Kärlek är en jobbig grej
I alla fall för mig, för jag blir sådär tokigt kär så jag lixom blir som besatt och känner mig alldeles sjuk. Jag älskar att vara kär,för det är ju så skönt,iaf när den kärleken är besvarad. Samtidigt är det utlämnande och livsfarligt. Man kan ju bli lämnad,få sitt hjärta krossat. Att älska är nog överlag det farligaste som finns.
När jag träffade min kille så tände det till direkt mellan oss,och vi var som oskiljaktiga från första stund i princip. Men jag va nybliven singel och inte redo att skynda in i ett förhållande. Och när jag ändå förstod att jag kände saker för honom som inte gick att bortse ifrån så sårade han mig, på djupet. Han hade låååånga utläggningar om sina ex med såna där ingående detaljer som man verkligen inte vill veta. Till och med grät över ett ex som en gång lämnat honom. Inte direkt så att man vill satsa på den killen då lixom... Så vi gick om varandra,han och jag. Oskiljaktiga,desperata efter varandra men ändå, ändå gick det inte. Jag dejtade andra och envisades med att vi skulle vara bara vänner... Det gick förstås inte. Efter fyra år som kändes som hundra blev vi tillsammans. Det va lixom meningen. Och jag är så glad,och så tacksam för att vi är med varandra, och ändå så rädd. Rädd att den kärleken ska försvinna.
Just nu är jag inne i en väldigt skör period, och jag känner mig osäker och rädd, samtidigt som jag är så lycklig över mitt fina liv.
Och min alldeles fantastiska fina kille. Mina fantastiska fina barn.
Idag är det städdag här hemma, Johan jobbar och jag är hemma med båda barnen, vi småpysslar och dammar. Vid ett-tiden kommer min "låtsaspappa" hit. Första gången jag träffar honom,som han träffar barnen, sen han valde att separera från min mamma. Det känns konstigt och jag vet inte riktigt vad jag ska känna om jag ska vara ärlig. Får se hur det blir, men det känns viktigt att träffas ändå...
Är så galet trött idag,blev sent igår och Gry har varit lite lessen inatt. Imorrn ska jag upp tidigt med Tuva till skolan,men sen åker hon till sin pappa imorrn eftermiddag.
Just det, nu när jag inte ammar längre så är det mer frestande än nånsin att börja snusa igen..trots att det är både farligt,dyrt och förbannat dåligt för tänderna... Igår köpte jag en dosa "fusksnus", Onico, för att åtminstone tillfredställa behovet av en påse under läppen, som ju alla vet är åtminstone halva nöjet;) och nej, oliver och fucking tepåsar funkar ICKE!
Tuva fotade mig när jag skurade rent Grytans stol....
Nu är det kaffe o dammsugning som gäller!
Kommentarer
Trackback
