kristinmandarin

Jag kände att jag ville få skriva lite om mina tankar kring det.

För det första; jag är väldigt mycket EMOT alla former av tobak, snus, piptobak,cigaretter. Mestadels röktobaken eftersom det är den som även jag,mina barn och andra i min omgivning tvingas andas in till och från(såvida vi inte vill gömma oss i skogen).

Dock är alla fomer av tobak skadligt, framförallt är det nervgiftet nikotin som är den stora boven, som orsakar otaliga hjärt-kärlsjukdomar,som skapar ett begär och beroende i samma nivå som amfetamin.

Och så för det andra då; jag är emot droger i de allra flesta former, eftersom jag på nära håll sett vad olika droger kan göra med människor. Jag har blivit misshandlad och våldtagen av berusade män, två av mina nära vänner sedan ung tonår är numera djupt nere i drogträsket, min tidigare svärfar är gammal missbrukare samt alkholist.

MEN jag har även själv brukat både tobak (snus och cigg), alkohol (gör fortfarande ibland) och cannabis.

Och det är där som min kluvenhet kommer in. Jag anser cannabis vara mindre farlogt än både tobak och alkohol.

Hur många misshandlar efter att ha rökt på? Våldtar? (iofs har cannabis använts som afrodisiaka till kor, men det hör inte till saken) Visserligen klarar man inte av att köra bil i ett cannabisrus,och man kan förlora uppfattningen om både tid och rum.

Det har framkommit av många olika typer av forskning världen över att cannabis dessutom är en utmärkt medicin, den dämpar ångest och smärta, mjukar upp och slappnar av stela och smärtande muskler och leder,och har dessutom visat sig ha en hömmande effekt på cancertumörers tillväxt, bland annat hjärncancer.

Så VARFÖR är det inte lagligt i Sverige, och vad tror jag skulle hända om det blev lagligt?

Jo, Sverige är ett missbrukarland. Svenskar som på det stora hela är lågmälda, hämmade och "lagom" har, när det kommer till drogen alkohol, visat sig vara fullkomligt okontrollerade. Knappt i något annat land dricks det så hejdlöst som här. Att dricka med måtta är något svensken i stort inte klarar av.

Så vad tror jag skulle hända om vi legaliserade marijuana? Jo, jag tror att det skulle bli samma sak där. Det skulle inte rökas med måtta, vid enstaka tillfällen, såsom sig bör, utan jag gissar på en överkonsumtion, med effekten att svenskarna som brukar blir avtrubbade. Slöa. Handlingsförlamade och okapabla till initiativ.

För DET är effekten av långvarigt bruk av marijuana.

Jag kan tycka att man kunde legalisera endast för medicinskt bruk, och då självklart som receptbelagd medicin, MEN det skulle ju givetvis inte stanna där, utan det skulle missbrukas och bli tillgängligt för grupper där ett regelbundet brukande av cannabis skulle kunna få ödesdigra konsekvenser, tex hos unga. Hos tonåringar, vars kropp och hjärna inte ännu är fullt utvecklade, och där ett regelbundet (miss)bruk av cannabis kan hämma utvecklingen, både fysiskt och psykiskt.

Jag är med andra ord väldigt kluven.

NU får jag hålla till godo med en gammal samsung, och det kryper redan i skinnet på mig!

Till råga på allt går klockan fel på samsungen, vilket jag märkte i morse när jag vaknade-en timme senare än jag borde... Tuva var brutalt sen till skolan med andra ord. Trött o hängig som hon var blev det till att vara hemma o vila upp sig istället. Nu har jag nyss tvättat håret på henne,med BM åff kårs!

Gry ligger och sover och jag känner mig totalt sänkt! SÅÅÅÅ jävlarns ont i halsen!:( Har försökt med honungsvatten, men min hals bara skratade rått, ett sånt där ondskefullt "MUHAHAHAHAHA" och fortsatte göra ont. Kan knappt svälja....

Känner att jag verkligen är nere i en svacka nu, då jag knappt har enerrgi till någonting, och jag sover sjukt dåligt på nätterna!(vilket syns på mitt hår och hy)

Nej, nu ska jag koka mig en kopp kaffe och svära lite, så får vi se om jag känner mig lite bättre sen(I guess not)...

