns hemma i frysen, om man bjuder någon på spontanfika lr bara blir sugen själv,och det är ju såklart även godare och mer ekonomiskt än att köpa färdigt.

Sagt och gjort, två fulla plåtar blev det, varav allt utom några få ligger i frysen nu.

Gry har "hjälpt till",och just nu går hon omkring med en blöt tvättlapp och städar här hemma!:-P
Hon torkar av soffan, bordet, skåpen och MIG!:-)
Antar att jag borde ta en dusch..:-P

Om två timmar jobbar jag, och HERREGUD vad det känns motigt! Har varit hemma sjuk så länge nu att det känns helt främmande att gå till jobbet! Men jag jobbar bara idag och imorrn kväll, sen ska jag vara hemma tills det är dags för bebis-plopp! Så det är väl bara att härda ut...


Hipp hipp hurra!

För idag! Världens finaste morgon trots
obefintlig nattsömn. Kylig höstluft får mig alltid att piggna till och KÄNNA LIVET i mig,åt frukost med öppen balkongdörr(ända tills en desperat geting letade sig in).
Idag fyller min lillasyster Tove år,önskar jag fick fira henne, men hon kom hem från Berlin igår och åkte raka vägen hem till Uppsala.

Åh just det ja,jag var ju till frisören Lina igår! Salongen ligger på Pelikangränd i Gamla stan, och är jättemysig, med putsade stenväggar, gamla takbjälkar och i två plan,så man kan sitta och mysa i en tjusig antik soffa och pimpla kaffe medan man väntar på sin tur!
Jag åkte ju dit med farhågorna att den gröna färgen inte skulle gå att göra något åt, och att jag i bästa fall skulle kunna färga det brunt,behöva kompromissa lite. MEN, duktiga Lina fick bort allt det gröna, och kunde dessutom färga det i precis den vinröda nyans jag VILLE ha!
Så toppade hon håret lite, och jäklar va nöjd jag är!

Nu kan jag möta hösten (och föda barn) som en snygg, glad och fräschare människa!:-)


En pissig bra dag.

Idag började som en riktig jävla pissdag. Vaknade halv sex av att jag hade sjukt ont i övre delen av magen, under bröstkorgen, och även ut i ryggen. Efter att först försökt få det gå över i sängen och sedan sätta mig ute i soffan fick jag till sist ropa på Johan. Jag hade så ont att jag grät och till sist ringde jag motvilligt in till förlossningen, bara för att kolla.
Skulle ta två Alvedon och sedan ringa tillbaka inom en timme,vilket jag gjorde. Eftersom jag INTE ville åka in i onödan beslutades det om att jag skulle avvakta och komma in om det blev värre.
Lyckligtvis blev det bättre och efter att jag lättat på trycket inne på skithuset gick det nästan helt över.

Johan var tvungen att jobba så skickade iväg honom efter att han fått fixa frukost åt mig och Gry, och sen ringde jag min mamma,som kom efter några timmar och hade med sig lunch och fika. Hängde med mor min och Gry, och sedan kändes det faktiskt lite bättre.
Även nu i skrivande stund känner jag av magen, men bara svagt.

Tog Gry och gick ut en liten sväng på eftermiddagen, och vi trotsade gråvädret i våra nya regnkläder:-)

Sen bar det av hemåt? Där jag satte igång att koka kalops till morgondagens middag!

Imorrn ska jag till min frisör, är faktiskt riktigt nervös för om vi ska lyckas få någon ordning på mitt fortfarande
GRÖNA hår...:-S


När kommer hösten?

Jag längtar efter hösten. Med hela kroppen, allt från hårstråna i kass kvalité på mitt huvud till de av gammalt, halvt bortskalat nagellack prydda tårna längtar! Längtar efter kylan, den friska luften, de vackra färgerna... Att få hänga upp gardiner i mustiga färger, kuddar och plädar i soffan som inbjuder till att bara ligga där och liksom MYSA, med te och tända ljus.
Jag är en riktig höstromantiker. Hösten inne i mitt huvud är alltid i engelsk herrgårdsmiljö, med tweed och blanka hästar. Galopp genom gulröd lövskog och afternoontea framför brasan...

