kristinmandarin

Det här med att raka eller inte raka kroppen dårå...Känns lite uttjatat som bloggämne men samtidigt förbannat viktigt.

Bör man som kvinna raka sig, raka benen,fittan och under armarna? Bör män raka sig? Är man okvinnlig om man inte rakar?Ofräsch?

Jag tänker inte skriva ett långt inlägg,även om jag skulle kunna det. Jag rakar benen själv -ibland. När andan faller på lixom. När jag va yngre gjorde jag det regelbundet,ville inte vara hårig, ville vara perfekt. Alltid perfekt sminkad,lukta gott,aldrig dålig andedräkt,alltid snygg,alltid redo. Och hårfri, absolut hårfri. Minsta stubb va gräsligt,det förstörde,krackelerade,den perfekta ytan. Den skinande glansen som var jag. Pokalen i guld,trofén.

Men regelbunden rakning skadade mig, blev till irriterade hårsäckar. Jag levde i en ond cirkel, min egen fånge i jakten på perfektion.

Numera känner jag inte det där tvånget, oftast inte. Jag älskar dock känslan av slätrakade ben,att få raka dom,göra en bodyscrub med olivolja och lavendel och jag älskar känslan av mina lena ben mot varandra, mot täcket.

Under armarna behöver jag knappt raka egentligen,jag har så ljusa hårstrån och inte mycket alls, men rakar där kanske en gång varannan vecka mest för att det inte känns lika svettigt då,känns fräschare.

Egentligen har jag inte reflekterat över det där med fräschheten, varför det skulle vara eller kännas ofräscht med hår. Tycker jag ens det egentligen? Jag upplever det mer som en fräschare känsla tror jag, mendet har nog med vana att göra...

Och så fittan då. Rakar jag den? Ja,det gör jag,och skälet till att jag gör det numera (när jag va yngre var det perfektionen som va anledningen) är helt bizarrt, på riktigt,och ni lär tycka jag är helt vrickad. Kanske är jag det också...;)

Här kommer det: har ni sett filmen Shining, som bygger på Stephen Kings roman The shining? Där finns en scen då unge Danny går in i ett rum på hotellet och nästan blir strypt av en rutten (död) kvinna(naken). Även Jack,pappan (Jack Nicholson) hånglar loss med den döda kvinnan i en annan scen, där hon först ser ung och levande ut, och sen förvandlas hon till en rutten kärring i hans armar.... Nåväl, den där kärringen är anledningen till att jag rakar muttan. Jag har nämligen alltid tyckt(sen jag såg filmen i unga år) att jag ser ut som den där kvinnan med riktig muff därnere... Helt sjukt,jag vet, men jag kan lixom inte komma över det. Kan ju ha att göra med att jag e så smal också, kroppen blir mer lik då... Dock tror jag att det skulle kännas annorlunda om jag va kurvigare. Då skulle jag gå från "ruten-kvinna-i-the shining till Moder Natur. Typ.

Egentligen störs jag inte av hårväxten som sådan, och jag störs heller inte av stubben som växer ut mellan varven,men det är just synen av mig egen lurviga muff i spegeln som stör mig....en blick och jag hör gensat  den ruttna kvinnans kacklande skratt....hua.

Frågor på det, någon?