kristinmandarin

Familjens senaste tillskott, göllungen som fortfarande bara heter "lillebror", var ju lite mindre till växten än sina storasystrar, och alltså är nästan ALLA bebiskläderna vi har för stora. Inte LITE för stora, sådär som bebiskläder alltid tycks vara, utan mycket. Av en hel låda plagg kan han ha 2-3 stycken.
Vi gick således och köpte lite nytt åt honom idag,och åt Gry(Tuva ska få hem ny morgonrock så hon får hon med).

Och när jag stod där bland hyllorna med barnkläder slogs jag av hur svårt det är, som genusmedveten, att inte köpa könade kläder ändå! Jag tycker ju att jag klär Gry i regnbågens alla färger, väljer bort tjej-tjejigt (som jag ändå avskyr) och har fokus på klädernas bekvämlighet och funktion.
Trodde jag skulle känna likadant nu, med pöjken. Men nej. Jag DRAS automatiskt till pojkavdelningen! Väljer bort de starka klara färgerna, rött, lila, orange, rosa, till förmån för beige, brunt, vitt och blått.
Varför? Jag är helt förstummad, så att säga tagen på sängen.

Så slog det mig. Det är inte det att jag inte "kan" klä honom i samma färger dom Gry, det tar inte emot på något sätt. Men det passar lixom inte.
Jag AVSKYR fortfarande de typiska "killplaggen" i mörka färger (mörkt blått, grönt, svart osv) och tuffa tryck, och skulle aldrig nånsin ta på honom det,men jag väljer milda, mjuka naturfärger istället för de mer färgstarka plaggen.
På nåt sätt känns det mer som honom.
Samtidigt blir jag osäker; HUR ska jag kunna veta? Mina "val" kanske inte alls ÄR val, utan det könade, normativa undermedvetna som tagit sig upp till ytan?

Det förbryllar mig, och ändå känner jag att VAFAN SPELAR DET FÖR ROLL? Jag varken kan eller vill tvinga mig ett klä ungen efter samma grundtanke som jag klär Gry, bara för ATT liksom.
Och att fostra genusmedvetet handlar ju om så mycket mer än kläderna, även om kläderna spelar en stor roll i hur barnen uppfattas och bemöts.