Självklart blir mina höstar aldrig riktigt så, men ändå längtar jag!
Längtar efter att få börja använda min svarta kappa i grovt tyg, halsduk och skinnhandskarna, kängorna...
Och så längtar jag så sjukt mycket efter bebisen i magen! Vill få hålla om, smeka den lilla hjässan, pilla på de små, små fingrarna och tårna...
Nu är jag i vecka 32,tiden sniglar sig fram...


En liten investering unnade jag mig i alla fall!

Idag blidde det ett besök till mvc,vilket inte var världens lättaste visade det sig, med världens busigaste Gry som sällskap -jävlar vad hon röjde! På den lilla stunden vi va där hann hon öva på att tända/släcka taklampan 20ggr, riva runt bland barnmorskans papper, hamra sönder tangentbordet till datorn samt använda telefonen... Att försöka diskutera gravidkrämpor och stundande förlossning var mer lr mindre omöjligt:-P

Efter besöket mötte vi upp Johan och käkade lite sushi, och sen spontanshoppade jag barnkläder inne på Lindex; mjukisklänning/tunika med uggla på, mjukisbyxor, regnjacka på rea åt Gry, tvåpack pyjamas åt bebben i magen samt strumpor åt Tuvan. Lite orättvis fördelning, jag vet, men det är näst intill omöjligt att handla kläder åt Tuva när hon inte själv kan vara med och bestämma (är sjukligt svårt även då kan tilläggas).

Idag har jag även unnat oss en sak till, nämligen en digitalkamera från Canon! Sedan jag sålde min visserligen jättefina men ack så otympliga Nikon systemkamera har vi stått utan kamera, och alla bilder tas med våra iphones, vilket är både opraktiskt och tråkigt i längden...
Den nya kameran är inte den absolut främsta på marknaden men den är absolut helt okej, med 16pixlar, full HD(man kan filma med den) och så är den liten och kompakt=perfekt att ha med i väskan!


Vill ha

Asså. Det här med att känna att msn aldrig, riktigt på riktigt, har pengar...fy fan vad det stör mig!
Jag brukar alltid tänka att sålänge vi kan betala alla räkningar, hyra, ha mat på bordet och kläder på kroppen så RÄCKER det. För det GÖR det ju.
Jag har varit mammaledig, småjobbat och snart ska jag vara mammaledig igen. Då är kassan knapp, det bara är så.

MEN ibland är det bara så sjukt frustrerande!! Det finns så mycket jag vill ha, så mycket jag vill unna ungarna, unna MIG själv!
Jag hatar att behöva prioritera bort saker pga ekonomin, och även om jag vet att det är nu det är såhär, att resten av livet inte kommer se precis likadant ut, så kan jag nästan bli tokig ibland.

Just nu skulle tex jag personligen "behöva" följande: ett frisörbesök, en höstkappa, ny väska. Av dessa saker har jag råd med EN denna månad(om inte väskan skulle vara skitbillig av förmodad skitkvalite). Och det suger, så är det bara.


Har man inget bättre för sig...

...kan man alltid ställa sig och göra havrebollar!
Har äntligen hittat ett bra recept,så dom blir sådär fluffiga och mindre "havregryn-gryniga" men ändå smakar gott av kaffe o choklad:-)
Ungarna fick vara med och kladda såklart(Gry åt mest)!


Det börjar bli lite tjatigt...

Nu har jag vaknat med huvudvärk varje morgon i snart en veckas tid, och det börjar bli minst sagt tröttsamt.
Förkylningen vill inte ge med sig, är bättre men fortfarande otroligt seg och trött i kroppen, och Gry har också blivit sjuk, så det blir ingen vila vare sig på dagarna eller nätterna.

