Lurigt och tråkigt...
Har verkligen tröttnat nu. Vill sååå att det ska hända nåt. Har inte ork till någonting,allraminst att blogga...
Igår på eftermiddan tyckte jag(man känner ju fan efter heeeela tiden) att jag börjat få fler sammandragningar,o de flesta av dem kändes mycket mer än tidigare också. Som mensvärk i magen och i ryggen. Det va verkligen inget snack om nån regelbundethet,ibland gjorde det typ konstant ont,och ibland ko det nån enstaka sammandragning om jag gjorde nån rörelse som lixom påfrestade på livmodern. Sen PANG va det borta. Inte minsta lilla sammandragning,och verkligen inget som gjorde det minsta ont. Jag va besviken! Sen inatt kom det igen,men bara när jag tex bytte från sida till sida i sängen(för att avlasta mina stackars höfter) lr om bebisen gjorde nån extra livlig rörelse. Så återien,om livmoderna lixomblev retad på nåt vis. Men jävlar va ont det gjorde!Fick verkligen andas mig igenom dem. Va så några gånger under natten,men sen imorse -ingenting igen. Börjar bli knäpp nu känns det som.
Såhär hade jag ju aldrig med Tuvan,där va det noll tecken på att en förlossning va i antågande,och sen pötsligt satte det igång. Ska det va såhär?Och hur länge isf? Är det detta som kallas förvärkar,så jag lixom ska gå och ha ont till och från i nån vecka nu? Eller ÄR det början på en förlossning ändå...typ att det kommer bli riktiga regelbundna värkar om typ några timmar,inatt,imorrn...nån dag?
SÅ sjukt frustrerande! Hela kroppen VILL ju! Jag VILL ju föda barn nu...längtar:)
Johan bestämde i helgen att bebisen skulle komma idag,onsdag. Det tyckte han va lagom. Han tom mutade bebisen: "lilla älskling därinne,om du kommer på onsdag ska du få en hund sen när du blir större".
Hahaha, man kan ju hoppas att det funkar....fast,bebisen kanske är mer av en kattmänniska...;)
Igår på eftermiddan tyckte jag(man känner ju fan efter heeeela tiden) att jag börjat få fler sammandragningar,o de flesta av dem kändes mycket mer än tidigare också. Som mensvärk i magen och i ryggen. Det va verkligen inget snack om nån regelbundethet,ibland gjorde det typ konstant ont,och ibland ko det nån enstaka sammandragning om jag gjorde nån rörelse som lixom påfrestade på livmodern. Sen PANG va det borta. Inte minsta lilla sammandragning,och verkligen inget som gjorde det minsta ont. Jag va besviken! Sen inatt kom det igen,men bara när jag tex bytte från sida till sida i sängen(för att avlasta mina stackars höfter) lr om bebisen gjorde nån extra livlig rörelse. Så återien,om livmoderna lixomblev retad på nåt vis. Men jävlar va ont det gjorde!Fick verkligen andas mig igenom dem. Va så några gånger under natten,men sen imorse -ingenting igen. Börjar bli knäpp nu känns det som.
Såhär hade jag ju aldrig med Tuvan,där va det noll tecken på att en förlossning va i antågande,och sen pötsligt satte det igång. Ska det va såhär?Och hur länge isf? Är det detta som kallas förvärkar,så jag lixom ska gå och ha ont till och från i nån vecka nu? Eller ÄR det början på en förlossning ändå...typ att det kommer bli riktiga regelbundna värkar om typ några timmar,inatt,imorrn...nån dag?
SÅ sjukt frustrerande! Hela kroppen VILL ju! Jag VILL ju föda barn nu...längtar:)
Johan bestämde i helgen att bebisen skulle komma idag,onsdag. Det tyckte han va lagom. Han tom mutade bebisen: "lilla älskling därinne,om du kommer på onsdag ska du få en hund sen när du blir större".
Hahaha, man kan ju hoppas att det funkar....fast,bebisen kanske är mer av en kattmänniska...;)
Kommentarer
Trackback