Har just fördrivit tid med en OCM-rengöring,och sitter nu med ansiktsmask av honung i fejjan. Min hy har verkligen fått spunk, ena dagen (tex igår) är den helt felfri, jämn i tonen, slät, mjuk,helt utan minsta tecken på nån finne, och sen nästa dag, som tex idag, är den torr och fet om vartannat, svarta porer pch allmänt trist. Suck!

Nu vaknar Gry så jag avslutar här!

Just nu har jag en förbannad Gry brevid mig vid frukostbordet,så jag ska avsluta här, ta en dusch(medans Grytan saboterar badrummet) och sen möta upp min mormor för att åka o kolla på en matta åt henne -tjo!

Mina betyg: Blossas årsglögg "Arabica", med kaffesmak: SKIT! Den smakade riktigt äckligt kall, något bättre varm, men det smakade som om någon blandat i blaskigt gårdagens kaffe i ännu blaskigare glögg. INTE att rekommendera!

Blossas glögg spetsat med rom: Stark och distinkt romsmak, den hettar ordentligt men är fyllig och jag tycker den är riktigt mumsig. Väldigt söt.

Sist ut va den traditionella starkvinsglöggen från Blossa, orginalet så att säga. Och den va nog bäst i test också skulle jag vilja säga....:P

Till glöggen hade jag ansträngt mig ordenligt och gjort massa gott:

*salta pinnar bestående av smördeg med västerbottenost och havssalt

*ugnsrostad kavring med en röra av kallrökt renstek,peppar,creme fraiche och karamelliserade apelsinskal ovanpå

*snittar av kavring med kallrökt lax och pepparrotskryddad philadelphiaost

*små rullar av runnbröd, med fyllning av rökt skinka, philadelphia och finmortlad rosépeppar

*hemmagjorda saffransbiscotti

*pepparkakor(köpta gubevars!) med färrska fikon och olika grön/blåmögelostar

Vi hade en trevlig kväll men jag va sjukt trött. Julstämnngen ville inte riktigt infinna sig heller, kan ju bero på att vädret ute känns mer som vår än vinter...

Ikväll ska vi in till min mor på söder och montera hennes nya köksbord samt bli bjudna på middag!

Glad första advent(i efterskott) på er!

Som igår tex; vi va i centrum och handlade lite, och jag km på att fan, vi borde kika runt lite på jackor till min mormor så kan vi berätta den om vi hittat nån som verkar bra. Hon har nämligen ingen vinterjacka utan använder bara en jättetunn vindjacka, och hon är så liten och smal!

Så vi kollade runt lite, på butiker där det finns mormor-vänliga kläder, typ Axelssons. Och så hittade vi en jacka på Flash, en dunjacka, men imnte sådär bylsig utan mer som en jacka/kappa i modellen. Mörkt grön med fluffig krage.

"Den här skulle passa på mormor" sa jag. Och gissa vad? "Då köper jag den åt henne" svarade Johan (och den va inte billig kan jag säga).

Så köpte vi med oss fika och gick förbi mormor på vägen hem, överaskade henne. Och hon blev sketaglad vill jag lova! Tyckte att det va "alldeles för mycket" och visste inte hur hon skulle bete sig. Men hon gillade jackan,det märktes.:)

Känns fint att få ge något tillbaka till mormor, som alltid ställer upp. Dessutom vet jag inte HUR många gånger jag lånat pengar av henne (som jag inte fått betala tillbaka trots att jag försökt).

Och nu kan hon vara varm o go och snygg på sina tantpromenader;)

Just i denna stund sitter jag o Gry och käkar varsin leverpastejmacka, och det är lugnt och skönt. Jag e grymt trött och har därför absolut ingenting att skriva om just nu. Jag får be att återkomma helt enkelt!:-)

Gry somnade gott i vagnen o jag fick rensa skallen lite. Passade även på att ringa min farmor i Sundsvall, vilket va riktigt länge sen nu. På tillbakavägen svängde jag förbi apoteket o köpte ricinolja, för min va slut o idag e det OCM som gäller för min vintertrötta hy:)

Nu har vi nyss ätit lunch, jag orkade tom laga riktig mat åt mig själv (ja, för mig är det en stor bedrift)!

Gry är som den smarrigaste lilla godisbit idag i tröjan som min farmor stickade åt MIG när jag va bebis....

Plånbokstjyv är hon åxå, skitungen......