Hon har feber och är rejält snorig och slemmig, så givetvis vaknar hon stup i kvarten på natten pga svårt att andas:-(

Imorgon ska jag jobba men är rädd att det inte kommer funka, både för min egen del men även för Grys...

Igår tog jag mig iaf ork att baka lite matbröd, det är något vi äter mycket av här hemma(frukost, mellis, kvällsmål) så det lönar sig att baka eget, plus att det blir sååå mycket godare såklart!:-)


Jag och min stickning

Stickar babysockor. Enda hjärnan klarar av i nuläget...


Nu gör jag slut!!

Med min näsa!! Efter att den hållit mig vaken hela natten genom att inte alls uppfylla sin plikt som andningsorgan samt fortsätta jävlas och vara snorig och svullen, ful och pormaskig efter dagar och nätter av feber och näsdukssessioner orkar jag inte längre,jag gör slut!
Tack kära näsa för allt skoj vi haft ihop, men det är nog dags att vi går skilda vägar nu...


Sjuk

Jo, jag blidde ju sjuk, trots envisa försök att ignorera både halsont och tröttheten i kroppen... Sitter hemma med ajaj i halsen, snor som påminner om en maskros i färgen (bjuder på den) och massiv huvudvärk.
Johan vägrar (!) vabba för att ta hand om Grytan när jag inte orkar ( annars är han tvungen att jobba både lördag och söndag), så just nu handlar det bara om pure överlevnad här hemma tills han kommer hem
(runt halv två). Jag ligger mest på soffan med vissa avbrott för att göra mackor, byta blöjor etc.
Tror ev Gry börjar bli dålig hon med, hon är rätt gnölig...

Bjussar på en bild av mitt hår som fortfarande är lika intensivt i färgen trots alla försök att tvätta ur den,så blir nog ett besök till min frisör Lina inom en överskådlig framtid...;-)


Fest och dagarna efter

Min födelsedagsfest i fredags var riktigt lyckad! Maten var jättegod, tårtan ännu godare och alla gäster verkade trivas:-)
Vi höll på fram till tio på kvällen, sen orkade jag inte mer, åkte bil hem och toksomnade med Grytan i famnen i stora sängen.

Jobbade hela helgen och igår hade jag bästa tjejerna Hedvig och Helena över på middag (lasagne och kladdkaka), fick världens finaste hemmastickade vantar:-)

Nu sitter jag i sambons kalsonger och äter frukost, medans kylig höstluft letar sig in genom balkongdörren.


Så faller natten...

Efter en lång dag. En vanlig dag men ändå inte vanlig,min 30-årsdag.
Så det är såhär det känns, att fylla gammalt... Jag har städat lite, bakat tårta och stickat raggsockor. Handlat bh att ha under klänningen imorrn, då FESTEN är.

Men idag är själva fölsisen, Johan kom hem med rosor till mig, nog bland de första jag fått av honom, och nu ikväll var lite familj över på tårta. Fick fler blommor.

Nu är jag dödstrött, ska försöka knipa några timmars sömn så jag orkar med imorrn...:-)


Magiska 30

Idag går jag in i vecka 30. Tio veckor kvar tills bebben kommer!
Känns som en evighet men hoppas ändå på att tiden kommer gå fort, jag längtar ju såååå!!:-)

Och imorrn fyller jag 30 bast! Hajja, redan 30 liksom, jag som fortfarande tror jag är 25...;-) fast 30 år och trebarnsmor (nåja, om ett par månader då) är inte så illa pinkat!

Apropå att bli gammal, så har jag tagit upp stickningen igen! Började ju försöka lära mig sticka innan jul förra året, och åstadkom ett par halvdanna raggsockor samt tumvantar... Och nu bestämde jag mig för att sätta igång igen, och har hittills fått ihop ett par raggisar åt Gry:-)


Dagens...

...barn ...febriga mamma


RSS 2.0