Närmar mig mål....

...på flera olika sätt just nu. Medan andra mål är miljoner rymdmil bort. Dom försöker jag ignorera,fokuserar på det som är nära,som är genomförbart.
   Inatt har jag åtminstone sovit,det krävde en del ansträngning och jag har inte sovit så bra,vaknat massa,drömt sjuka drömmar som vanligt numera och låg vaken rätt länge imorse när Johan poppade upp och började greja med datorn,gjorde mackor,kaffe lr vafan han nu höll på med. Men sen somnade jag om!Skönt! Vaknade nu runt nio och beslöt gå upp. Eller,okej,det va mer ett måste än ett regelrätt beslut från min sida,jag va tvungen att gå upp och skita,that´s the truth.
   Halsontet hänger kvar och gör livet allmänt jobbigt,men har nu även hittat en kompis -hostan. Hostan är en precis lika ovälkommen gäst i min kropp som Halsontet,så jag försöker just nu envist mota bort honom med en fet kopp té.

Igår testade jag (trots att jag lovat mig sälv att vänta) att färga håret med en ny blond färg från Jane Hellen,den skulle ta bort gula toner...Och jävlar i min lilla låda om det inte funkade! är pyyyyttelite gula toner kvar på vissa ställen,men det är inget man tänker på,och om några veckor när jag kan färga igen kommer dom för evigt försvinna:) Däremot va det skitläskigt att färga,färgen blev alldeles mörkt grå-lila i håret och jag trodde jag skulle förlora mitt blonda rufs...Hade dessutom bara i färgen 20 min(det stod 20-30min på paketet). Hade jag haft i den en halvtimme kanske effekten blivit ännu bättre.


Ska in till stan en sväng idag,ett tillgodokvitto på carlings ska ge mig en ny svart skinnjacka,den e på rea,halva priset. Jackan är tunn så det blir en grym jacka nu till våren,funkar ju tidigare åxå med en stickad tröja under,skinnjackor is the shit!  Sen att jag har för vana att,åtminstone i denna slaskiga årstid,kombinera min med skitfula gummistövlar kan man väl förlåta...:P

Hade en konstig värk i magen igår nästan hela dagen,och ivrig som jag är på att förlossningen ska dra igång hoppades jag såklart på att värken skulle betyga NÅGOT. Men idag känns allt som vanligt...men skitsamma,dagarna går,blir till veckor och sen är det dags. Börjar bli nervös nu på riktigt. Vet ju att kroppen klarat det förut,att jag till och med GILLADE att föda barn,men ändå...finns ju lixom inga garantier för någonting,hoppas bara allt går bra. Och att bebben är frisk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0