Eftersom jag är fattig valt att prioritera prylar som tapeter, nya skor och dyra hårdvårdsprodukter finns inte ett tuttet korvöre kvar att spendera på en custom webdesign.

Men det är ju vad jag vill ha. En ass-kickin`bloggdesign som är MIN, som andas JAG. Med skitsnygga bilder och färger, personlig och annorlunda.

Men det kommer -jag lovar. Kanske kommer min blogg se ut som skit ett tag framöver,men SEN! Så försök ha överseende med bloggjäveln,det kommer bättre tider, I can tell!;)

För övrigt har jag en jävligt kass dag (mycket beroende på bloggdesignen ska jag erkänna): Gry är snorig,gnällig och vill inte sova. Jag är trött,gnällig och vill sova. Jag är en kass mamma som mest vill sitta i soffan och trycka chokladpraliner (har köpt svindyra från Åre Chokladfabrik med pepparkakssmak -livsfarliga!), surfa på nätet och ja...det vill INTE Grytan.

Ikväll ska vi till Johans syrra som fyller år, och jag spår en seg kväll med griniga ungar...tjohoo!

Åh, just det ja, igår va vi ju in till min mor och hälsade på i hennes nya lägenhet. Vi åkte hela familjen, vilket är ett projekt bara det. Sedan skulle jag dessutom tapetsera henes kök. Det gick sådär kan jag säga. Alltså, själva slutresultatet blev bra, men vägen dit..ojoj. Med en uppstissad Tuva som tjatade om att få ligga på spikmattan(!!), en övertrött Gry och min mamma som stod bakom ryggen på mig och skulle kolla hur det gick med tapetseringen....och Johan då, som mest satt och lekte med sin iphone (möööörda!!!).

Till råga på allt är huset gammalt (ca 1920) med hööögt i tak, sneda väggar och konstiga taklister att ta hänsyn till. Men ja, resultatet blev ju bra. Till slut.

Nu ska jag slänga ihop lunch och kanske, kanske, hinner jag med en dusch åxå innan Tuva ska hömtas i plugget....

Gry är fortfarande en levande snorfabrik och jag känner mig allmänt dålig, ont i halsen jadajada...

Idag kommer min finaste Tuva hem! Tänkte hämta henne tidigt i skolan och sen hem o baka nåt smarrigt med henne. Jag har nämligen på allvar inlett Operation gå upp i vikt. Har alltid varit smal men när jag ammar blir jag verkligen fullkomligt urlakad, som en gammal urvriden disktrasa. När jag ammade Tuva vägde jag som minst typ 57 kg, och jag är 180 lång! på riktigt alltså! Fatta hur sjuuukt lite det är! Och jag mådde dåligt, ingen energi och absolut inget självförtroende. I den bästa av världar skulle ens självkänsla vara helt oberoende av utseende, hur man uppfattar sig själv och det man ser i spegeln. Men så är det inte. Kanske för vissa, men knappast för mig. Nej JAG är fåfäng som fan. Inte så att jag måste gå omkring uppklädd, smikad,fixad,nej, men jag behöver trivas i min kropp. MIN kropp så som JAG känner den.

Och nu efter jag ammat Gry är jag ju sådär smal igen. Inte lika smal kanske (har inte vägt mig på flera månader) men FÖR smal. Inga höfter och ingen rumpa, och jag har ju för bövelen haft Stockholms garanterat snyggaste röv, no kidding. Lång och ranglig kanske, med små pattar,javisst, men med en kick-ass röv. Och nu är rumpan borta. Så är även varje spår av former,kurvor och tuttarna är obefintliga. Och allt detta sänker mig alltså, på riktigt.

Jag vill kunna känna mig som mig, vill inte att alla jeansen bara ska kana ner över höfterna o ner på golvet i kön på Ica. Nej, jag ska upp i vikt igen! Detta är dock något som är långt ifrån enkelt med min kropp, som har världens högsta förbränning,och jag måste ha noga kolla på vad jag stoppar i mig. Som att gå ner i vikt fast tvärtom. Äta FÖR stora måltider,mycket protein,och massa fett,nyttigt som onyttigt. Fällan är ju dock att jag vill gå upp i vikt, inte bli sjuk och dö på kuppen. Det handlar alltså inte om att leva på chips och gräddtårta (inte mig emot dock) utan att fortfarande äta bra mat med mycket näring, och fett/näring som kroppen kan ta åt sig, bygga av. Jag lägger ju grunden för ,min kropps fortsatta utseende,välmående och hälsa. Ingen lätt match.

