kristinmandarin

Det är lite så det känns. jag är smart,faktiskt. Jätteintelligent. Tycker jag då... Kvittot på det är väl mina toppbetyg från Komvux. Men där slutar det. Jag har ett år kvar på Komvux för ett färdigt slutbetyg. Ett år jag är tveksam till om det kommer genomföras. För jag känner mig stressad,pressad. Känner att jag måste jobba in pengar,att jag kanske inte har råd att plugga klart. Kanske inte ens hinner plugga klart...de tidigaste betygen från Komvux får inte bli äldre än sju år för att räknas med i slutbetyget nämligen.

Det känns som slöseri med intelligensen. För jag VET ju att jag kan,att jag bode..att jag är lixom ämnad till nåt mer än en kassatjänst på Ica (inget ont om Icaarbetare nu) lr vad det nu kan tänkas vara...
   Jag är ju smart lixom...jag borde plugga på högskola och BLI nåt. Jag är en nyfiken,kunskapshungrande människa och jag kan inte riktigt tillgodose mitt behov av kunskap här i tv-soffan...
   Och andra människor jag möter,de kanske bara ser mig som en sån där misslyckad förortsmorsa? En sån där som hoppade av gymnasiet,fick barn tidigt,har skulder och så vidare i all oändlighet. Inte ser mig för den jag är och vad jag är kapabel till.
   Och jag är EGO. Jag VILL att andra ska tycka att jag är bra...att jag är SMART. Jag vill ha respons och verkligen få känna att jag KAN saker.
   Har ni sett den där reklamen för TV, den där "är din TV HD-ready men du har inga HD-kanaler att titta på?" Och så är det nån racerbil som dras av en åsna typ? Exakt SÅ kan jag känna mig. Som att jag är HD-ready men inte har några kanaler... Min hjärna är ready,mitt intellekt är ivrigt drägglande...Så varför sitter jag bara här??
  Okej, just NU vet jag ju varför jag sitter här på mitt beniga arsle,jag är mammaledig...och det tänker jag njuta i fulla drag av att vara. Men SEN då? Är det tillbaka till arbetet som vårdbiträde? Eller som kassörska nånstans i nån liten närbutik kanske...? Jag vet ärligt talat inte. Men jag vet ju vad jag vill,innerst inne. Och vad jag är kapabel till.