Jag har försökt få i mig mycket rött kött, mycket grädde o äkta smör, bröd,potatis o pasta. Jag behöver givetvis inte hålla inne på onyttigheterna heller, men min kropp är känslig och varje chips jag äter suns i ansiktet,som lätt blir glåmigt o finnigt.

Nej, det här är svårt, och jag har ont om tålamod...

Meningen var att vi skulle åkt till kyrkogården där min morfar samt Johans farmor o farfar är begravda, men tid och förkylning satte stopp för det. Som varje år (nåja, iaf i FLERA år) skulle vi laga lammstek idag, och lammstek tar ett bra tag att laga. Gry är dessutom fortfarande förkyld och tillråga på allt har även jag börjat bli riktigt sjuk, så vi bestämde rätt motvilligt att vi skulle strunta i utflykten till kyrkogården.

Istället tände vi gravljusen ute på vår balkong. Det kändes också fint. Vi passade även på att tända ljus i vår fina haloween-pumpa igen, eftersom folk i Sverige inte verkar ha den minsta aning om när det är halloween (kan ju tala om att det ÄR den 31 oktober, så som i USA) och har firar i stort sett en veckas tid nu till och från.

Så lagade vi lammsteken, marinerade den i en gegga av honung, lite äppelcidervinäger, rosmarin och viktlök. En riktig No Poo-inpackning fick den(bortsett från vitlöken dårå kanske;)). Till lammet gjorde jag potatisgratäng, såsom jag alltid lagar den, det vill säga med MYCKET grädde och maaaassa vitlök, tillräckligt för att ta kål på MINST en vampyr!

Och så bakade jag saffransbiscotti åxå! Just nu står dom och torkar i ugnen, men jag har tjuvsmakat och dom blev fantastiskt goda! Jag är fullkomligt tokig i saffran men är inte lika förtjust i lussebullar (men det brukar vi baka till jul ändå, eftersom Tuva tycker om det o det e skoj att baka), så dessa skorpor är ett makalöst bra alternativ. Känns dessutom lite lyxigt tycker jag:)

Nu har den übersnoriga lilla ungen somnat (hon vaknar visserligen stup i kvarten pga sin hosta) så vi ska kolla film; Halloween, lr Alla helgons blodiga natt blir det! En riktig klassiker, och jag älskar filmer med uppföljare,spelar egentligen ingen roll om de är särskilt bra lr ej, huvudsaken är att man kan sitta en hel natt o ha skräckfilmsmaraton!;)

Och nu känner jag mig lite stolt. Stolt över mig själv som pallade sitta med min feberheta unge i famnen en hel natt, ta hand om henne. FINNAS DÄR för henne. Trots att jag ibland kan bli så trött, bara vilja vara själv lixom, så älskar, nej AVGUDA, jag mina barn. Och jag blir en riktig tigermamma när det gäller, en som orkar allting, vad det än är. Som birer ihop och gör allt, gör rätt, tar hand om, för mina ungar. Och det känns lixom skönt att veta, att jag har det där inom mig, när jag ibland är så svag. Att jag faktiskt är jävligt stark, även om jag kan känna mig svag.

Äntligen är det fredag! Idag har vi inga som helst måsten, bara vara hemma, ta hand om Gry, kanske småstäda lite inför helgen,gör fint.

Åh, just det! Jag har börjat med PRIORIN! det där hårvårdsshiten som finns på apoteket, som ska få håret att blrja växa igen, ge närring och ett friskare, tjockare hår. Mitt hår är ju nämligen så sorgligt tunt, så otroligt skört och det känns som de flesta av hårsäckarna har somnat. Enligt apoteket så SKA det här funka! I tre månader ska jag käka tre kapslar om dagen, och efter tre månader så ska man se märkbart resultat. Sen ska man fortsätta äta en om dagen i ytterligare tre månader. Jag hoppas det funkar! Mitt hår behöver det här. Jag tar ju hand om det på bästa möjliga sätt, borstar det inte(sliter ju), kör No Poo, inpackningar o annat snällt. Men nu behöver håret hjälp innifrån också!

Hursom va det mysigt att ha henne här:)

På kvällen gick jag med Tuva till kulturhuset/biblioteket i centrum, där det vankades Harry Potterkväll. En helt drös med unga i åldrarnaåtta-nio och upp till kanske tretton bast samlades tillsammans under ledning av tre vuxna. De pratade, pysslade, fikade och gjorde Harry Potter-frågesport. Min fina åttaåring kom på delad förstaplats<3 KLART SOM FAN JAG BLIR STOLT, är ju faktiskt nte alla åttaåringar som läst alla Harry Potter-böckerna;)

När det va slut (jag satt i biblioteket o läse medans, det va bara för barn) ringde Johan, Gry hade kräkts massa o han vile att vi skulle skynda hem.

Det visade sig att Gry blivit riktigt sjuk, hon va feberhet, snorig och mådde illa, Kräktes flera gånger. Jag insåg att det skulle bli en lång natt och bäddade i soffan åt mig o Gry. Tyckte att Johan lika gärna kunde gå och lägga sig, han skulle upp o jobba och jag kunde ju väcka honom om jag behövde.

Jag kände att det va ju ingen idé att lägga sig i sovrummet med Gry, eftersom hon vaknade stup i kvarten, snorade och ville kräkas, då är det enklare att vara i vardagsrummet. Så jag har tillbringat hela natten i halvslummer med min feberheta lillskrutta i famnen, sovandes mot mitt bröst som när hon var nyfödd.

Nu kräks hon inte längre men är febrig och regält snorig.

Nu ska Tuva åka till sin pappa, och jag ska koka kaffe så jag orkar denna dagen....

Och varför klippte jag mig då? Jo, för att jag va en ung flicka med stans jävla ångest, thats why.

Jag hade massa polare, en snygg(jo, han va det faktiskt) pojkvän som va HYFFSAT schysst mot mig. Och jag va destruktiv as hell. Jag sket i allt, på riktigt allt! Jag skolkade hela gymnasiet, jag rökte som en borstbindare (hur mycket röker borstbindare egentligen?), jag söp och levde rövare. Jag levde i nån slags satanisk drömvärld, där jag var mittpunkten,kärnan i mitt liv och min omgivning. Allt utgick från mig. Jag visade hänsyn till ingen. Inte ens min morsa ville ha mig hemma längre(vilket hon inte behövde heller, jag va aldrig hemma). På sätt och vis var jag nöjd med mitt liv, men väldigt,väldigt bitter. En sann pessimist med samma tankar om livet som en person som insett att den kommer dö nästa dag. Jag levde utan framtid och utan hänsyn till gårdagen. Det gjorde mig farlig, inte minst mot mig själv. Jag tyckte lixom att jag inte hade något att förlora.

Jag var elitistisk och nedlåtande. Förändringen kom en natt vid Skanstulls tunnelbanestation. Jag, min kille och ett gäng polare, varav några jag inte ens kände,och som va mycket farliga, stötte på en ensam kille i 25-årsåldern. Han slängde väl ett getöga mot oss då han skyndade mot spärrarna, (inte konstigt, vi va ju en grupp på kanske 10 svart-långhåriga personer i svarta kläder, skinnjackor,nitar -och hårda kängor. En av mina "polare" tände till, vafan glor du på?". Den unga killen blev skraj, svarade "ingenting". Dey hjälpte inte.

Mina sk polare misshandlade den här killen, sparkade på honom fast han låg ner. Det fick mig att må illa. Jag gick därifrån. Och därmed valde jag att vända ryggen åt den världen för gott.

Några veckor senare gjorde jag slut med min kille, träffade en ny och en dag stod jag där framför badrumsspegeln och såg på mig själv. På något sätt blev mitt hår en representant för allt det jag varit, inte ville vara längre. Jag lyfte saxen och kapade hela skiten.

Ångrade mig omedelbart, men då va det ju försent. Efter den gången har mitt hår varit på mycket god väg att bli långt igen, men jag har alltid klippt det. Vet inte varför, kanske är jag besatt av förändring.

Igår i peruken gav jag mig själv ett löfte om att försöka, åtminstone göra mitt bästa, att få mitt hår riktigt långt igen. Och fint, ett friskt hår.

Hur mycket betyder ens utseende för ens person, för hur man måt och känner sig? Jag skulle säga A LOT!

Nu på eftermiddan har vivarit på Pizza Hut, tvättat, haft min fina syster Tove på besök och så , såklart, skurit ut vår pumpalykta,rostat pumpakärnorna och trick or treatat! ;)

Tuva hade nog sin hittills läskigaste outfit:

Just nu sitter vi och kollar på A nightmare before christmas, som är tradition varje halloween(och jul hehe), käkar våra pumpafrön som vi rostat i olivolja med salt, och jag svullar Jack Daniels-godis! Man är väl rocknroll ut i fingerspetsarna lixom...;)

Mmmm, my ´ol pal Jack i helt ny tappning:P

I nuläget har jag försökt hitta forum på nätet för mina smycken. Jag vet att många tillverkar fittor men jag tror på mina Burleskfittor, och jag har även planer på att börja tillverka andra utsmyckningar, inte bara halsband,brosher utan även hårspännen och annat pynt. Jag ÄR alldeles makalös (skryt skryt) när det kommer till det konstnärliga, jag har inga begränsningar utan har ständigt nya idéer, och jag TROR PÅ MIG. Men HUR fan när jag ut?

Hur får jag folk att se mina saker,mina smycken? Mitt pimpade pynt?

Eftersom jag valt att inte vara offentlig på Facebook så är det inte ett forum som funkar för mig.

Det känns som mina prövande försök att tillverka fittor väckte något slumrande i mig, och nu har den där välbekanta skaparglöden, nej ELDEN, tänta i mig, och allt jag tänker på är när,var och hur kan kan skaffa mig material, tid att skapa och ja....jag ser så många möjligheter med det här. Men det kan även sluta här, aldrig växa, aldrig bli viktigt. Allt beror ju på vad jag får för respons, om andra gillar det lika mycket som jag. Jag har hittills sålt EN av mina Burleskfittor, och jag VILL sälja MER. Inte för pengarna,eftersom jag faktiskt tar jävligt lite betalt jämfört med vad materialet kostar men framförallt vilket arbete det faktiskt är, vilken tid det tar. Även om jag tycker det är fanastiskt roligt så är det krävande. Rygg,axlar och nacke värker efter ett par timmar sittandes i total konventration över mitt pyssel...

Idag ska jag förmodligen tapetsera en fondvägg(ja, jag är tamejfan helsåld på fondväggar) i köket, så jag måste bege mig och införskaffa nya tapetknivar, rakblad, och nytt lim.

Johan är hemma med Gry, och Tuva kommer nån gång på eftermiddan...

Jag känner ju spontant att jag skriver för MIG först och främst, men samtidigt vill jag ha läsare, det känns roligt och lite viktigt. Och jag vet att med fler läsare skulle jag peppas att skriva mer, skriva bättre, skriva mer engagerande.

Och nu är det alltså riktigt kasst på den fronten. Och jag vet inte hur man gör. Hur man raggar läsare. Ska jag gå in på massa stora bloggerskors bloggar o skriva massa uppseendeväckande kommentarer i hopp om att nån ska bli intresserad av vad jag är för en märklig filur...? Jag skriver ju inte så kul grejer heller. Inte heller väcker jag debatt. Nej, jag vardagstramsar med leffe-inlägg på leffe-inlägg, tjatar om skor och sömnbrist, shopping och ja....sådär jävla kul är det väl egentligen inte att läsa. Men då är vi tillbaka på ruta ett;den där rutan där jag känner att jag bloggar för MIN egen skull,och att jag skriver om det som känns viktigt(eller oviktigt) för stunden. Och i ärlighetens namn har jag inte sådär jävla mycke att skriva om just nu, mitt liv är ju rätt slentrian. Jag tar hand om bebis, läser läxor med Tuvan, lagar käk,städar, duschar, målar tånaglarna... Och JAG är rätt nöjd. Var sak har sin tid, brukar jag alltid resonera, och det kommer komma en tid då jag vill skriva om annat, kanske väcks en lust att debattera igen, kanske skriver jag om min vardag fast en ANNAN vardag lixom.

Just nu tänker jag iaf skriva, att jag har en fin kväll efter en rätt crappy dag. Jag o Johan rök ihop regält idag, det slutade med att jag drog in till stan med Pantera dundrande i hörlurarna, gick en långpromenad på söder, satt och va lessen på en parkbänk på en kyrkogård och sen pkte hem igen. Blev sams.

Tuva sover över hos sin farmor ikväll,och Gry ligger o sover i sin säng. Jag o Johan beställde hem pizza som vi intog med levande ljus och folköl, och nu ska vi kolla en film. Livet är, just i denna stund, jävligt fint<3

När vi va klara mötte vi Johan med Gry igen och så gick vi allihop till Espresso House och fikade.

Idag blir det åka till Farsta för att hämta Tuvas mobil som vi haft på lagning, borde gjort det igår egentligen.

Jag är på tok för trött för att orka skriva nåt mer spännande här, så det får bli en annan gång:)

Till råga på allt strular försäkringskassan, så jag har inte fått ut hela min föräldrapenning=stress, och på det ligger en oro ch gnager över hur länge föräldrafdagarna kommer räcka....nej, ingen vidare dag det här än så länge.

Jag ska hämta Tuva tidigt idag och gå o handla nya kläder, ungen har verkligen blivit lång och vuxit ur nästan allt, så det är regäl påfyllning som gäller;byxor,tröjor,koftor,trosor o strumpor. Dyrt blire men inte mycket att göra åt. Jag skäms när mina ungar inte har bra kläder. Alltså, dom måste inte vara supersnygga,färgmatchade o annat trams som i nån jävla HM-katalog, men dom ska ha lagom stora, absolut inte urväxta,hela och rena kläder, inte som nån whitetrash unge lixom.....;)

Igår köpte vi för första gången såna där majskrokar till Gry. Vi har inte testat tidigare, mestadels för att jag inte riktigt fattar grejen med att ungarna ska sitta o tugga i sig nåt hela tiden, känns som att lägga grunden till en dålig vana lixom, utan vi har käkat på (typ) fasta tider, och har vi velat ge henne nåt,typ när vi andra tar en fika lr så, så har hon fått smörgåsrån. Men nu va vi på café igår, och kunde ju inte bara låta henne sitta o titta på när jag, Johan o Tuva fikade, så jag sprang in på apoteket o köpte en påse majskokar -dom va en klar HIT kan jag säga! Och inte lika smuliga som rånen...;)

Här hemma finns ingen sån där söndagsångest som andra kan uppleva, jag har ju inget jobb att gå till imorrn, inga måsten... Bara hämta Tuva efter skolan imorrn eftermiddag, jag längtar efter henne<3

Jag o Johan kollade film igår kväll, "Los ojos de Julia", lr "Julias ögon". Samma regissör som till "Barnhemmet" och "Pans labyrint". Den va bra, ingen regelrätt skräckis, utan precis som "Barnhemmet" är den spännande, det kryper i skinnet,den är otäck och kuslig. Dock är jag ju den mest räddhariga person som existerar, så jag va förstås alldeles uppjagad ändå, och tyckte jag hörde ljud överallt när vi gått o lagt oss (vilket jag ju säkert gjorde åxå, vi har ju grannar får gad sejk!),och låg o va alldeles nervig...

Eventuellt kommer min mamma hit på eftermiddan, men det är många timmar tills dess, och innan dess ska jag både hunnit dammsuga, sorttera tvätt,handla, promenera med Gry...

Men först av allt tänker jag sitta här o dega en stund till!

Men kul va det! Vi började kvällen på Charles Dickens på Folkungagatan, ett mysigt ställe med en bra blandning av folk, och vi fick massa tid att snacka o ta igen massa sen sist vi sågs. Sen drog vi vidare till Mariatorget, och tillbringade ett par timmar på Rocks/Helenes krog, där det igår va Baba Sonic, dvs indiepop-klubb, men i lilla baren spelade Lasse hårdrock som vanligt. Sketalite folk vilket va skönt,för då fick vi mer tillfälle att faktiskt snacka med varann. Blev uppraggade av två snorungar unga killar,och hade ganska roligt (i smyg) åt deras misslyckade försök att få till det. Måste ändå berömma deras ihärdighet etersom vi ändå sagt att vi båda va väldigt upptagna,plus att jag är väldigt mycket mamma, haha:)

En sjukt osmickrande bild fick vi till åxå!

Tog taxi hem strax före ett, jätteskönt! Idag har jag bara myst med Gry och degat i soffan/sängen, och nu är Johan o Gry och handlar,sen är det fotboll på TV(Johan som vill se,jag skiter ju fullkomligt i det) och kanske orkar jag glo film ikväll....får se;)

Just nu önskar jag mest att den här sjukt otrevliga bakiskänslan ska gå över....